I lördags var det stor demonstration i Stockholm mot gruvboomen som drar fram över landet och dagens skeva minerallagar.
En massa samer, miljökämpar och oroliga människor samlades för att tåga till mynttorget mellan slottet och riksdagshuset. Jag var där, men inte Annie Lööf. Så synd, hon hade behövt höra några av argumenten.
Det är riksdagsval nästa år och alla pratar om jobben. Förvärvsarbete…
För ärligt talat, det finns alltid jobb att göra.
Någon sa att de viktigaste yrken man kan ha måste ju vara bonde eller sjukvårdspersonal.
Så varför blir så få bönder?
Vill vi ha arbete till varje pris?
Det är mycket gruvdiskussioner just nu.
Att regeringen säljer ut Sveriges naturtillgångar till utländska bolag för ett skamligt lågt pris är tydligen inget problem, det skapar ju jobb, tillfälligt iallafall.
Och konsumtionen som vi så okritiskt skall hålla uppe, vad bidrar den till? Att andra naturtillgångar tar slut och att den billiga fossila energin driver på klimatförändringarna så vi snart inte har en beboelig jord att lämna över till kommande generationer.
Läser David Jonstads krönika i senaste numret av Effekt; ”Vårt bästa hopp är en krasch”
För det är tyvärr så att det är bara vid riktigt stora ekonomiska kriser som vi har minskat våra utsläpp, historiskt sett.
Jag hoppas ju såklart inte på en total ekonomiskt krasch, det skulle sluta i tragedi på många olika plan, men man skulle ju önska att alla insåg att vi kanske inte kan leva som om vi har obegränsat med resurser vare sig vi har ekonomiska möjligheter eller ej. För behovet av varor och tjänster finns, vare sig det finns pengar eller ej. Men tyvärr så bygger dagens penningsystem på krediter, alltså skulder inväxlade mot tid, vi har alltså lånat av framtiden, på samma sätt som vi bygger upp en miljöskuld som vi får betala för i framtiden.
Frågan återstår, går det att kombinera miljö och jobb och till och med göra det till en valfråga nästa år?
Naturskyddsföreningen försöker hitta svaren på vilken jobbpolitik som är bäst för miljön på årets höstkonferens i Stockholm den 8 november.
Jag kommer vara där som konferensbloggare, precis som förra året.
För att delta och läsa programmet kolla in konferenssidan, anmälan kan göras fram till den 27 oktober.
Jag hävdar fortfarande att det bästa du kan göra för miljön är att odla något ätbart, ett jobb som inte betalar sig i pengar, men ett nog så viktigt miljöjobb!
Äntligen är mina syrade bönor som jag testade att göra i augusti, klara.
De blev supergoda!
Jag förvällde bönor, tog kokt avsvalnat vatten, med någon tesked salt, några matskedar vassle av yoghurt, några svarta vinbärsblad och några dillkronor. Varvade allt i en stor burk så vätskan täckte bönorna. Lät stå i rumstemperatur i 10 dagar och sen i kylskåp i två månader. Klart!