Jo, det fick jag igår och blev så glad, någon reagerar när jag inte skrivit på en vecka!

Jag gräver och planterar och drömmer om trädgårdar på nätterna och kommer hem rosenkindad och skittrött!
Men det är så roligt!!  Jag är tacksam varje dag och lycklig i hela kroppen när jag tänker på att jag får göra det här.
Förhoppningsvis får jag stanna juni ut.

Så här ser det ut på Rås nu där vi gräver;

Idag är det Mirandas tur att börja på lantdagiset.

Även om hon inte ska gå där sålänge, bara ca två månader (skola till hösten….) så känns det skönt att de är alla tre på samma ställe och jag vill att hon ska få uppleva djuren och den fina gården de har där, och inte att förneka, hon ska få en paus från gud och jesus…
Jo, det är så att de har gått på ett kristet dagis för att det har varit närmast och det har gällt så kort tid varje dag.
Personalen har varit underbar och man märker nu, när man har något att jämföra med att kyrkan har bra mycket mer resurser att lägga på verksamheten än ett fristående föräldrakooperativ…
Men jag har inte kännt mig riktigt bekväm med alla bordsböner och glada sånger om jesus som de drar hem. Det är liksom svårt att sjunga med när man inte är troende själv.

Ibland ”Skojar” Jonas med barnen och påstår att det är Far som bestämmer hemma.
Det får jag ofta höra om jag vill ha min vilja igenom.
”Far bestämmer faktiskt!”
Men häromdagen kontrade Simone med att ”Nej, det är gud och jesus som bestämmer!”
Då kände jag mig rätt lugn i mitt beslut om lantdagis.