gräsklippare del 2

Jag har en ny gräsklippare, igen.

Köpte en ny förra året. En eldriven från Ryobi.

Den funkade fint hela förra sommaren. Den gick på batteri som jag fick ladda efter att ha klippt drygt halva trädgården. Men det vande jag mig vid, det gäller att sätta igång så fort som möjligt när man bestämt sig för att idag ska bli en gräsklippardag. När batteriet är slut går man in och lagar mat eller tar en paus och åker och badar, efter några timmar kan man klippa klart resten.

I år har gräsklipparen funkat…ibland. Jag hade batteriet inomhus hela vintern, men fick ändå börja säsongen med att byta det för det ville inte ladda alls. Efter det har jag bytt batteri två gånger till… Som tur var har det gått på garantin, ett nytt batteri kostar ca 2000kr knappt hälften av priset för en ny gräsklippare. När klipparen sen ändå trilskades med att starta och laddade ur snabbare än förra året tröttnade jag rejält och gick tillbaka till återförsäljaren som var mycket förstående. Jag var tydligen inte den första. Det var inga problem att byta till en ny, inte ens när jag bad om att få en vanlig bensindriven. Jag resonerade så att när garantitiden går ut nästa år och jag står där med en trasig elgräsklippare kommer det bli väldigt dyrt att byta batteri eller skicka på service, med en vanlig motor tror jag det är mycket lättare att hitta en lokal verkstad som kan serva. Trist är det. Jag hade gärna velat ha en eldriven, mer miljövänlig och billigare i drift än en på fossilt drivmedel, dessutom mycket lättare, det behövs ingen drivning till en på el för den är inte tung att dra. Men jag måste kunna lita på att jag kan klippa gräset när jag vill och våga stänga av och tömma gräsuppsamlaren när det är dags, utan att vara rädd för att jag inte får igång den igen. Nu kan jag i alla fall klippa färdigt hela gräsmattan utan att ta paus för laddning, alltid något. Nästa gång det är dags att byta gräsklippare kanske tekniken är mogen och jag har fått upp solceller så jag kan ladda med egen el!

 

det goda med det onda

Så här har jag det och det gör inte ont alls.

 

 

Men just som man börjar njuta och tänka att den här sommaren blev ju inte så dum i alla fall, så dyker de här upp… Har hittat (och såklart dödat) sju stycken. Jag gillar det inte! Jädra kannibalsniglar, om det blir en invasion är det ju bara att lägga ner känner jag just nu, blä! Jag är inte helt säker på att det är just de beryktade spanska skogssniglarna, men de är bruna och sådana har jag inte haft här förut, bara fredliga svarta som jag inte brukar döda.

Skördar lökblast

Jag har aldrig förr använt så mycket lökblast som i år. Fräst i maten, hackat och torkat till vinterförrådet och mixat i örtsalt. Varför lägga det på komposten när det kan användas till så mycket? Det är ju också ungefär det enda som är skördeklart just nu, mangolden är förstås fin och svartkålen, men i övrigt…

Potatisen har börjat blomma, men än är det inga knölar värda namnet. De får vänta ett tag till, åh jag längtar efter egen potatis!

 

 

Den vita och gula mangolden trivs bättre än den röda som bara vill blomma. Föresten har jag mycket självsådd mangold som kommer upp som ogräs lite här och där efter att jag la dem som täckning på landet förra året.

 

 

En kvarglömd rödbeta under vintertäcket har också fått gå i blom, så kan jag passa på att ta frön av den till nästa år.

blomkålsshock

Har längtat så efter skörd av basmat, en kan ju inte bara leva på sallad. Potatisen blommar men när jag kollade under halmtäcket häromdagen var knölarna fortfarande ynkliga så de får vänta lite till. Squashen och pumporna har knappt kommit vidare sen jag planterade ut dem och lök och morötter är ynkliga.

Imorse tog jag bort fiberduken över kålen, de har växt så mycket så duken glipar. Därunder hade det hänt grejjer. Hade ingen aning om att jag hade skördeklara blomkålshuvuden! Jag som har ett köpt huvud som vi inte ätit upp än… Ja, ja, dagens I-landsproblem. Efter att jag inspekterat och funderat på om jag ska låta kålen stå naken resten av säsongen drog jag ut alla barnen i bara pyjamas för att de skulle få se miraklet, medan det ännu finns något kvar… Nu har vi en delikat uppgift att bestämma oss för hur vi ska tillaga vårt första egenskördade blomkålshuvud, det lutar åt kokt med smör.

