De sista rödbetorna från förra sommaren har vi nu ätit upp. De klarade sig bra i den avstängda frysboxen där jag också förvarar min potatis. Potatisen däremot lyckades jag frysa, igen… nu har jag skaffat en frostvakt inför nästa år, då kanske jag har egen potatis ända fram till april.
Rödbetorna hade börjat växa lite så jag skar av toppen på dem och satte på ett fat med vatten. Nu har de börjat växa. Kanske inte så mycket mat, men lite vårkänsla så här inför påsk.
Snart, nåja, blommar flädern igen. I somras hade mina två buskar ett rekordår, de hade helt fått fnatt och blommade så mycket att jag inte visste vad jag skulle göra av allt. Det blev flädervin.
Grundreceptet är på 40-50 blommor men jag minns att jag tredubblade det, känns ju löjligt att göra på så lite, när man har en 20 litersdamejeanne och ett överflöd av blommor. Tror också att jag stoppade i några citroner i bitar.
Flädervin
40-50 blomklasar
2 kg socker
5 liter vatten
30-35 gr vanlig jäst
Koka upp vattnet och häll över blommorna. Låt svalna, när temperaturen är ca 40 grader blanda ut jästen i lite av vätskan, häll i och rör om. Täck kärlet med en handduk. Låt stå och jäsa i 5-6 dagar och rör om då och då.
Sila bort blommorna och låt vätskan stå och jäsa med vattenlås tills det slutar bubbla. Cirka en månad eller så, tappa av på flaskor. Klart.
I somras odlade jag spagettipumpa, men det glömde jag snabbt bort när jag tog in pumporna för vintern…
Jag har fortfarande några kvar och det beror på att jag inte gillar dem. När jag har kokat köttet för att göra exempelvis pumpapudding där man mosar bitarna har det bara blivit väldigt trådigt, det är ju spagettipumpa!
Nu har jag läst på, man ska koka dem hela eller dela dem på längden och lägga i en långpanna i ugnen med vatten i botten och ugnsbaka dem. Det blir säkert gott.
Men det knepiga är att de inte varit lika lätta att lagra som exempelvis vintersquash. De ser fina ut på ytan, men flera som jag delat har börjat växa, inuti. Fröna har grott i pumpan och börjat bilda blad. Väldigt lustigt, de tycker väl att det är dags för vår nu, och där är vi ju ganska lika!
Efter långa dagar inomhus är det otroligt välgörande att få komma ut i trädgården. Det känns som själen kommer tillbaka till kroppen igen och jag blir liksom jordad… I dubbel bemärkelse. Någonstans har jag läst att det i jorden finns ämnen som stimulerar våra lyckohormoner. Jag skulle inte bli förvånad om det stämmer.
Idag har jag varit ute och grävt upp palsternackor direkt ur landet. Palsternackor står sig bra i jorden över vintern, det gör ingenting om de fryser. Det gäller bara att plocka upp dem innan de börjar växa till sig senare i vår. Andra året vill de ju blomma och då är det ingen idé att äta roten längre.
De ser inte mycket ut för världen så här års, så det gäller att ha koll på var man sådde förra året.
På ena delen av landet blev palsternackorna uppätna underifrån, de saknade topp när jag tog upp dem i höstas. Men i andra delen, där dessa stått var de fantastiskt fina.
I övrigt har jag börjat kantgräva lite och kratta bort täckningen för att jorden ska värmas upp snabbare. För bara en vecka sen låg det snö här, skönt att den är borta nu.
Den blev av!
Odlingskursen på distans som jag skrivit om tidigare. I helgen hade vi vår första fysiska träff, nästa kommer ske i maj. Vi testade att syra grönsaker på Rås gård. Kändes mycket välbekant och trevligt att vara tillbaka i det köket, som jag spenderade mycket tid i när jag jobbade där.
Tio glada deltagare kom från både norr och söder med det gemensamt att de vill lära sig mer om odling. Egentligen tycker jag att det enda sättet att ”lära sig” odla på är att testa, testa och testa. En gång i tiden funderade jag på att utbilda mig till trädgårdsmästare tills jag kom på att man då får jobba hela sommaren när alla andra är lediga och vara arbetslös på vintern. Det här är ett fantastiskt sätt att få ägna sig åt odling lite på arbetstid, även om det bara är i teorin. Den fysiska delen har jag i min egen lilla trädgård. Dessutom har jag ett fantastiskt roligt heltidsjobb som också ska skötas, så arbetslös är jag långt ifrån.