hippihäxan

Bara idag.
Och det var himla trevligt att vara hemma en (nästan) hel vardag bara vi tjejer. Som på den gamla goda tiden

På förmiddagen var det grävning i landet.
Och jag insåg varför jag inte tycker det är så betungande att vara trädgårdsmästare på Rås, även om ytorna är större och kraven är lite högre än i hemmaträdgården.
Att sätta 5 vuxna deltagare i arbete är ingenting mot att försöka roa en tvååring och ha koll på två cyklande vildar när man försöker få någonting gjort…
Att vara mamma är den bästa chefskurs man kan få, har jag hört.

Funderade lite på Loas tankar om unisexkläder för barn.
Hur väljer jag som förälder och tror jag att klädvalet påverkar mina barn…

Tittar man på den här bilden så är allt Miranda har på sig ärvt. Simone har tröja och byxor som farmor köpt (till Miranda) och Izabelle har också bara ärvda kläder förutom hatten som mormor köpt.
Slutsats; jag köper inte mycket nya kläder.

Visst tror jag man kan påverka barnen genom de kläder man väljer, men inte att man ska undvika rosa bara för att tjejerna inte ska bli så ”tjejiga”  eller tvärtom utan faktiskt låta dem ha de färger de trivs i och blir glada av. För allt går i perioder.
Här har det varit en lång rosa prinsessperiod som man kanske får lite ångest av när allt ska vara så jämlikt, men vi har inte gjort så stor grej av det och helt plötsligt börjar stortjejen tycka att rosa inte är den finaste färgen längre.
Men jag undrar vad som hade hänt om vi hade vägrat låta henne ha rosa kläder när hon ville det…
Jag tror det bästa man kan göra är att fundera på hur man bemöter barnen istället för att låta dem ha en viss färg på sina kläder. En nog så svår uppgift, det är svårt att inte lägga värderingar i hur barnen ser ut i vissa färger och kläder.
Jag försöker påminna mig själv att säga att tjejerna är fina som de är och inte bara berömma dem för deras söta klänningar ( som de gärna vill ha på sig ).
Sen kan jag bli väldigt  irriterad på märken och detaljer som tydligt signalerar om det är ett tjej eller killplagg, jag tror inte vi har ett enda par jeans som inte har en liten blomma eller fjäril på, och det stör mig.

Nästan varje vecka kommer det en ängel förklädd till syslöjdsfröken och hälsar på  i min butik….

Idag kom hon med en liten present som jag undermedvetet hade önskat mig.
Utanför en inredningsbutik i stan hängde det en så fin stålkorg med lite påknutna band som fladdrade i vinden. Den fångade min uppmärksamhet och jag tänkte att jag skulle hem och knåpa ihop en egen att hänga utanför glad mat, men tiden och inspirationen liksom försvinner i städ-och diskvardagen….

Tror ni inte underbara Ingegerd hade kännt mina tankar.
Gick och köpte den lilla korgen och hittat band i ”mina” färger att knyta på….

Vem sa att man inte kan bli lycklig av prylar, särskilt när de kommer från en ängel….

Igår fick jag igen höra; ”Det är hemskt vad maten har blivit dyr.”
Folk tror ju inte man är riktigt riktig när man säger; ”Nej jag tycker maten är för billig….”

Därför kör jag här en repris på ett inlägg  från förra sommaren:

Efter en lång dag blir det en tidig kväll med reko i sängen.

Tack Johan för tidningarna!

Kolla föresten in uppdateringen på glad mats nyhetssida.
Snart kommer det också bli öppettidsändringar så håll ett vakande öga där.

Jo, det fick jag igår och blev så glad, någon reagerar när jag inte skrivit på en vecka!

Jag gräver och planterar och drömmer om trädgårdar på nätterna och kommer hem rosenkindad och skittrött!
Men det är så roligt!!  Jag är tacksam varje dag och lycklig i hela kroppen när jag tänker på att jag får göra det här.
Förhoppningsvis får jag stanna juni ut.

