små barn, små problem…

Mina barn är halvstora nu. Märker det bland annat genom att de inte vill umgås med mig, kompisar blir viktigare och viktigare. Underhållningen uppgraderas också.

När de var små var jag föräldraledig i sex år. Den äldsta gick bara på dagis i 3 månader innan hon började skolan. Jag fick ofta höra av andra mammor att det var viktigt att barnen gick på dagis tidigt, för det var så svårt att underhålla dem hemma. Att en mamma, eller pappa, inte riktigt dög som sällskap. Att barnet behövde stimulans. Jag kände aldrig så. Visst var vi iväg och träffade andra barn, men jag var alltid med och det var inte många timmar åt gången. I övrigt var de med mig och hjälpte till i det som jag pysslade med, ganska intensivt periodvis.

Nu däremot känner jag verkligen att jag inte kan underhålla dem. Det enda som är intressant, när de är hemma, är att sitta framför en skärm och interagera digitalt med vänner. Jag kämpar emot, men har inte så mycket att erbjuda i gengäld. Jag kan faktiskt sakna den där tiden när det var otroligt spännande att bara gå ut i skogen och plocka kottar eller gräva upp mask i landet. En förälder är inte ett dåligt sällskap för ett litet barn och är det nog egentligen inte heller för ett stort, men doserna blir mindre och mindre och det kanske är som det ska vara.

 

skördar kål

Fiberduken över kålen åkte bort, alldeles för tidigt, men det var ingen mening med att ha den kvar, det började glipa och då hittar skadegörarna ändå in. De stackars kålplantorna var nästan knäckta därunder och det tog några dagar innan de orkade sträcka på sig i sin nyvunna frihet. I år odlar jag brysselkål för första gången, rödkål, grönkål och svartkål. Än så länge är jag mest imponerad över grönkålen, en sort som heter Curly Scarlet och är otroligt vacker och får massor med blad. Jag förstår faktiskt inte vad man ska ha svartkålen till, den ger ju så lite skörd jämfört med grönkål. Men visst, den är ju dekorativ…

 

Grönkålen Curly scarlet.

 

Svartkål med ynklig bladmassa.

 

 

Eftersom kålen nu står helt oskyddad och jag inte köpt Turex eller något annat biologiskt bekämpningsmedel får jag inspektera alla blad varje dag. Det är tydligen ett riktigt kålmalår i år och jag har också märkt av de små flygarna. Men än har jag gott hopp. Det är ju främst på kål som man ska äta själva bladen av som det är så trist att få angrepp och det är också den som kålmalen verkar gilla bäst. De vaxiga stora bladen på rödkål och brysselkål verkar inte lika smarriga, tyvärr, för de bjuder jag hellre på eftersom det är huvudena man vill åt.

Försöker i alla fall skörda, äta och frysa in så mycket som möjligt nu när det finns tillgång.