Månad: februari 2014

solglasögon på

I helgen var vi ute i skogen och hade picknick i dis och duggregn.


Sen en månad tillbaka har jag en ny kollega. Hon fyller ett stort tomrum efter Ellinor som bodde här när vi pluggade.  Vi diskuterar politik, resursfördelning och hållbara samhällen och det ger så mycket energi och ny kunskap. Dessutom får hon med mig ut i skogen eftersom hon är ny här och måste lära känna kommunen. Det gör mig gott.

Efter regn kom solsken. Igår var en dag full med möten och vårväder… Jag hann hem en sväng på lunchen innan vidare färd mot Jönköping.

 

Fortsätter det så här är det snart dags att hänga in vinterjackan, fyndad på loppis i höstas, i garderoben. Förresten är allt utom vinterkängor och strumpbyxor begagnade kläder, tom solglasögonen är loppisfynd.

5-årssummering

Närmar mig min 35-årsdag. Nästan lika laddat som 30…
Funderar på allt som hänt sen dess och om åren fram till 40 kommer bli lika händelserika.
Under de senaste fem åren har jag köpt hus, haft fyra olika jobb som jag trivts med, pluggat, prövat på kommunpolitiken, fått nya vänner för livet, testat mina värderingar och lärt mig massor i olika relationer och gått från småbarnsmamma till bara mamma.
Det är ju ofta på barnen man lättast ser att tiden går. När man kan relatera till en ålder de är i och komma ihåg hur man själv kände sig och vad man funderade över, då är cirkeln sluten och man förstår att man har blivit äldre.

Samtidigt som det har hänt en massa saker så är livet hemma sig ganska likt, åren trillar på i samma takt, jag hugger ved och plockar nässlor på våren, så frön i maj, rensar ogräs på sommaren, tar hand om äpplen på hösten, eldar hela vintern. Det är något förnöjsamt med det. Vilket jobb jag än är på och vilken människa jag än umgås med för stunden så är mitt hem min borg och där är det lugnt och förutsägbart. Det är viktigt för mig och kanske även för barnen. Tiden rasar på ändå.

 

2007

den sista potatisen

Potatisen som vi tog upp i höstas och som jag förvarat i min avstängda frysbox börjar sina. Tog in de sista, knappt en 5-litershink full, samt några rödbetor.
De kunde ha räckt längre, för jag har mer kvar, men när det var som kallast för några veckor sen så frös de och när de sen tinade igen blev de alldeles mjuka och blöta. Vet inte om det är farligt att äta men inget trevligt att skala.

 

 

Nästa år ska jag isolera lite bättre i frysboxen som annars har fungerat bra som förvaring, råttsäkert, mörkt och lagom fuktigt med några lager tidningspapper mellan potatisen.
Den sladdriga potatisen sparar jag till våren. Testar att stoppa ner den i jorden igen som sättpotatis, det brukar ju alltid komma upp några i komposten som legat ute hela vintern så det borde gå.

Kattvinden klar!

Äntligen är jag klar med renoveringen efter sisådär 1½ år…
Jag har ju ingen vidare erfarenhet av snickeri så det har varit en lång följetong som började här någonstans med linullsisolering.

Sen en vecka tillbaka har vi kämpat på varje ledig minut jag och barnen. För nu skulle det bli inflyttning!

 

Jag fick låna en såg av grannen till att kapa upp lister, det underlättade, jag som bara använt fogsvans till all panel. Men spikpistolen tackade jag nej till, hammare duger ju bra även om man missar ibland.

 

 

Hade rester av ett klickgolv jag fått, men det hade slagit sig, så efter ett ha bråkat med det en hel förmiddag tänkte jag om och målade skivorna på golvet istället.
Mycket kompromisser har det blivit men det viktiga är att det har blivit ett varmt beboeligt rum och att jag har gjort det själv. Därför är jag mycket nöjd nu, bara elen kvar och den drar jag inte själv.

 

Den timrade väggen är en kompromiss, ville egentligen klä den, men pärlsponten räckte inte så då fick den bli vit istället.

Idag blev det inflyttning och jag tror alla inblandade blev nöjda till slut även om inte rummet är särskilt stort.