Oftast är jag ute i trädgården tidigt på morgonen, då får jag med mig en korg med skörd in och sen hinner jag förhoppningsvis ta vara på den under dagen, beroende på vad som står på agendan. Det har blivit en del burkar med vinägerinläggningar, nytt för i år. Kokkonserverade förstås. Vi har bara testat squashen (i mitten) än så länge och den var god, så fler burkar är tillagade. Till vänster är det smörgåsgurka i dillinläggning och till höger blandad kål.
Det finns många sätt att fixa näring till odlingarna. Allt som du plockar ut i form av skörd behöver återbördas i form av gödsling på något sätt. Jag använder alla möjliga resurser jag kommer åt. Främst täcker jag odlingarna med gräsklipp eller hö blandat med fårskit därför att jag har tillgång till det. Men varje år gör jag några hinkar biokol att använda för plantor som behöver en extra boost, eller krukor där biokolet kan verka över lång tid.
Hur gör jag då mitt biokol?
Jag köper ett par säckar grillkol, (inte briketter) krossar med en slägga så mycket jag kan och orkar så det blir pulveriserat eller mindre bitar. Detta gör jag i en murarhink och låter släggan liksom tappas ner i hinken upprepade gånger. Sen lägger jag det i vanliga i hinkar med lock och häller kiss över så det täcker. Så får det stå i ett par veckor och sen kan jag använda det genom att blanda ett spadtag i planteringsgropen.
Ett år hade jag biokol under varenda tomatplanta i tunneln och det var kanske inte så lyckat, det blev en otrolig bladutveckling men inte så mycket frukt. Så använd med måtta till fruktbärande grödor.
Hela självhushållningsgrejjen, odling, matförädling osv brukar jag inte se som en hobby, snarare en livsstil eller ett intresse. Men just det här med konservering, som jag snöat in på under året, ser jag faktiskt mer som en hobby. Kanske för att det hittills mest har kostat en massa pengar och jag känner mig väldigt osäker och ny på området. Har inte riktigt upptäckt nyttan ännu, utan det är mest som en nördig grej.
Men förhoppningsvis ska jag kunna använda konserveringstekniken till att spara skörd utan att proppa in den i frysen. När man konserverar mat genom kok-eller tryckkonservering kan burkarna sedan stå i vanlig rumstemperatur minst ett år och vara klara att äta (utan tillagning) när man vill.
Jag har gått en onlinekurs hos konservskolan för att lära mig mer och sett otaliga you tube-videor på ämnet. Det är viktigt att göra rätt eftersom det annars kan bildas botulin som kan leda till botulism i burkarna som är direkt livsfarligt och varken syns eller känns på smaken.
Om man ska konservera något med högre PH-värde än 4,5, typ alla grönsaker, behöver man göra det under tryck. Så jag har köpt en tryckkonserveringskastrull, en Presto 23 quart. Det är egentligen bara en stor kastrull med ett lock som går att fästa och som är extra utrustat för att kunna ha kontroll över trycket.
Kastrullen går inte att köpa i Sverige (ännu). Min köpte jag från E-bay efter att min första beställning på Amazon inte kunde levereras. Kastrullen tog en vända till min gamla adress i Tranås efter att jag klickat för snabbt och inte ändrat mina adressuppgifter korrekt. Men dottern kunde lyckligtvis hämta ut den och köra upp den till Stockholm.
Hittills har jag bara testat att konservera potatis och rabarber. Billiga råvaror att öva på innan den egna skörden i höst. Jag tror inte att just potatis kommer bli det viktigaste att konservera för mig eftersom den är så lättlagrad i källaren. Men kanske morötterna som inte trivdes där. Klämmorna på burkarna tar man bort när produkten har svalnat och vakum har bildats. Då sitter locket fast av sig själv.
En potatisburk åkte ner i en indisk gryta jag gjorde när vi hade strömavbrott häromdagen och jag lagade mat på vedspisen, då var det smidigt att potatisen var färdigkokad i burken, det minskade tillagningstiden.
