lera

Idag bytte vi degen mot lera på Rås.
I några månader har vi haft en keramiker från Bagdad på praktik och han har byggt om verkstan i växthuset till keramikrum, med ugn och allt.
Deltagarna fick pröva på att göra trädgårdskonst idag.

Osten från förra inlägget skar Zeine och Susanne i bitar, gnodde in med salt och la i en glasburk, ett par dar efter ystningen.
Ingen vätska tillsattes utan det är bara den som kommer ifrån osten när den fått stå två dar i skafferiet.

Idag fick vi provsmaka.
Den var jättegod, kändes lite som halloumi, kanske den går att steka.
Kollegan började prata om kaffeost… och stoppade några bitar i sin kaffekopp…. hon är från norrland och tydligen gör man så där…

ost och bak

I fredags gjorde våra underbara invandrarkvinnor på Rås ost.
(De ingår i ett projekt, eller en förstudie till ett projekt, som syftar till att hjälpa invandrare att ta vara på deras kunskaper och komma in i det svenska samhället.)

20 liter mjölk blev ungefär 4 kg ost efter ett recept som är ganska likt det jag också har prövat tidigare.
Men de här tjejerna har allt i huvudet.
De kan knappt svenska och har aldrig fått gå i skola och lära sig läsa eller skriva.
Men laga mat det kan de!
Kanske blir det en kokbok så smånigom när de har fått experimentera lite mer i köket.

Efter jobbet var det bara att åka hem och experimentera vidare i sitt eget kök.
7-årskalas på lördagen och tårtan måste ju bakas, men i år blev den inte lika pretentiös som förra året, så är det när man jobbar heltid och 7-åringen fick göra ganska mycket själv.

De minsta hjälpte också till så mycket de fick.
Nu när jag börjar bli smått skadad av alla livsmedelshygienregler blir jag lite lätt nervös när det ser ut så här i produktionen:

 

Tårtan:

sällskapssjuk eller ensamvarg?

Oftast så trivs jag bra med en massa folk runt omkring mig, men ibland behöver jag verkligen lugn och ro att få tänka klart ifred.
Då är det skönt med stunder som i förmiddags, storrengöring av köket efter gårdagen, helt ensam.
Att skrubba golv är verkligen meditativt.
Nästan lika bra som att gräva, men bara nästan…

världens bästa jobb…

Men det är klart, har man världens bästa arbetsplats kan man ju få rätt mycket energi där.
Idag blev det 15 timmars jobb, tur man har så varierade uppgifter så man inte tröttnar.
Kl 7 imorse började jag med att sätta en deg och plocka iordning i köket.
Kl 9 kom deltagarna som fick arbetsuppgifter, bla hjälpte de mig med att duka iordning matsalen och skala grönsaker. Medans jag drog iväg på folkhälsorådsmöte i stadshuset.
Där hade vi genomgång av en folkhälsoenkät med Marit Eriksson från landstinget.
Mycket staplar och diagram som skulle visa hur våra invånare mår…
En hel del spekulationer om varför ohälsotalen hos det ena könet höjts på några år men sjunkit hos det andra osv.
En fundering som kom upp var varför kvinnor är bättre på att äta frukt och grönsaker än män, vilket framkom tydligt i svarsstatistiken. Det tyckte jag var intressant. Någon trodde det var för att kvinnor är mer måna om sitt utseende… (?)
Men när det gäller att äta MYCKET frukt och grönt så gör inte ens jag det. 5ggr om dagen är defenitionen… för mig blir det kanske 3 ggr och då är grönsaker ändå min basföda…
Men det viktiga är väl vad vi i folkhälsorådet kan göra åt det och det återstår att klura på.

Efter mötet blev det en shoppingtur på Coop, kvällens middagsgäster hade plötsligt ökat från 30 till 35 och lite senare skulle de komma 38 st. Så det var bara att bunkra upp med lite mer renskav som stod på menyn.
Sen tillbaks till jobbet och baka ut brödet, dinkelbröd med surdeg (igår blev det kavring) och i skafferiet hade vi egenbakat knäckebröd.
Till renskaven serverade jag ugnsrostade grönsaker (potatis, palsternacka, rödbeta, morot och savojkål) en sås på creme fraiche, messmör och vitlök, rårörda lingon, en sallad på surkål, groddar, morötter och aprikoser. En till sallad men bondbönor, smörbönor, fetaost och pumpakärnor.
Till efterrätt blåbärspaj med vaniljsås.
Alla verkade mätta och belåtna och mitt självförtroende har stigit efter min andra genomförda 30-manna middag på jobbet….
Inga bilder blev det, trots att kameran var med, hade liksom inte tid att fota.
Härligt är det att kunna säga till gästerna att nästan alla ingredienser är ekologiska och mycket är odlat i den egna trädgården och allt bröd är hembakat. Ni förstår att jag trivs!

längta….

Just nu längtar jag så det nästan gör ont, efter sommar!

