För ganska exakt två veckor sen fick jag hem en lite flock Hedemorahöns, som behövde nytt hem, via ett inlägg på FB. Det var en ingivelse. Jag har absolut velat ha höns och även haft planer på var de kan bo. Men det var inte på något sätt förberett för dem. Jag tänkte att de kunde bo i odlingstunneln under vintern så kunde jag ägna mig åt hönshus till våren. Men med hjälp av min otroligt driftiga och händiga kompis (som körde grävmaskin och byggde stängsel åt mig på baksidan i våras) så fick vi ihop ett hönshus och en liten hönsgård på ca 1½ dag, med färdiga nätsektioner från ett gammalt förråd. När jag är hemma går de fria i trädgården och i den ena odlingstunneln och det ger mig så mycket glädje. Just nu är det perfekt för dem (och mig) att gå och sprätta omkring i grävda och ogrävda bäddar. Det blir nog värre till våren, när jag inte vill att de ska förstöra i nysådder.
Det löste sig snabbare än jag tänkt med den stora poppeln (från förra inlägget), ibland är det meningen att saker ska hända. En av tre stammar blåste omkull i stormen Hans i augusti. Den tog hörnet på förrådet och landade i plommonträdet ungefär två meter från den nya odlingstunneln…. En trädfällarfirma kom och tog ner de andra två stammarna några dagar senare. Det blev väldigt öppet och ljust efteråt.
Augusti och september fokuserades på att bärga skörd, som vanligt. Det blir inte många timmar framför tv´n, men det tar jag igen nu när det blir mörkt tidigt i oktober och det inte längre finns så mycket att konservera och ta vara på. Oftast går jag och lägger mig kl 20 på kvällen, det är som att man sover igen all tid från april fram till nu.
Rotselleriskörden blev bra, men jag lyckades inte förvara den på ett bra sätt. För några år sedan hade jag den i tunnor med tidningspapper (så som jag gör med potatisen) och det funkade fint. Men inte i år, jag fick slänga en hel tunna som hade börjat ruttna. Kanske skalar jag av dem för mycket, jag ska vara försiktigare med det nästa år, behålla bladfästet och en del av rötterna. Några knölar jag har i alla fall kvar, sådant som jag tog in för direktförtäring…
Tomater och bönor har jag skördat mängder av. Bönorna har jag både konserverat i vatten och förvällt och fryst in. Tomater konserverar jag som tomatkross eller torkar.
Brysselkål är en rolig gröda som jag inte lyckats så bra med, men i år blev det några stockar. Dock tycker jag att det är lite mat för stor volym, om jag hade haft kaniner hade det kanske varit ett extra plus att kunna ge dem stammarna att gnaga på, men nu har jag inte det.
Jordärtskockorna har varit enorma i år och bildat egna rum i trädgården. Jag skördar dem oftast inte förrän till våren. Tyvärr har jag ganska svårt för dem, då de ger mig ont i magen. Förra året syrade jag ett gäng, det funkade bättre. Det svåra då var att komma ihåg att använda dem.
Det är få bekymmer i trädgården just nu. Det skulle vara att det är för lite blommor då, så det blir trist att fota,,, inget djup, allt är bara grönt. Och att morötterna är för små. Den första sådda omgången kom inte upp, jag sådde om och det dröjde till alldeles nyligen för dem att gro. Jag hoppas säsongen räcker för att de ska hinna växa till sig. I övrigt är det inte mycket att klaga på.
Rotsellerin ser fin ut. Förra året odlade jag sorten Prag som skulle ge stora huvuden men det ville sig inte alls, så jag gick tillbaka till Mars igen. Vi får äta mer rotselleri och mindre morot helt enkelt.
Efter de första veckornas torka så har det regnat ganska mycket här, det har varit välgörande, allt har växt till sig och trycket från sniglarna har inte hunnit komma ikapp. Staketet har hållit i år också, så inga objudna gäster och inte särskilt hårt tryck av kålmal och kålfjäril. Det står till och med några plantor utan nät och än så länge går det bra. Jag håller tummarna för en god skörd i år.
Tycker det är kul att titta på gamla bilder och se hur snabbt det går. Nedan bild är från den 20 maj i år, på knappt två månader hinner det hända en del.
Bild från april och från idag. Nästa år ska den stora poppeln (till höger i bild) tas bort. Den skuggar mycket av trädgården och snor både vatten och näring från odlingarna. Det enda positiva med den är att den är ett insynsskydd för nya grannen.
Mellan nedan bilder är det bara en månad. Bland squashen växer det självsådd dill, tomatillo och ringblommor. Det är alltid en svår balans mellan total anarki och lagom ordning. Jag gillar volontärplantor.
Bönor och ärtor börjar växa upp på sina störar, trots att det blåst rätt mycket senaste veckorna.
