Christina  funderar över varför man bloggar och här är mina anledningar;

Bloggen startade på sätt och vis som ett substitut till den där boken jag drömde om att få göra. Att kunna samla tankar och idéer på ett ställe och inte ha allting i huvudet.  Men den har nu blivit ett ändamål i sig.
Dessutom var det ett bra sätt att visa släktingar som bor långt bort vår vardag.

Det som är roligt är den direkta respons man får i och med komentarerna, att någon faktiskt läser vad jag har skrivit. Och sen jag upptäckte att jag kan kolla hur många besökare jag har (det tog ungefär ett halvår, jag är inte så teknisk) är det ju en liten sporre, men jag försöker bortse från det. Jag vill inte skriva för att få många träffar utan bara när jag verkligen har lust och en anledning.
Bloggen är som ett fotoalbum och dagbok i ett. Kul även för mig att gå tillbaka och se vad vi gjorde för några månader sen.

Det är roligt att gå in och läsa andras bloggar då får man mycket inspiration, det händer att jag sätter mig och tänkt skriva, men ska bara kolla den och den sidan först och glömmer bort vad jag själv skulle ta upp.

Jag vill avsluta med ett citat från hagröret  ”Man får inte blogga så mycket om sitt liv att man glömmer bort att leva det.”