Oj vad jag har pratat, känner mig alldeles hes i halsen.
Eftersom bilen vägrade starta fick jag ta bussen och träffade trevliga människor både till och från jobbet.
Den sociala sidan har verkligen fått sig en dos idag kan man säga.
Måndag firar vi med en bild på gårdagens bak.
Ett megastort bröd jäst i min nya jäskorg som jag fick av en kompis i vintras och inte prövat förräns nu.
En långsam promenad i solen gjorde gott.
Förresten har jag bara behövt elda en gång idag, det betyder vår och att veden kanske räcker ända till maj.
Nu är det hög tid att börja tänka på nästa vinters vedförråd…
Vi har intagit en varsin hörna av den ”nya” soffan, dottern och jag. (Under filten ligger det ett febrigt barn.)
Igår fick jag två kassar mat och färdiglagad middag levererad av en underbar vän och jag känner hur krafterna sakta börjar återvända.
Hittills i veckan har jag bara sovit och knappt ens orkat läsa, än mindre ha några ambitioner förutom att överleva dagen. Nu har jag börjat dagdrömma och få en massa idéer på saker jag vill ta mig för, men har ingen ork att göra någonting och det är nästan mer frustrerande.
Har legat fullt påklädd under mitt duntäcke i två dygn. Förutom när jag lagat mat, diskat, skjutsat barn till och från skolan, eldat och burit ved.
Inte kul att ha influensa när det är barnvecka men livet pausar ju inte. Önskar att mamma och pappa skulle bo lite närmre…
Fick ett sms från en kompis som undrade ”Är det det här som är relationsanarki?”
Hämtat från boken Bli en bra kompis.
Kloka ord och lite så jag tänker om alla relationer.
Har svårt att definiera mig som singel eller ensamstående, men jag är inte heller gift, sambo, särbo eller ens ihop, har bara flera bästa kompisar.
För ett tag sen hörde det av sig en reporter som ville göra en artikel om mig som skulle handla om alternativ livsstil, att bryta sig loss från konsumtionssamhället och vara självförsörjande.
Jag upplyste reportern om att jag på inga vis är självförsörjande (även om jag ofta gör det mesta i matväg själv fast av köpta råvaror) mina odlingar räcker ju bara till några månader.
När vi pratat ett tag insåg reportern att jag inte var tillräckligt alternativ, dessutom fanns det ingen dramaturgi i min historia….
Ingen insikt, om vilken värld vi lever i, som kommit som en blixt från klar himmel och inga revolutionerande livsstilsförändringar från den ena dagen till den andra.
Just nu känner jag mig inte heller så alternativ. Jag kämpar på med heltidsarbete, hämtar barn på skola och fritis, skjutsar till aktiviteter och läser läxor. Åker alldeles för mycket bil för att hinna med och kunna gå på kvällsmöten samtidigt som jag sköter ett hushåll.
Men, jag köper fortfarande bara ekologiskt, inget ”onödigt” och handlar nästan allt på loppis. Jag sopsorterar och hobbyodlar.
Mitt miljöengagemang just nu ligger nog mest i mitt jobb och mitt politiska engagemang och så kan det ju få vara ett tag även om jag blir lite rädd för mig själv när jag står där i mataffären och funderar på vad jag kan köpa som går SNABBT att tillaga…. Det var ju inte så jag ville ha det.
Det är ett dilemma det där att man jobbar långa dagar för att få ihop lite pengar, men istället lägger man mer pengar på snabbmat och bilresor för att hinna med att jobba mer… det finns en kritisk gräns för när det inte är ekonomiskt lönsamt att jobba längre dagar och jag ska verkligen försöka hitta den.
Lite lugnare tempo blir det iallafall så här på helgen.
En uppdatering om läget på jobbet.
I februari drar det andra projektet som jag är inblandad i på kommunen igång; Gröna jobb för Tranås. Mer om det kan läsas här
I korthet kan man säga att det går ut på att göra naturområden runt Tranås mer lättillgängliga för alla. I projektet kommer vi ta hjälp av personer som idag har varit arbetslösa en längre tid, förhoppningen är att ge dem nya erfarenheter och kontakter.
