Kategori: Barn

konsumtionsångest

Sitter på min praktikplats på länsstyrelsen och läser igenom Energi- och Klimatstrategin för Jönköpingslän.
Våra utsläpp är ca 6 ton växthusgaser/år och då är inte vår import (vilket är en hel del av vår konsumtion) inräknat.
De måste minska till 2 ton/år om inte klimatförändringarna ska få alltför allvarliga konsekvenser…
På radion i morse hörde jag att Kanada nu ”sagt upp sig” från Kyotoprotokollet… Att följa det skulle få för stora konsekvenser för industrin…
Samtidigt som jag sitter här och känner mig uppgiven och stressad över att vi MÅSTE göra någonting så är det även en annan stress jag upplever.
Vi måste konsumera mindre men jag sitter och funderar över vad jag efter arbetstiden idag ska köpa för julklappar till mina barn… 

Igår var jag på loppis och hittade lite bra grejjer, men även jag känner att det inte räcker, de måste ha mer… mammasamvetet.
Äldsta dottern var glad idag för hon skulle till det stora köpcentret med sin bonusmamma och julshoppa… jag var nära att säga att shoppa är ett fult ord, men bet mig i tungan. Det är ju så det är, det är så alla gör och hon var ju så glad eftersom hon aldrig får göra det med mamma och det har inte bara med ekonomi att göra.
Jag försöker köpa begagnade saker, eller väldigt genomtänkta användbara julklappar till barnen.
Jag försöker också säga till barnen att man inte ska shoppa, man ska handla när man behöver, men då ska man bestämma sig innan man går till affären vad man ska köpa.

Varför måste året alltid sluta med konsumtionsångest?
Hittade för någon månad sen en bra present till ena dottern som jag så smart sparade till jul fast jag ville ge henne den då. Vet att hon skulle blivit glad.
Nu kanske hon inte ens kommer lägga märke till den presenten bland alla andra.
Det vore ju så mycket bättre om vi kunde ge varandra gåvor lite oftare under året när man verkligen vill ge och inte när man måste och köper saker i hets och stress bara för att alla andra gör det… och för att mina barn minsann inte ska vara annorlunda.
Men tyvärr verkar de ha en annorlunda mamma.

Längtan efter…

Ett barn längtar efter snö och ett efter sommar…
Ingen längtar efter att gå ut.
Jag bara sover, gärna 10 timmar per dygn om jag kan.
Annars har vi inte gjort mycket i helgen, flamsat en del, bakat lite pepparkakor och fingervirkat…

 

miljönytta?

Kommer inte ihåg när jag var helt ensam senast… men ikväll är en sån kväll, ganska välbehövlig kände jag precis.
Det är härligt med sällskap men skönt att vara ensam ibland.
Min vardag tillbringas på länsstyrelsen i jönköping de närmsta 4 veckorna. Vi har praktikperiod igen.
Jag är med på miljö-och samhällsbyggnadsavdelningen samt utvecklingsavdelningen.
Ska få lite inblick i länsstyrelsens arbete i allmänhet och i de olika projekten för energieffektivisering i synnerhet.

Det är 7 mil för mig till jönköping, imorse tog jag bussen. Det tog dubbelt så lång tid och var dyrare än att åka bil… men jag vet… vad gör man inte…
Tyvärr kommer det bli bil när jag har barnen, annars blir det nästan ingen tid på plats eller så får barnen tillbringa alldeles för lång tid på sina ”arbetsplatser”.
Jag ser det ändå så att samhällsnyttan, alltså att jag kan använda mina miljökunskaper senare, är viktigare än att jag inte ska åka till jönköping alls.
Men jag respekterar andras åsikter om den saken.

barnkonst, garnkonst

Det pysslas och längtas efter jul…
Köpte 10 nya garnnystan till barnen häromdagen och det mesta blir låååånga handvirkningar.
Eftersom det dröjer lite innan vi tar in en julgran pyntar vi äppelträden istället, blir nästan lite som stickkonsten man kan se överallt i storstäderna. En ”benvärmare” på en lyktstolpe eller en halsduk på ett äppelträd… same same…

i gränslandet

Det har varit riktigt milt ett tag nu, jag har pysslat i trädgården så mycket jag hunnit, bla planterat vitlök med Ellinor och en pannlampa en kväll.
Ibland får jag tänka efter för att komma på vilken årstid det är,,, och att det är så sen höst som november.
Men inatt kom ”äntligen” kylan, frostvitt ute imorse när jag vaknade.

