Att bo i hus innebär att ständigt lyssna efter nya ljud.

Inatt vaknade jag av att snön hasade ner från taket.
När jag insåg att det inte var något att oroa sig över somnade jag om och drömde om råttor, min stora skräck.
Råttorna i sig är jag inte rädd för, men jag vill inte ha in dem i huset,  det har vi haft en gång, vilket slutade med att vi fick reparera diskmaskinen för några tusenlappar efter att de gnagt av vattenslangen… jag orkar inte med sånt.

Tänkte på ett bus vi gjorde när jag var liten (mamma var också involverad) vi fyllde en burk med ärtor och vatten, ställde på en plåtbricka under pappas säng.
Efter några dagar när ärtorna svällde började de trilla ur burken ner på brickan.
Nu förstår jag att pappa låg sömnlös den natten och lyssnade.

Jag är mycket nöjd med det ekonomiska läget just nu, (än så länge har jag ett jobb och vinterns elräkningar har inte börjat dimpa ner än)

Jag har råd med allt jag behöver. Observera; behöver.

Jag behöver ingen thailandssemester, ingen platttv, ingen ny mobiltelefon, ja ni hajjar.

Det jag behöver just nu är mat och bensin (tyvärr) för att komma till jobbet.
Utöver det, pengar till olika försäkringar, dagisavgift, a-kassa, el och renhållning.
Men det betalar jag med glädje, för vad vore alternativet?

Ibland unnar jag mig faktiskt att shoppa, men då blir det på loppis, bra för miljön, bra för plånboken.
Köpte en vinterjacka till mig själv för 60 kr, jeans samma peng väska 20kr, vinterkläder till två barn 100 kr. Alla mina ”nya” möbler till huset är dessutom begagnade.
Det går att leva billigt, bra och hållbart!
Och vara jäkligt tacksam att det finns skyddsnät i samhället!