Nu går jag och svär över att jag (ännu en gång) har missat att sätta upp stöd åt mina ärtor och bönor i tid.
Glömmer liksom bort det när jag petar ner fröna i jorden på våren.
Har insett att det är bra mycket lättare att bygga stöd innan de har vuxit upp, inte när de redan är höga och liksom slingrar sig fram på backen…
Nästa år ska jag ordna så här fina stöd av armeringsmattor som Mia och Adde i Magersjö har (i tid…)
Vill också ha en så här skön plats att vila på.
Jag odlar bondbönor för första gången den här sommaren (tack för inspirationen, minns att du skrivit om hur goda de är!), och har inte heller satt upp stöd åt dem än. I och för sig är de ganska kortväxta på grund av torkan, så när jag tittade till dem för en vecka sedan såg det inte alls katastrofalt ut (däremot hade de större gått i blom, och jag fascinerades av att blommorna doftade så gott). jag har ju mina bondbönsrader på 12 kilometers avstånd, i mammas trädgårdsland, så jag hinner inte pyssla överdrivet mycket med dem. Ska bli intressant att se vad det blir av dem. Hittills är jag grymt imponerad av deras växtsätt, har nog inte tidigare sett en ettårig växt med så kraftig stam. Det måste ha varit bondbönorna som inspirerade till sagan om jack och bönstjälken…
Visst är det konstigt att man alltid glömmer det innan det (nästan) är för sent!
Ika; Vad kul att du prövade bondbönor i år. De är verkligen sjukt goda.
Man behöver inte alltid stöd till dem, men blir de höga så är det bäst.
Och visst är det växtkraft i dem, mycket bra bladmassa att lägga på landet sen.
Gunilla, ja visst är det konstigt 🙂
Verkar vara en väldigt fin trädgård dina vänner har 🙂 Blåbärsgröten gick hem hos ett av mina barn iallafall och även hos mej. Jag ska flytta till ett nytt hus nu i augusti och enligt tidigare ägare så är det jättefin matjord och eftersom jag inte har kunnat ha några grönskaksland vid mitt gamla hus så ser jag fram emot att nästa sommar kunna odla 😛