Samtidigt är jag vettskrämd inför framtiden….
Hur ser det ut om ett halvår?
Både globalt och i mitt eget privatliv.
Får lita till tankens kraft och tänka i positiva banor, men just nu är det lite svårt att hitta extra energi, det är så mycket runt omkring mig som tynger, bla snön…

caramellen…

Trodde jag hade misslyckats, tänkte att det skulle bli en hård skorpa av sockret när man vände på den, men det var ju alldeles såsigt.
Sen fick jag veta av en expert att så skulle det tydligen vara, så den blev väl bra då…

creme caramel

Créme caramel

1 liter mjölk
1 dl socker
½-1 vaniljstång

2 rågade dl socker
5 msk kokhett vatten

6 medelstora ägg

Koka upp mjölken med den första mängden socker och en uppklippt vaniljstång. sjud i 3 minuter, ställ  åt sidan och låt dra i 40-60 minuter.

Mät upp socker och hett vatten i en tjockbottnad kastrull. Skaka lite på kastrullen medans sockret smälter, men rör den inte när det börjat koka. Låt koka utan lock 7-8 minuter eller tills det bildas stora bubblor och såsen är gyllenbrun.
Häll då såsen i en stor ugnsform vicka på formen så karamellen täcker botten och en bit upp på sidorna.

Värm ugnen till 160 grader.
Pilla ur vaniljkornen ur vaniljstången och ta bort den.  Vispa äggen lätt i en skål blanda i vaniljmjölken. Sila blandningen i en kanna och häll i formen med karamell.
Ställ formen i en långpanna med en handduk i botten och kokhett vatten ca 2 cm upp.
Grädda 1 timme och 15 minuter. Låt puddingen stå kvar i ugnen och svalna. Förvara kallt tills nästa dag. Stjälp upp på ett fat.

Ganska god tyckte jag, men mättande, barnen var skeptiska…

efterrättsdag

I julklapp fick jag den här boken;

sweet

”Sött, sweet, dulce” av Anna och Fanny Bergenström.
Så fina bilder och en massa goda recept. Lite för många,,, när ska man hinna laga allt?
Stod och klämde på en gammal limpkant imorse som var på väg ner i komposthinken, då jag erinrade mig ett recept på fattiga riddare.
Sagt och gjort.
Ett ägg,  1 dl mjöl och lite mjölk vispades ihop till en smet. Brödkivorna vändes däri och stektes med mycket smör, sen vändes de i socker och kanel.

simone hjalp

Lika gott som nybakta kanelbullar till förmiddagsfikat.
(Men de ser jäkligt äckliga ut på bild, som köttbitar….)

fattiga

Fick iallafall blodad tand och fortsatte raskt med att tillaga en créme caramel, som tog mig två timmar att få ihop… (Anna och Fanny tjatar jämt om just den favoritdesserten i alla intervjuer jag läst, så jag var ju bara tvungen.)
Smaken får jag rapportera om en annan dag, den ska kylas över natten.

än är det vinter…

På odlingskursen idag pratade vi om växtnäring, gödsel och jordar.
Vi fick även känna på planteringsjord i burkar.
Vilken känsla!
Vad jag har saknat den.
Var tvungen att lukta lite extra och längtade efter när man får sätta igång att så.
Min chef har sagt någon gång att det i jorden finns ämnen som frigörs när man gräver i den och att de stimulerar kroppens lyckohormoner.
Kanske därför jag är lite beroende av att gräva….

Men än så länge ser det ut så här på Rås så det är bara att nåa sig…

 

snoodling

snokok

grönsakstankar

Går just nu på en grönsaksodlarkurs anordnad av LRF.
Inriktningen är ekologisk odling och handlar lika mycket om jordmån, växtnäring och avkastning som hur man ska kunna sälja sina produkter och få snurr på sin verksamhet.
Tydligen finns det inte så många grönsaksproducenter i jänköpings län och det beror nog väldigt mycket på vår härliga växtzon 4, förutom då den lilla remsan längs med vättern som har nästan zon 1….

Jag tycker kursen har varit intressant ur ett personligt perspektiv, förmodligen kommer jag inte satsa på någon storskalig grönsaksproduktion i framtiden, men jag vill absolut jobba mer med odling. Och som privat hobbyodlarnörd suger man ju i sig allt som handlar om odling.
Men även som representant för Rås gård är det givande.
Vi är ju inte bara producenter utan även konsumenter och det diskuteras mycket kring vad man ska göra med sina produkter och hur man ska få avkastning för dem.
Som inköpare till köket kan man ju också vända på det och få tips om var man kan få tag på produkter man eftersöker.

Hur man än vänder och vrider på det här med ekoodling blir jag mer och mer övertygad om EN sak.
Att odla eko i sin hemmaträdgård eller på Rås där odlingarna är relativt små är ju inget problem, man har täckmaterial (tex gräsklipp) i lagom mängd, och det är överkomligt att med handkraft gå och lägga ut det i odlingarna och rensa manuellt
Men när man tänker på alla konventionella storodlingar på flera hektar så kan jag förstå att ekoodling inte är lätt.
Frågan är då om det överhuvudtaget ska finnas storodlingar?
Jag tycker återigen att vi måste minska,,, alltså ALLA som kan måste odla lite själva och vi måste gynna småodlare, de måste bli fler.
Och sist men inte minst; vi måste vara beredda att betala ett högre pris för varorna!
Jag kan faktiskt inte se någon annan lösning.