Så här ser det ut på Rås nu där vi gräver;

Idag är det Mirandas tur att börja på lantdagiset.

Även om hon inte ska gå där sålänge, bara ca två månader (skola till hösten….) så känns det skönt att de är alla tre på samma ställe och jag vill att hon ska få uppleva djuren och den fina gården de har där, och inte att förneka, hon ska få en paus från gud och jesus…
Jo, det är så att de har gått på ett kristet dagis för att det har varit närmast och det har gällt så kort tid varje dag.
Personalen har varit underbar och man märker nu, när man har något att jämföra med att kyrkan har bra mycket mer resurser att lägga på verksamheten än ett fristående föräldrakooperativ…
Men jag har inte kännt mig riktigt bekväm med alla bordsböner och glada sånger om jesus som de drar hem. Det är liksom svårt att sjunga med när man inte är troende själv.

Ibland ”Skojar” Jonas med barnen och påstår att det är Far som bestämmer hemma.
Det får jag ofta höra om jag vill ha min vilja igenom.
”Far bestämmer faktiskt!”
Men häromdagen kontrade Simone med att ”Nej, det är gud och jesus som bestämmer!”
Då kände jag mig rätt lugn i mitt beslut om lantdagis.

Nu är bästa tiden att rensa landet.  Om man inte orkade i höstas…
Tjälen har gått ur, det är fortfarande lite fuktigt och ogräset har inte växt sig övermäktigt stort.
Var hemma halvdag med sjuka barn så då passade jag på att ta fram grepen och göra en liten vända i landet. Jordfräsen har inte kommit fram än, och det är heller ingen idé, det är så igenväxt så det gör mer skada än nytta tror jag.

Titta vad vi hittade, bortglömda från förra året!

Några palsternackor och svartrötter som passade bra i en currygryta med linser och torkad mango.
Palsternackor är verkligen tacksamt, så det kommer det bli fler av i sommar.

Hippihäxan är inte längre så hippi…
Idag rök dreadsen.
Jag har inte en enda gång under två år funderat på att klippa av dem.
Men igår kom jag på att det var dags för något nytt!

Jag klippte av dem ganska kort, tvättade och gjorde en rejäl balsaminpackning. Sen var det bara att börja kamma.
Förvånansvärt mycket hår sitter kvar på huvudet. Alldeles mjukt och fluffigt och jag ångrar mig inte,även om jag tyckte om det som det var.
Kanske blir det dags för dreadlocks en annan gång i ett annat liv. Men nu känner jag mig bara vårfräsh!

Påskhelg och besök av familjen.
Idag blev det spikdragning och en och annan ekologisk öl i solen.

Förra året vid den här tiden satte vi upp stolpar längs vägen för att bygga staket. Men sen har det inte hänt så mycket mer….
Det är dyrt med virke och tiden och orken har inte funnits.
Men nu har vi fått ett lass plank ihopsatt till långa lådor. ”Bara” att bända isär och dra ut spikarna.
Billigt och miljövänligt att återanvända!

Så nu får vi se om det dröjer ett år till innan planken kommer på plats. Men den som väntar på något gott….

Det har inte blivit mycket bloggande de senaste dagarna…
I söndags var det påskmarknad på Rås och galet mycket folk!
Igår var jag där 14 timmar i sträck.
På dagen var det frösådder och rensning av örtagården i solskenet, som gällde.

Foto; en deltagare.

På kvällen hjälpte jag till i köket när 50 glada damer skulle äta middag och höra på kökschefen som föreläste om hållbara matvanor; Miljö, mat och hälsa.
Synd att jag var tvungen att röra i soppan då och då, men det lilla jag hann med att lyssna på var intressant.
Bla fick jag veta att man i vissa delar av världen tex Usa har en extra zon på matpyramiden som innehåller sprit och chips…
Själv blev jag presenterad som den vikarierande trädgårdsmästaren som hjälper till i köket och har fotat bilderna till OHpresentationen och har butiken där ni kan beställa ekolådan… Snacka om splittrad tjej….

Men,,, allt hänger ihop…
Och roligt är det!