 

 

Rödkålen och palmkålen var också fina, men någon har varit och nallat på spetskålen, jag misstänker att det är en liten hare, så här mycket kan väl inte små sniglar äta? Jag har fortfarande inga mördarsniglar i min trädgård.

 

tacksamma tankar

Det finns mycket att vara tacksam för just nu. En dag med sol, glada barn som bakar fikabröd till stranden, att jag känner mig pigg och frisk nog för en springtur efter en hostig vecka, möjlighet att plocka sallad direkt från landet till middagen. Idag blev det paj med quornfärs, egen mangold och hemmagjord halloumi.

 

Purjolök och fänkål trivs i landet, sparrisen fick jag binda upp idag med en något överdimensionerad stör efter att den vikt sig i regnet och blåsten i veckan.

hemmagjord halloumiost

När man inte kan vara på stranden och bada utan istället får vara inne och elda i vedspisen så passar det bra att samtidigt utnyttja värmen till att göra ost. Just det ägnade vi dagen åt.

Recept på halloumiost har jag fått av min kompis Frida.

 

 

 

Halloumiost

10 liter mjölk värms till 37 grader (förslagsvis på vedspis)
Rör i ½dl citronsaft
Vänta några minuter och låt vätskan bli grynig, blir den inte det kan man värma lite till.
Rör sedan i 1msk ostlöpe utspätt i ½dl kallt vatten. Rör i 30 sekunder, stanna sedan vätskan och låt stå. Efter 5 minuter kan man se efter om mjölken har koagulerat och det har bildats vassla. För mig tog det ca 15 minuter.
Skär massan i många små fyrkanter kors och tvärs med en lång kniv, ända ner i botten av kastrullen.
Låt stå några minuter och ös sedan upp ostmassan i ett durkslag eller liknande, jag använde 2 st glassförpackningar på 1½liter som jag borrat många hål i.
När massan är upptagen kramar man och trycker ihop ostmassan så vätskan försvinner. Under tiden värmer man upp vasslan i kastrullen, det ska bli så varmt som händerna tål och gärna lite till. När osten är kompakt och håller ihop doppas den ner i den varma vasslan, och trycks ihop så gott det går.  Efter ett tag märker man att osten ändrar konsistens. Jag vet inte riktigt hur länge den ska bearbetas i vasslan, men jag uppskattar att jag höll på i ca 10 minuter.

Sen är det bara att plocka upp sin halloumiost och steka eller lägga in i saltlag och förvara i kylskåp.

Av 10-11 liter mjölk fick jag ut 1,2 kg ost. Eftersom jag köper ohomogeniserad, opastöriserad mjölk direkt från ladugården blir det väldigt prisvärda ostar om man jämför med butikspris, men det är värt det även om man köper mjölk i affären. Det enda trista med hemmagjord ost är all disk. Det är viktigt att allt är noga rengjort och att diska en 20 liters kastrull i ett vanligt kök är lite bökigt.

palmkålschips

Började skörda lite av min palmkål, eller svartkål som den också heter.

 

Bladen rev jag i bitar stora som handflatan ungefär, tog bort den stora mittnerven och gnuggade in i olja och strödde hemmagjort örtsalt över. Sen rostade jag dem i ugnen på 150 grader några minuter tills de blev frasiga och goda att äta som chips. Lite hemmagjort körsbärsvin som stått bortglömt i boden några år passade bra till…

 

 

så fort man tittar bort…

…så exploderar det!

Efter en kall och regnig försommar kom äntligen värmen och det börjar faktiskt växa i landen. Många frön har ruttnat bort i jorden och jag har satt ut nya pumpaplantor där tidigare sådder aldrig kommit upp och även bönor har jag fått komplettera lite i raderna. Men det gör inte så mycket, det blir en fördröjd skörd, men då kanske jag hinner ta hand om det också.

Åkte bort över helgen och när jag kom hem hade det hänt en hel del. Bondbönorna står i full blom och i tunneln har tomaterna dragit iväg på höjden.

Just nu blommar det också en hel del, mest prästkragar. Jag gillar dem, de sköter sig själva och jag behöver bara försöka hålla undan dem så de inte helt tar över.