hippihäxan

Jag måste bara visa denna fina kaffekvarn som också låg i en av de där påsarna.

Nu får man väl ta och köpa hela kaffebönor… som det rekommenderas i ”Den hemlige kocken” 

Det var föresten det bestående intrycket så här efter att ha läst boken. Att vi är så dåliga på smaker, vi är lurade av alla konstgjorda aromer i maten och vi har vant oss av med att känna igen bra mat på smaken.
Nuförtiden uppsakattas tex inte äkta banansmak därför att vi är så vana vid den artificiella, så det har blivit norm…

Jag tycker boken gav en bra bild av allt fusk som sker i matindustrin och inspirerar till att köpa mat av hög kvalitét. Däremot tar den inte upp så mycket om alla tillsatser som är direkt skadliga för oss därför behöver man även ha ”Handbok för den kräsne konsumenten” i köket. 

Det jobbiga med att läsa sånna här böcker och bli en ”medveten konsument” är att det blir svårare och svårare att gå och handla…. Nu försöker jag även undvika saker som det står arom på, i innehållsförteckningen, inte för att det kanske är direkt farligt, men för att jag inte vill bli lurad.
Ska jag lägga pengar på en vara vill jag att den ska vara på riktigt. Inte gjord på så dåliga ingredienser att man är tvungen att tillsätta konstgjord arom för att det ska bli gott!

Så en sista uppmaning: Orkar man bara hålla reda på en ingrediens att undvika så välj smakförstärkarna; natriumglutamat, glutamat, E620 (och alla nummer på det tiotalet ) MSG. Dessa är farliga och helt onödiga!
Hur bra kan råvarorna i mat vara om man är tvungen att tillsätta ett ämne som förstärker smaken?

I dagens DN läser jag en notis med överskriften ”Glassbilsmelodier jämförs med tortyr”.
Det är professorn i medicinsk biokemi som anser att ”försäljning med lockmelodier medför ohälsa och allvarliga störningar för många människor” och ”hävdar att bland annat glassbilens melodier bygger på samma princip som moderna tortyrmetoder”.
Han skriver i ett brev till konsumentministern, Nyamko Sabuni att lagstiftningen bör ses över då den bara bygger på decibeltal.

Ha ha, säger jag och hötter med fingret!
Det var inte alltför länge sen som jag skällde ut glassbilsföraren när han kom och tutade här kl 21 en måndagkväll och vi precis hade traglat med barnläggning och bara ville att de skulle somna. (Glass är inte direkt det första man tänker på.) 
Efteråt kände jag mig rätt nöjd med mig själv, men samtidigt som en riktig tjurtant… hade jag överreagerat?

Hur det gick med glassbilen? Den stannar inte här i byn längre….

Jag vill bara länka till den här artikeln i gårdagens DN.  Läs det om du tror att du är  duktig för att du återvinner dina elprylar. Det är inte klart för att det hamnar på återvinningsstationen. Här kommer termodynamikens första huvudsatsats in igen: ”Ingenting försvinner allt finns kvar” (…och ställer till oreda någon annanstans.)

Det enda vi kan göra är att konsumera mindre!
Själv går jag och drömmer om en laptop tex, men hur viktigt är det, egentligen? Och varför ska jag köpa nytt när jag har något som redan fungerar? Men det är det där begäret som så många brottas med. ”En större TV, en häftigare telefon, då blir nog livet MYCKET bättre…”

”Makten över maten med mudimums-guiden 2007″, så heter en liten skrift från Miljöförbundet Jordens vänner.  På Luft till salu tipsades det om denna ”bok” och jag köpte den med detsamma.

Ett kapitel handlade om matbutikernas egna märken och vad det ställer till med. Intressant eftersom jag tidigare skrivit om min skepsis för Icas ekomärke fast inte riktigt vetat vad det är jag inte gillar. 

Kapitlet heter ”med egna märkesvaror flyttar makten” och beskriver att handeln får en allt starkare ställning på bekostnad av livsmedelsproducenterna, och när handelns inflytande ökar introducerar den sina egna märkesvaror (det är internationellt dokumenterat). 
I sverige var 16,5% av allt som såldes i detaljhandeln egna märken (2006) en fördubbling på 5 år.

Pga av konkurrens från EMV (egna märkesvaror) förlorades 2200 arbetstillfällen i sverige på 5 år (enligt Livsmedelsarbetareförbundet.)
De egna märkena gör att industrihanteringen av livsmedel globaliseras snabbare, produktionen flyttas dit där det är billigast. Kontrollen över maten försvinner allt längre bort.

Det finns en bok i ämnet som heter ”Billig mat-en dyr affär” av Gunnar Brulin. Kanske man ska läsa.

Vill man köpa ”Makten över maten med Mudimums-guiden” gå in på www.mudimums.se
Titta även in på Jordens vänner.

(Mudimums står för Mat Utan Djurindustri-Mat Utan Multinationella Storföretag)

Var på Ica häromdagen och det har bokstavligen exploderat där. Det fanns ekomat på varenda hylla. Icas eget märke. Det var lätt att fylla en korg. 
Men jag känner mig lite kluven. Jag får inga bra vibbar av att Ica nu har kommit på att det går att göra profit på ”ekotrenden”.
Rent intuitivt handlar jag ändå hellre saltå kvarn eller liknande än det som är storuppköpt av Ica.
Det känns inte heller riktigt ärligt när alla förpackningar är lite mindre än jag är van vid, vilket gör att man tror det är billigare. Jag ska ta en rejäl jämförelse med kilopriset någon dag. 
Tex är aprikoserna packade i påsar på 175gr, jämfört med saltås på 250gr. Kikärterna väger bara 400gr jämfört med saltås ½kg.
Sen undrar jag varför man blir vit om händerna när man skalar Icas ekologiska apelsiner?!

