Nu har jag haft min 30-årskris (eller jag menar mina dreadlocks ) i ett år. Sambon gjorde dem, det tog ungefär 10 timmar, jag är evigt tacksam!
Det var mitt mål att ge dem en chans på ett år. Men jag kan verkligen inte tänka mig att ta bort dem nu.
Det är skönt att veta vad man har för frisyr när man vaknar på morgonen.
Jag gillar ”gör det själv”- idén med dreadsen, slippa gå till en frisör och sällan bli nöjd. Oftast är det ju inte frisörens fel… men ändå. Skulle kunna klippa mig hemma, men det blir liksom inte heller bra. Nu har jag en ovårdad frisyr, men det syns att jag har valt den och jag tycker det är snyggt även om inte alla delar den åsikten.

Hur vårdar man då sina dreads?
Jag tvättar mitt hår en gång i veckan ibland två. Det är viktigt att håret får torka ordentligt innan man sätter upp det i en tofs eller drar på ett hårband annars kan det surna.
Schampot får inte innehålla något som lämnar rester i håret, parfymer eller mjukgörande medel tex.
I början använde jag ofta vax (utan petroleum) för att hålla ihop dreadsen, innan de började tova sig. Nu har jag det bara ibland.
Det är en hel vetenskap hur man kan snurra och rulla och virka sina dreads för att få dem tightare. Man behöver aldrig vara syssloslös, som om man inte har något annat för sig….

Christina  funderar över varför man bloggar och här är mina anledningar;

Bloggen startade på sätt och vis som ett substitut till den där boken jag drömde om att få göra. Att kunna samla tankar och idéer på ett ställe och inte ha allting i huvudet.  Men den har nu blivit ett ändamål i sig.
Dessutom var det ett bra sätt att visa släktingar som bor långt bort vår vardag.

Det som är roligt är den direkta respons man får i och med komentarerna, att någon faktiskt läser vad jag har skrivit. Och sen jag upptäckte att jag kan kolla hur många besökare jag har (det tog ungefär ett halvår, jag är inte så teknisk) är det ju en liten sporre, men jag försöker bortse från det. Jag vill inte skriva för att få många träffar utan bara när jag verkligen har lust och en anledning.
Bloggen är som ett fotoalbum och dagbok i ett. Kul även för mig att gå tillbaka och se vad vi gjorde för några månader sen.

Det är roligt att gå in och läsa andras bloggar då får man mycket inspiration, det händer att jag sätter mig och tänkt skriva, men ska bara kolla den och den sidan först och glömmer bort vad jag själv skulle ta upp.

Jag vill avsluta med ett citat från hagröret  ”Man får inte blogga så mycket om sitt liv att man glömmer bort att leva det.”