Barnen har kladdat i köket, börjar bli riktigt bra på att baka, speciellt stortjejen som kan läsa recept själv.
Jag håller mig mest i bakgrunden och lyssnar på Promoe och Timbuktu på högsta volym.
Sverigedemokraterna får sig en känga och jag blir glad.
Förra våren hade jag och stortjejen en diskussion vid matbordet om billig mat, för hon undrade varför de inte fick Kalles kravmärkta kaviar i skolan.
Jag förklarade för henne att det oftast handlar om ekonomi och att skolorna inte satsar på tex ekologisk mat för att den är något dyrare.
Hon blev lite upprörd och sa att hon skulle säga till Johanna (mattanten på skolan) att köpa ekologisk mat.
Då berättade jag att det inte var Johanna som bestämde utan att all mat kommer från centralköket, men man kan skriva ett brev till politikerna, för det är de som bestämmer.
Då ska jag göra det! bestämde dottern.
Ett brev till kommunalrådet blev det;
”Hej jag heter Miranda.
Jag tyker at sentralköket ska köpa ekolågist mat.
Helsningar Miranda 7 år Lindrås”
Efter ett tag fick hon ett svar ;
” Hej Miranda 7 år
Tack för ditt fina brev om ekologisk mat.
Vi håller precis på med en stor utredning av hur vi i framtiden på bästa sätt skall lösa matfrågan i kommunens skolor. Tanken och förhoppningen är att vi skall kunna öka kvalitén och utbudet på maten till bland annat kommunens skolor.
Med vänliga hälsningar Anders Wilander.
ps Lycka till med skolarbetet”
Den här utredningen som kommunalrådet hänvisar till är gjord, men Miljöpartiet är inte nöjd med den.
En av punkterna som vi förhandlade om i höstas efter valet, när vi ingick samarbete med de borgerliga i kommunen, var att det skulle göras en ny kostutredning om bla centralkökets vara eller inte vara.
I lokaltidningen kunde man i veckan läsa om att ett beslut var nära att tas i kommunstyrelsen om att ev bygga ett nytt centralkök för 40 miljoner, utan att en ny utredning gjorts.
Såklart reagerade vi på det och nu har jag fått det glädjande beskedet att det kommer göras en ny utredning.
Därför letar vi goda exempel från andra kommuner där liknande utredningar gjorts.
Vi kan göra skillnad!
Här ett tidigare inlägg om centralköket.
Nu bör alla gamla inlägg vara iordning igen och jag kan börja skriva.
Men jag vill ha kommentarer!
Alla gamla kommentarer från det här året har försvunnit,,, tyvärr.
Skönt att trasslet med bloggen är över, nu är det andra problem som ska lösas, vattnet tex…
Inatt var det -20 grader och vattnet till köket och toaletten på nedervåningen har frusit.
Har man klarat sig hela vintern tror man, så kommer det nu.
Vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Tenta också om två veckor, känns lite mycket att kunna hela bygg och värmetekniken som vi har pluggat sen starten.
Det är inte alltid man har studiero, men jag försöker så gott jag kan.
I helgen såg det ut så här när jag skulle plugga, men fin i håret blev jag.
Fyraåringen har fotat oss.
Knopparna får vänta ett tag till, inatt var det -17 grader…
Men det var en underbar och solig söndag, än en gång.
Vårt regelbundna helgutflyktsmål har blivit hagen intill huset, får passa på den här årstiden innan korna släpps ut.
Dessutom är det en billig aktivitet och man slipper ta bilen.
Fikakorgen är naturligtvis med, med varm choklad och hembakta kakor.
Behovet att klättra har jag full förståelse för, en gång i tiden klättrade vi mycket, jag och barnens pappa, men det är ett tag sen nu.
Kanske sitter jag själv där uppe i björken någon dag, men det får bli när löven slår ut så inte grannarna tror jag har blivit galen.
Jag tror att det är okej med lite syskonkärlek.
Det är systrar och bröder man kan gräla med och bära sig åt mot, de finns kvar ändå.
Precis som med mamma och pappa, även om mamma ibland blir galen på bråken och gnällen.
Mamma och pappa älskar iallafall,,, syskon älskar iallafall.
Ibland tvivlar jag på att jag är en bra mamma, när ”ungarna” gapar, skriker och trotsar (och även mina barn kommer nog tycka att jag har fel och brister när de blir stora nog att tänka på sånt)
Men jag brukar använda andra sammanhang lite som facit.
Om barnen kan uppföra sig och vara snälla mot sina kompisar i skolan och på dagis, även om de ibland bråkar med varandra hemma så är det ok, det är hemma man kan göra sånt utan att bli utstött.