Då var nästa etapp avklarad av skogsträdgården på baksidan. Totalt har ca 15-20 träd tagits ned, ett par nära huset rök redan förra vintern och några tog vi ned i höstas. Men resten har fällts nu under våren, de allra sista förra veckan. På andra bilden (från januari 2021) här nedan är alla träd kvar och även den lilla lekstugan som vi senare rev syns.
När jag i våras stod och flisade grenar kunde jag inte låta bli att bygga en liten bädd trots att jag visste att vi skulle köra grävmaskin här senare under våren. Jag sådde ett gäng frön från vintersquash som jag sparat och ett par plantor kom faktiskt upp fast det inte finns någon jord under och jag inte vattnat, att de också lyckades klara sig genom hela förra veckans arbete är ett mirakel!
Det var otroligt lyxigt att få hit en grävmaskin. Den fossila energin som investerades i det här arbetet var så värt. Att flytta stockar, stenar, dra upp rötter, gräva och platta till, samt stoppa ner stolpar till viltstängslet hade nästan inte gått med bara muskelkraft, inte på en vecka i alla fall. Dessutom blev jag sjuk och satt med feber och tittade på de sista dagarna, så då fanns det inte mycket kraft i mig. Jag är otroligt tacksam att det finns maskiner ibland, även om jag brukar säga att jag vill ha en trädgård som jag ska kunna sköta med en grep, så hade det här anläggningsarbetet inte blivit så bra om jag hade gjort det själv.
Nu återstår att få till två grindar, fixa iordning den nygrävda dammen, för regnvatten från taket, kapa upp all ved, samt plantera träd och buskar och planera för nästa års odlingar. Bara roligt arbete alltså!
Det är två dagar mellan bilderna nedan. Värmen har kommit. Det har även regnat några dagar och jag skyndade mig att så bondbönor, rödbetor, morot och sätta potatis och lök innan, för att nyttja gratisbevattningen. Det är inte färdiggrävt i alla bäddar, men de betas av i lagom takt.
Snigeljakten har börjat. Jag använder sax och järnsulfat som jag doppar saxen i efter varje klipp. Om jag är flitig med klippandet nu i början av säsongen så har jag inte så stora problem med sniglar senare i sommar, trots att det är mördarsniglar. En promenad runt tomten blir det, både morgon och kväll. Även om det är tidskrävande (och lite irriterande) så gillar jag att gå och tokstirra på alla delar i trädgården varje dag, jag hinner reflektera och fundera över andra saker som behöver göras. Planera i vilken ordning det behöver ske och lägga upp en plan.
Nästa steg i planen är att få på plasten på min nya tunnel, ett garagetält som jag räddat från att kasseras.
Igår tog jag en semesterdag från jobbet och hängde med på en studieresa anordnad av länsstyrelsen och hushållningssällskapet tillsammans med min vän Gustav (som också lär mig köra motorsåg). Det handlade om säsongsförlängning med hjälp av växthus.
Det var yrkesodlare som var målgrupp för resan. Jag är ju bara självhushållare, men suget börjar komma att även göra något mer professionellt med odlandet. Gustav håller på att bygga upp sin gård och har större ytor att arbeta på, kanske att vi ska ordna med någon kursverksamhet i framtiden… Min erfarenhet av att arbeta med odling har handlat om att underhålla grönsaksodlingar på andras gårdar, att handleda andra genom grön rehabilitering och att hålla odlingskurser på folkhögskola. Jag har aldrig odlat själv för försäljning, men det har Gustav gjort (och kommer ev göra igen) så det kanske är en bra kombination.
Det var i alla fall en underbar vårdag, med sol och en bra injektion av grönt i de växthus vi besökte. De första bilderna är från Mylla farm och de sista från Carlssons grönt.
Inte ett moln på himlen idag. Imorse blev palsternackorna uppgrävda. Morötterna har legat i torv över vintern och är fortfarande fräscha.
Efter 11 km löpning och en vända till ÅVC´n med den gamla rasade tunneln, orkade jag inte göra annat än att stå still vid kompostkvarnen och göra flis av alla grenar. Det tog ett tag, men jag kom faktiskt igenom den stora rishögen. Det blir bra grund i någon av de nya bäddarna på baksidan.
I mataffären där jag handlar har de en svinnmatshörna, jag tar alltid en vända där. Senast hittade jag ekologiska champinjoner för 15 kr. Jag vet inte vad de kostar i vanlig fall, men det spelar inte så stor roll, det känns bra att rädda lite mat till nedsatt pris, någon mat som vi normalt inte köper. Variation förnöjer`!
Häromdagen började jag montera ner den rasade tunneln och hittade mina purjolökar som jag planterade in där i höstas.
I köket hade jag ett surdegsbröd som började bli torrt.
Alla de här ingredienserna passar perfekt till en brödpudding jag brukar röra ihop. Tog med lite trattkantareller också som jag normalt brukar ha i när jag inte har champinjoner hemma.