Det är fortfarande oklart vilka det blir.
Under hösten har jag mest ägnat tiden åt projektet Energidriven affärsutveckling
Vi har varit i kontakt med ca 100 företag i kommunen, träffat närmare 80 och har nu 65 deltagande företag som vi ska hjälpa att spara energi, för miljöns skull men även för att de ska kunna spara pengar, stärka sin konkurrenskraft och kanske kunna anställa fler.
Mina arbetsuppgifter är väldigt olika i de båda projekten, det ena innehåller teknik, energi och entreprenörskap. Det andra handlar om natur, hälsa och praktiskt arbete. Men jag tycker det är otroligt spännande att de ändå hänger ihop, är det nån mer än jag som ser kopplingarna?
Nu har jag funderat och kommit fram till två bidragande orsaker till min missnöjdhet just nu.
Jag saknar min diskmaskin, som har gått sönder. Jo, jag köpte en ny innan sommaren, för jag insåg att jag inte skulle få göra annat än stå och handdiska när vi var lediga.
Nu är det jullov, den nya diskmaskinen fungerar inte och jag gör inte mycket annat än diskar…
Dessutom har jag blivit krasslig efter mina små träningspass på skidor i veckan, jag som klarat mig ifrån förkylningar hela hösten trots en massa möten med nya människor.
Bäst att hålla sig borta från träningen… min energi verkar inte räcka till.
Förkylningen lindrar jag med mina huskurer; kombucha och älggräste och det börjar faktiskt hjälpa.
Just nu är det inte särskilt muntert att titta ut genom fönstret…
Snön smälter och allt skräp därunder kommer fram igen.
Det kryper i kroppen på mig när det blir såhär, det känns inte riktigt bekvämt och jag vill ha en förändring,nu!
Frågan är om det bara är en årstidsförändring jag längtar efter, att det ska bli vår.
Igår hörde jag faktiskt en fågel, vet inte om det var en vårfågel, men det lät vårigt och jag blev alldeles glad.
Ska nog ta en funderare om det här med förändringar, ibland behöver man bara städa ut julen för att bli tillfreds igen, ibland krävs det något mer.
Den senaste veckan har det mesta i Tranås kommun handlat om jobben. En stor industri flyttar sin verksamhet till Italien och flera mindre industrier säger upp folk. Det är ett hårt slag för en så liten kommun som vår.
Förra veckan uttalade sig Miljöpartiet i Tranås om gruvan som är planerad i Gränna och efterlyste mer tanke på miljökonsekvenserna och riskerna kring den planerade verksamheten.
Jag har haft många intressanta samtal efter det med folk som är oroade och som tycker det är positivt att det även talas om riskerna politiskt. Hittills har diskussionen mest handlat om nya arbetstillfällen.
Men som vi även lyfte i artikeln är vi skeptiska till om det kommer bli fler arbetstillfällen efter en eventuell gruvstart. Jag tror nämligen att det kommer gå arbetstillfällen förlorade inom turism, besöksnäring och jordbruk. Näringar med förankring i lokalsamhället.
Gruvbolaget har liksom den industri som nu flyttat sin verksamhet härifrån, utländska ägare, utan något långsiktigt tänk för lokalbefolkningen.
Hittade ett intressant inlägg som VD för vårt näringslivsbolag Tranås United skrev i augusti där han beskriver att turismen i Sverige omsätter mer än vad stålindustrin (alltså vår basindustri inom gruvnäringen) i landet gör.
Borde vi inte vara rädda om våra besökare då?
Läs här; http://iloapp.tranasunited.se/blog/blogg?Home&post=98&1345967068
Och hur som helst tycker jag aldrig vi får äventyra våra grundläggande livsbetingelser, alltså i det här fallet vårt dricksvatten, hur många arbetstillfällen det än kan ge på kort sikt…