Men om det är tvärtom, att de alltid är små änglar hemma men tar ut sin ilska någonannanstans, då är det dags att se upp…
Men även om det kivas ibland så är det ändå oftast så att barnen dras till varandra och mest trivs ihop och då trivs jag också.
Idag har jag hört mig själv låta som en ”politiker” för första gången… den upplevelsen har jag blandade känslor till…
Jag var inbjuden på studiebesök på en högstadieskola, hängde med en lärare, fick prata med rektorn som tog sig tid att förklara en massa bra saker för mig.
Fick äta lunch i matsalen och även vara med på en lektion med elever från årskurs 8.
Jag var där för att se och lära så jag har kött på benen i Bu-nämnden sen.
Man kan ju inte sitta och tycka om man inte vet hur verksamheterna fungerar…
Det var i mötet med eleverna som jag insåg hur svårt det är att prata som politiker.
Jag ville höra hur de såg på sin skola, men det blev ju också en frågestund för eleverna.
Men hur besvarar man tex en fråga om att de inte får skriva i sina övningshäften?
”Jo, det är ju så att skattepengarna måste räcka till många olika verksamheter, det är politikernas uppgift att fördela pengarna och vi är många som tycker och tänker i fördelningsfrågan…”
Samtidigt hade jag jättesvårt att inte hålla med dem, för att inte inge falska förhoppningar
”Jo, jag tycker också att det är skit att ni inte får skriva i era övningshäften för att nästa årskull ska använda dem, eller att skolmaten inte är god och lagad på plats!”
Istället hör jag mig själv säga.
”Ja, det ska jag ta med mig tillbaka till nämnden” och ”Det håller på att göras en utredning om var skolmaten ska lagas…”
Det är inte lätt… det som är svårt.
För drygt två år sen tog vi beslut om att inte vaccinera barnen mot svininfluensa, jag skrev ett inlägg om det.
Nu är det så sorgligt att man kan se ett övertygande samband mellan vaccinet och sömnsjukan Narkolepsi.
En livslång neurologisk sjukdom som orsakas av störningar i hjärnans reglering av sömn och vakenhet.
Den som drabbas somnar lätt på dagen och sover dåligt på natten, många tappar kontroll över sina muskler i olika situationer tex när de blir väldigt glada.
Det gör mig så ledsen att barn som drabbats av den här sjukdomen kan ha fått den i samband med vaccinering mot svininfluensa, och tänk vilka skuldkänslor man får som förälder…
Ena dagen står det i tidningen om att barnfetman inte längre ökar i Sverige, men att barnen istället rör sig på tok för lite, vilket äventyrar deras hälsa.
Nästa dag kan man läsa en artikel om att europas folk har dubblat sin fetma de senaste 20 åren och det beror mycket på att vi inte längre rör oss i vardagen (plus all skit vi äter…)
Att sitta i bil till jobbet, sitta still på jobbet, sitta still framför tvn och sen träna på gym några dagar i veckan är inte bra, det är vardagsmotion vi behöver.
Att bara röra på sig lite grann då och då under en arbetsdag är mycket effektivare mot våra välfärdssjukdomar än att träna hårt en halvtimme om dagen och i övrigt vara stilla.
Det här beror på att ett enzym som heter lipoproteinlipas (LPL) och ska ta hand om kroppens blodfetter, slutar att verka om vi sitter still för länge.
Det hjälper att bara resa på sig och röra lite på kroppen så kommer det igång igen.
Har ibland dåligt samvete för att mina barn inte går på några aktiviteter (tidsbrist och ekonomi är orsaken)
Men jag kanske inte ska oroa mig så mycket för deras hälsa eller min (jag tränar ju inte heller…) men vardagsmotion får vi, barnen är ju sällan stilla och kanske är det gott nog.
Jag däremot ska nog försöka gå ut en sväng så fort vi får rast i skolan, där blir det rätt mycket stillasittande och det kryper i kroppen på mig.
Jag dränks i papper…
Saker jag ska läsa.
Idag var vår första heldag med föreläsning, mycket att anteckna om …väggar…
Nu vet jag var fuktspärren ska sitta i förhållande till isoleringen.
Men det är faktiskt kul, extra kul eftersom man har ett eget hus att relatera till.
I övrigt är det politik och omställningsarbete som ger mig högar att beta av.
När det känns för mycket så längtar jag till barnveckan, då tar jag paus, nästan…
Hur går köpstoppet då?
Jorå, lite kurslitteratur för några hundringar, annars har det bara varit mat den här månaden.
Jag tar självklart med mig lunchlåda hemifrån, har tom haft med mig kaffe i termos, lite nördigt kanske men alla bäckar små…