Eftersom livet är lite hektiskt just nu (kanske en bidragande orsak till att jag är årstidsförvirrad) det är mycket i skolan och barnen kräver extra mycket uppmärksamhet, så har jag knappt suttit någonting framför datorn för nöjes skull de senaste veckorna, det räcker med att skriva rapporter.
När vi var hemma förra helgen ägnade vi tiden åt det här bla.

Rensat ogräs mellan mellan gångplattorna. Ett resultat jag är nöjd med, men förmodligen ingen annan ser.

Skördat mangold i november…

 

Fikat på trappen.

 

Förra helgen bestämde sig dottern för att vakna 05.30 på lördagen…
Då plockade jag äntligen fram det där tyget från loppis som jag köpte förra året och skumgummibitarna jag fick av en kompis i våras och sydde sittkuddar till kökssoffan.
Symaskinen fick jag förresten i födelsedagspresent i våras men köpte inte ut förräns i september och det här var första gången jag använde den… vissa projekt tar tid.
Det blev två par gardiner också av tyget.
När jag var klar kom mellantjejen och ville använda symaskinen.
”Jaha vad ska du sy då?”
”Jag vill sy en kavaj eller nåt…”
Hmm, det blev ”eller nåt…” men skönt att hon har höga mål.

 

 

 

rödbetor

I fredags drog vi upp monsterrödbetor ur landet, de har verkligen trivts till skillnad från morötterna som barnen äter upp som godis, inte värt att ta in i köket ens.
Jag har verkligen inte mycket av någonting, men det som växer gör mig lycklig.
Nu blir det några burkar inlagda rödbetor iallafall.

rödbeta

en påminnelse

Kollade först upp att jag fått min lön för sommaren sen blev det ett sms till radiohjälpen till förmån för somalia.
Så enkelt att det nästan är skämmigt.
Här sitter jag i min soliga trädgård, mätt och glad efter lunchen och knappar lite på min telefon;

Skriv i ett sms 50, 100 eller 200 och skicka till 72999, tillbaka får man ett tacksms och kostnaden hamnar på telefonräkningen.

bortförklaringar…

Förra veckan var det ett reportage om mig i lokaltidningen, det märktes på besöksstatistiken här på bloggen att det var folk som läste och blev nyfikna, det var roligt.
Det var ett fint reportage som handlade om min ”gröna” livsstil, det gjorde mig stolt och glad.
Men det lämnar också en liten bismak efter sig, ett epitet att leva upp till.

Det jag gör och skriver om här på bloggen är just sånt jag gör och tycker.
Det kan låta präktigt och duktigt, men det är precis så jag gör det och jag lyfter ju inte alla saker som jag gör mindre bra.
Någon perfekt miljöhjälte har jag aldrig kallat mig själv.
Jag är inte felfri och jag gör en massa saker på ett sätt som skulle kunna gjorts bättre ur miljösynpunkt.
Men jag gör något…

I helgen var jag i stockholm och då hade jag följande diskussion;
”Du som är så miljömedveten, vilket är bäst att åka tåg eller bil?”
”Tåg såklart.”
”Hur åkte du hit då?”
”Med bil.”
”Varför åkte du inte tåg?”

Ja, säg det, för att det med min livssituation inte funkar (tre barn, en massa packning och föräldrar som bor långt från tågstationen)… kanske är det en dålig bortförklaring, kanske är jag bara lat, kanske är allt annat genomtänkt jag gör inte värt någonting för jag tog ju faktiskt bilen…

Men jag tycker inte det.
Jag kan visst vara bra, på det jag faktiskt gör, även om jag gör något mindre bra ibland, fast jag helst inte skulle vilja.
Men det är skönt att hitta fel på någon som verkar ha koll på läget, så man kan ursäkta sitt eget slentrianmässiga beteende.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det bästa man kan göra för miljön är de små sakerna och vara stolt över det, klappa sig själv på axeln.
Det triggar en till att fortsätta hitta fler saker att förändra till det bättre.
Hellre än att försöka hitta fel och brister hos sig själv och andra så man skiter i allting.

Någon gång i framtiden ska jag också åka tåg med alla barnen.

bättre än Tv

Kvällens sevärdhet; luftballongen som landade på grannens åker.

Bättre än barnprogram, speciellt när Tv´n ändå inte funkar som den ska, men vilken kreativitet det föder….
Stortjejen pärlar pärlplattor på löpande band och lilltjejen ritar teckningar med vindsnurror.

Apropå alternativ energi, häromdagen kom äldsta tjejen med en liten plastsockerbit och frågade vad det var.
Jag var lite trött och disträ och svarade något om att ”Jo, den där använder man när man ska koppla el och sånt…”
”Aha, solceller…”
Skön koppling tyckte jag…