 Nåja jag kanske är nojjig, man borde väl vara glad när nu Ica har fått arslet ut och börjat satsa på ekologiskt, men jag kan inte bli kvitt känslan.
Varför är man så hänvisad till toppstyrda storföretag?
Förmodligen vårat eget fel….

Jag har sett tre bin flyga omkring utanför kupan idag! 
Det är lycka!

Igår åkte jag in till vårdcentralen efter 5 dagar med hög feber och hosta. Funderade på om det kanske kunde vara lunginflamation eller något som måste behandlas.
Doktorn lyssnade lite och tittade mig i halsen, kunde inte konstatera något men sa: ”Jag skriver ut lite antibiotika åt dig….”
Jag skulle gladeligen ta emot det om det gjorde mig frisk, men annars, nej.  Så jag frågade: ”Måste jag äta det för att bli frisk?”
”Hm, vi gör så här” tyckte doktorn ”vi tar sänkan också.”

Så ett stick i fingret och 10 minuter senare kunde det konstateras att jag ”bara” hade influensa som är ett virus, alltså hjälper inte antibiotika…
Hade jag inte frågat hade jag petat i mig piller som hade ödelagt mitt imunförsvar, kanske  bidragit till fler resistenta bakterier men inte hjälp mig att bli frisk!

Jag undrar hur mycket onödig, slentrianmässig antibiotika det skrivs ut av stressade läkare?

Dagens outfit:

tunika: andra hand
strumpbyxor: andra hand

Har hippihäxan blivit modeblogg? Nja, nej! Men jag kan inte undgå att fundera över ämnet.
Igår fick vi två kassar begagnade barnkläder. Tjejerna var överlyckliga och har prövat minst 3 kombinationer var.
5-åringen brukar lägga fram kläder dagen innan hon ska gå till förskolan, snyggt och prydligt med tröjan innanför klänningen och strumpbyxorna liksom invikta i klänningen, som om det satt på henne.  Ibland lägger hon fram redan på fredagen vad hon ska ha på måndagen. Det är alltid klänning och strumpbyxor och har man ingen klänning är det alltid snyggare med bara strumbyxor än vanliga byxor…
Jag låter henne hållas, det är ju ganska sött.

Men… hur blir det sen?
När hon/de blir äldre?

Jag är ingen flitig modebloggsläsare men tillräckligt många har jag hamnat på,  för att inse  att det handlar mycket om shopping och konsumtion. Förmodligen precis som i det verkliga livet och i allt lägre åldrar. Det handlar om märken och trender allt för att folk ska handla upp sin pengar (och tära på miljön, vilket förmodligen inte är avsikten, men blir så ändå.)

Jag hoppas så att jag ska kunna förmedla någon ickematerialistisk syn på kläder och mode till mina döttrar, men jag anar att den dagen kommer då dom inte är lika lyckliga över en kasse begagnat som de är idag.

Ibland kikar jag in på ”underbara clara” för att hon ofta har fina bilder och en syn på mode och kläder som jag gillar. (Inte för att jag är modemedveten men det är ju alltid kul att vara fin.) Hon är för mode men emot shopping. Funkar det? Kolla själva.

Tänk om man kunde vara kreativ och bra på att sy och lära sin barn att skapa sina egna kläder och sin egen stil. Jo, för jag tänker mest på barnen som ska växa upp, själv känner jag mig så gammal att jag inte bryr mig, om någon tycker jag är otrendig, och jag har ju tidigare skrivit att jag har som mål att bara köpa ekologiska kläder, då blir utbudet lite mer begränsat vilket jag tycker är skönt. Då skapar sig stilen av sig själv liksom. (Möjligt att jag skulle bli mer intresserad om jag började jobba, men att klä upp sig för att gå till öppna förskolan och fika med andra mammor känns lite overkill…) 

Slutligen ett citat från ekobutiken hildur, som verkligen kan samanfatta den sorts konsumtion jag eftersträvar: ”Slowshopping – köp det du verkligen vill ha och det som du mår bra av och blir glad av. Hellre färre saker som du gillar och använder ofta och länge än ”slit och släng-konsumtion.”

Tja, dessa är det kanske dags att kasta…hm…

Men då har de använts konstant i 5 år (inte till samma barn)
Jag undrar hur många blöjor jag skulle ha bidragit med till sopberget om jag inte återanvänt.

Andra återanvändningssaker här i huset: Kaffefilter i nylontyg, disktrasa (microfiberduk), shoppingkasse vi mathandling tex.

…går lite på halvfart. Det känns som man duttar lite här och lite där. Läser lite på skatteverkets hemsida, beställer produktkataloger från ekogrossister, kollar butiksinredningar på blocket och funderar på namnförslag.

Var på ett möte idag med en massa andra företagande kvinnor, det ska starta något sorts nätverk här i stan. Bra, för då kan man kanske få gå kurser eller få en mentor, och en massa gratisreklam. Det är alltid bra att synas. Förutom den där pressen att jag inte har något att visa upp än…

I lördags gjorde vi en liten studiebesöksrunda och hälsade på Mylla en ekobutik i Aneby och Bikupan ekobutiken i Jönköping, fick lite tips och råd.

När jag börjar blanda in en massa annat folk i mina drömmar och prata om mina/våra idéer kan jag ganska lätt få prestationsångest. ”Nu måste det ju bara bli bra, vad skulle de annars tycka?”
Men jag försöker påminna mig själv hela tiden att det här är min dröm och jag tar det i den takt som passar mig. Det måste jag göra annars kommer jag aldrig orka och det kommer inte vara roligt.

  kronärtskocka i mitt land -06