Bröddpudding
175℃ varmluft 25 min Ingredienser;
4 skivor surdegsbröd 250gr svamp 1/2 purjo 2 vitlöksklyftor 1 msk vitvinsvinäger 2 ägg 1 ½ dl grädde 1 ½ dl buljong 2 dl riven ost persilja smör till stekning salt och peppar
Skär brödet i bitar och stek i torr panna tills de hårdnat något. Hacka svampen och stek på hög värme i ca 5 min, salta, peppra. Lägg i skivad purjo och hackad vitlök, sänk värmen lägg i smör, vinäger och stek tills löken mjuknat. Vispa ihop ägg, grädde, buljong, hälften av osten och hackad persilja. Vänd ner bröd och svamp i äggblandningen, låt stå och dra ca 10 min. Häll allt i en ugnsform och lägg på resten av osten. Grädda i 25 min.
Morgnar är min bästa tid. Jag jobbar fortfarande mestadels hemifrån och har därför tid att pyssla med egna projekt på morgonen, istället för att duscha, sminka mig, äta frukost och åka iväg med bussen. Det är lyxigt. Dessutom vaknar jag ofta tidigt och gillar att gå upp, det finns ju så mycket roligt att göra!
Just den här tiden på året ägnar jag morgnarna åt att plantera om. I huset finns ett helt rum extra för att dra upp plantor, jag kan ha det lite svalare där, vilket är bra eftersom jag inte använder något extra ljus. Därför är jag inte så tidig med försådderna heller, det blir bara långa gängliga plantor. I allmänhet märks att det är lite sämre ljusinsläpp här än i mitt förra hus därför att jag har ett berg med skog i östläge, så det tar ett tag innan solen når in genom fönstren på morgonen. Å andra sidan är det också svalare vårar här (pga kustklimatet) så det blir en senare utplantering. Men höstarna är långa och ofta milda och då hinner tillväxten med. Jag försöker få skörden från förra året att räcka så långt som möjligt under sommaren istället för att hetsa fram en tidig skörd.
Hela vintern samlar jag mjölkkartonger att plantera i, men tyvärr tog de slut, så istället viker jag papperskrukor för tomater och annat.
Det uppdateras inte ofta här och när det händer har det hänt mycket och samtidigt ingenting sen senast.
Rabarberrussinen från förra inlägget tog slut i december och då hade jag ätit dem till frukost varje dag. Varje år gör jag en mental notering över nya produkter och hur mycket av varje vara jag behöver lagra eller samla för att det ska räcka nästa år. Jag har fortfarande minst en tunna potatis kvar, lite mer än förra året vid den här tiden och det beror på att jag satte alla små överblivna potatisar som jag sparat under vintern i min nya bädd på baksidan av huset, den som är under uppbyggnad. Ingen jord var klar men en massa organiskt material låg i bädden. Det blev skörd på minimalt arbete! Så värt det och jag köpte inte ens utsäde utan sparade bara krafs som var för litet att skala i köket. Jag ska fortsätta bygga bäddar här vartefter. Träden ska ner under våren och ett staket ska förhoppningsvis på plats också.
Konstaterade häromdagen att förutom lök och vitlök och ett par avokado och paprikor i matsvinnshörnan på affären, har jag inte köpt några grönsaker i vinter. Vi äter ändå väldigt varierat. I källaren finns fortfarande en massa syrat. Ibland syrar jag i 5 litershinkar som på bilden och lägger över i mindre burkar att ha i kylen.
I källaren finns också rödbetor och morot som hållit sig fin och fräsch. Jag har konserverade tomater, spenat, squash, bönor, gurka och all möjlig sylt. Plockade ca 40 liter blåbär i somras. Satsade hårt på det eftersom jag inte får så mycket skörd från mina bärbuskar ännu. Blåbär är ju samtidigt överlägset godast!
I frysen finns olika gröna blad som mangold, spenat, grönkål samt gröna bönor och bondbönor.
Att vi äter så mycket egenodlat och eldar med ved för värmen gör att jag kan ro runt det här hushållet på en lön och med två halvvuxna barn hemma. Allt har ju blivit dyrare, el, räntor, mat, men vi har det bra, vi har det varmt och vi är mätta. Det tycker jag är viktigast. Sen känns det väldigt bra ur ett prepperperspektiv att ha resurser hemma så man klarar sig ett tag.
Tycker ändå det är fascinerande att den här ”lilla” villaträdgården kan ge så mycket mat.
I den första snösmockan som kom i november rasade min gamla tunnel ihop, ska ta tag i att få bort den när snön är borta igen. Och förhoppningsvis ersätta med en ny, jag har ju vant mig vid att ha två nu.
Grannens hus bakom bergknallen börjar ta form,,, ska bli skönt när det kommer grönt på träden.
Vädret är minst sagt omständligt, snö, inte snö, snö, inte snö. Det är i alla fall härligt när vårsolen når in i köket på kvällen. Då är det vår!
