För bara två veckor sedan såg det ut så här;

Jag har under våren undrat och oroat mig lite för när jag ska få ork och tid till allt som ska göras innan sommaren. Fixa iordning odlingar, kapa veden när den kommer, få undan bråte som ligger överallt efter köksrenoveringen…
Men så fort det tinar upp och börjar dofta jord ute, när eftermiddagarna börjar bli ljusa och fåglarna kvittrar, så kommer orken och lusten. det är något i luften.

I helgen som var, arbetade jag i trädgården med att täcka av en del bäddar, grävde ner material från förra årets komposthög, grävde upp en hel del palsternackor och körde grenar och gamla rester från ett urgrävt kryddland till en ny odlingsbädd. Tyvärr gick skottkärran sönder efter många års trogen tjänst, så jag fortsatte att bära jord i en murarhink. Var rätt öm i kroppen på måndagsmorgonen, men det kändes härligt att äntligen vara igång, både psykiskt och fysiskt.

I måndags köpte jag en ny skottkärra till mig själv i födelsedagspresent, på tisdagen var jag och lyssnade på ett föredrag av Sara Bäckmo. Förutom mitt vanliga jobb är jag ju även tillsammans med min vän Clara mitt uppe i att hålla en odlingskurs och hela den processen ger väldigt mycket inspiration. Så nu är jag mycket taggad på ännu en odlingssäsong.

Det är kallt ute, men har man svettiga sysslor att göra så är det okej ändå. Nu har jag sågat upp nästa års ved, 20 kubik. Bara klyveriet kvar. Har fortfarande ved kvar och vill gärna elda upp så mycket som möjligt av den innan jag travar upp det nya lagret, så inomhus är det varmt i alla fall. I år har jag sågat allt själv (med någon timmes hjälp av dottern). Jag beställer ved som är lagom grov att jag kan bära den själv, men får alltid några stora stockar, tur då att jag fick en motorsåg i julklapp för några år sen, då kan jag dela dem på mitten.

I morse såg det ut så här när jag vaknade.

Inne böjar det bli trångt i fönstren så nu hoppas jag på en varm majmånad. Men egentligen är det rätt bra att det är lite kyligt så inte växtligheten luras att starta för tidigt och det blir bakslag med några kalla nätter mitt under äppel-och bärblomning.

… faktiskt kvar, än så länge, men det bara fortsätter att storma så än har vi inte sett slutet på det här.

I våras fick jag en lite dålig start med min odlingstunnel, då det kom en rejäl storm fem dagar efter att jag fått upp den som drog med sig hela plasten. I fredags när det började storma var jag inte hemma och kunde bara hålla tummarna på distans. Kom hem sent i går kväll och konstaterade att den i alla fall fanns kvar på trädgården, i morse vid närmare inspektion märkte jag att det finns en hel del att laga, men jag är ändå imponerad att den hållit ihop någorlunda.

Plasten fladdrade och dragkedjorna var trasiga, några hål var det också i vissa skarvar. Jag lindade upp dörren och stadgade upp lite nertill i förankringen mot marken, nu är det bara att hålla ut ännu en natt i det här eviga stormandet…

Min andra huvudvärk när det blåser är vedskjulet, det skulle vara mycket jobbigt om det drog iväg ut på ängen i stormen. Men inte då, det rör sig inte en millimeter när vinden drar i. Plåtarna som syns på bilden ska jag täcka vindskivorna med när jag har energi och tid att klättra upp på taket igen, det kanske blir till våren.