jordnötssmör och fruset vatten

I söndags när jag kom hem efter att ha varit borta i helgen var vattnet fruset. Hämtade en 10-liters hink hos grannen. Man blir väldigt medveten om vad man gör med vattnet när man bara har tio liter…

Rörmokaren fixade vattnet på nedervåningen dagen efter, men inte på övervåningen (jo, jag har två ledningar för ingående vatten) så jag kan köra diskmaskin och tvättmaskin men inte duscha.

Igår hade jag varit hemifrån i tolv timmar på jobb, vi hade ordnat föreläsning om vindkraft. Kom hem halv tio på kvällen, trött, kall och hungrig. I brevlådan låg ett stort paket. Hade ingen aning om vad det innehöll, men det visade sig vara några produkter från Urtekram. Tror inte de kunde hitta ett bättre tillfälle att skicka varuprover till mig. Gillar Urtekram och köper en hel del produkter både schampo, duschkräm och kryddor. Men deras jordnötssmör har jag aldrig testat, har snöat in på tahini senaste tiden. Nu blev det i alla fall en stor klick jordnötssmör i en burk vaniljkesella som jag köpte när vattnet frös för att spara disk, bara att äta ur burken.

Agavesirap har jag aldrig köpt, men det ska bli spännande att testa, annars använder vi mest rinnande honung som jag fått av mina föräldrar efter senaste slungningen i höstas. Chiafrön brukar dottern beställa ibland, men det är inte alltid man hittar ekologiska sådana.

Nu önskar jag bara att någon skickar mig lite choklad till nästa gång jag kommer hem sent.

 

Cirkeln är sluten

Så kom då snön till slut och det nya året med den.

 

Grön timjan i snödrivan

 

2015 var händelserikt. Det var året jag testade att odla kål hemma. Året då mördarsniglarna kom, då vi var i Kina och hälsade på, då jag byggde mitt vedskjul och blev med odlingstunnel. Det var året då jag bytte jobb och började på Energikontoret i Jönköping, det var även året då jag hittade kärleken, 30 mil bort och året då jag avslutade mitt partipolitiska engagemang.

Det finns varken energi eller tid till allt man vill göra i livet, nya delar ska in, andra ska fasas ut. Bloggen kommer i andra hand, men jag är ändå glad att ha den. Efter 9 års skrivande så blir den en sorts dagbok och receptsamling för mig själv, jag kan följa hur jag har tänkt och resonerat vid olika tidpunkter. De senaste åren har det inte blivit mycket politiska inlägg eller ens engagerade texter, jag tror det beror på en lojalitet mot arbetsgivare. På något sätt är man inte helt fri att tycka och tänka, när man är offentligt anställd och speciellt inte när man jobbar mot näringslivet. Jag har censurerat mig själv, det har absolut inte varit någon påtvingad censur utan helt självvald. Men det har också gjort att bloggen har känts ganska ospännande för mig, det handlar mest om odling och jag försöker dokumentera för att spara mitt år med trädgård. Å andra sidan var det just därför jag startade bloggen en gång i tiden, för att det skulle vara en odlingsblogg. Som sedan ledde till ett miljöengagemang, en ekobutik, ett politiskt engagemang, en utbildning inom energi och vidare till jobb inom det som är en av de viktigaste frågorna för att minska koldioxidutsläppen i atmosfären, nämligen energieffektivisering och förnybar energi. Så, cirkeln är kanske sluten…