Äntligen har vi flyttat hem veden som legat hos grannen några veckor.
Det gäller att ha koll på spakarna när man lastar av, så liten trädgård gör att man alltid är nära huset. Notera hur tydligt man ser var jag tvättade fasaden för något år sedan, kanske dags att avsluta det tråkarbetet…
Potatisen som vi tog upp i höstas och som jag förvarat i min avstängda frysbox börjar sina. Tog in de sista, knappt en 5-litershink full, samt några rödbetor.
De kunde ha räckt längre, för jag har mer kvar, men när det var som kallast för några veckor sen så frös de och när de sen tinade igen blev de alldeles mjuka och blöta. Vet inte om det är farligt att äta men inget trevligt att skala.
Nästa år ska jag isolera lite bättre i frysboxen som annars har fungerat bra som förvaring, råttsäkert, mörkt och lagom fuktigt med några lager tidningspapper mellan potatisen.
Den sladdriga potatisen sparar jag till våren. Testar att stoppa ner den i jorden igen som sättpotatis, det brukar ju alltid komma upp några i komposten som legat ute hela vintern så det borde gå.
Idag så slutade jag lite tidigare på jobbet. För att ägna eftermiddagen åt barnen och julpyssel.
Skönt att komma hem när det fortfarande är lite dagsljus kvar… Men snart vänder det och man kan vara utomhus även efter kvällsmaten, längtar!
Äntligen har jag gjort en förändring i köket som jag gått och längtat efter ända sedan jag flyttade in i huset.
Här har jag skrivit om min gamla vedspis, det är ganska exakt två år sedan.
Nu har jag alltså haft murare här som byggt om hörnan, installerat en ny miljömärkt effektiv vedspis och samtidigt gjort plats för elspis och satt in spisfläkt med lyse (!) i den gamla murade kåpan. Det fanns en gammal bakugn bakom ytskiktet som tyvärr inte var ekonomiskt försvarbar att renovera.
Elspisen stod tidigare precis bredvid diskbänken vilket gjorde att så fort man skulle laga mat fick man börja med att diska för att röja upp på spisen som användes som avlastningsyta, samtidigt som man inte kunde diska när man lagade mat med risk för att skvätta diskvatten i maten…
Nu har det blivit mycket roligare att laga mat och det tycker jag är det viktigaste i ett kök, att köksluckor och skåp är ”gamla” och lite slitna gör mig mindre.
En annan bra investering jag gjorde i somras var ett nytt kyl-och frysskåp, när jag märkte att min elräkning började dra iväg. Hittills har jag sparat 400kr i månaden bara i elkostnader på de nya!
Och den gamla frysboxen fungerar som potatisförråd (naturligtvis avstängd). Med lager av tidningar emellan potatisen har de klarat sig bra där sedan vi plockade upp dem i september.
Upptäckte att jag har ruccola som blommar, ute i trädgården. Och persiljan är grön och fin om än något små.
Det är ju skönt att det är varmt med tanke på vedförrådet, men det är mitt i november, känns lite skumt. Nåja nu till kvällen har det iallafall blivit minusgrader ute och jag lär väl snart svära över kylan…
Här kommer ett recept på goda havrekex som vi testade i helgen, är visst från Ernst och hittade i en gammal inredningstidning.
Havrekex
7,5 dl havregryn
4 dl vetemjöl
250 gr smör
3 dl socker
2½ dl grädde
1,5 tsk bakpulver
Smält smöret, blanda alla ingredienser till en deg. Låt vila svalt någon timme.
Kavla ut till ½cm tjock platta och tryck ut formar. Grädda i ugnen 175 grader ca 10 min.
Det är riksdagsval nästa år och alla pratar om jobben. Förvärvsarbete…
För ärligt talat, det finns alltid jobb att göra.
Någon sa att de viktigaste yrken man kan ha måste ju vara bonde eller sjukvårdspersonal.
Så varför blir så få bönder?
Vill vi ha arbete till varje pris?
Det är mycket gruvdiskussioner just nu.
Att regeringen säljer ut Sveriges naturtillgångar till utländska bolag för ett skamligt lågt pris är tydligen inget problem, det skapar ju jobb, tillfälligt iallafall.
Och konsumtionen som vi så okritiskt skall hålla uppe, vad bidrar den till? Att andra naturtillgångar tar slut och att den billiga fossila energin driver på klimatförändringarna så vi snart inte har en beboelig jord att lämna över till kommande generationer.
Läser David Jonstads krönika i senaste numret av Effekt; ”Vårt bästa hopp är en krasch”
För det är tyvärr så att det är bara vid riktigt stora ekonomiska kriser som vi har minskat våra utsläpp, historiskt sett.
Jag hoppas ju såklart inte på en total ekonomiskt krasch, det skulle sluta i tragedi på många olika plan, men man skulle ju önska att alla insåg att vi kanske inte kan leva som om vi har obegränsat med resurser vare sig vi har ekonomiska möjligheter eller ej. För behovet av varor och tjänster finns, vare sig det finns pengar eller ej. Men tyvärr så bygger dagens penningsystem på krediter, alltså skulder inväxlade mot tid, vi har alltså lånat av framtiden, på samma sätt som vi bygger upp en miljöskuld som vi får betala för i framtiden.
Frågan återstår, går det att kombinera miljö och jobb och till och med göra det till en valfråga nästa år?
Naturskyddsföreningen försöker hitta svaren på vilken jobbpolitik som är bäst för miljön på årets höstkonferens i Stockholm den 8 november.
Jag kommer vara där som konferensbloggare, precis som förra året.
För att delta och läsa programmet kolla in konferenssidan, anmälan kan göras fram till den 27 oktober.
Jag hävdar fortfarande att det bästa du kan göra för miljön är att odla något ätbart, ett jobb som inte betalar sig i pengar, men ett nog så viktigt miljöjobb!
Äntligen är mina syrade bönor som jag testade att göra i augusti, klara.
De blev supergoda!
Jag förvällde bönor, tog kokt avsvalnat vatten, med någon tesked salt, några matskedar vassle av yoghurt, några svarta vinbärsblad och några dillkronor. Varvade allt i en stor burk så vätskan täckte bönorna. Lät stå i rumstemperatur i 10 dagar och sen i kylskåp i två månader. Klart!
Det finns ingenting jag tycker är tråkigt med trädgårdsarbete, jo, när jag inte hinner med det.
Jag har grävt halva landet för hand och börjat täcka med allt organiskt material jag kan få ihop och det är ganska mycket trots en liten trädgård.
Det enda som står kvar i det stora grönsakslandet är majsen.
Vi testade att skala en kolv för tre veckor sedan, men då var de alldeles för små. Men nu! Till middag åt vi egenodlade majskolvar!
I helgen fick jag hjälp att plocka upp potatisen.
Minsta tjejen har en romantisk syn på odlandet, hon vill att vi ska starta en butik och sälja våra grönsaker, ”för vi har ju så mycket…” och tror att i vinter kommer vi inte att behöva köpa någon mat.
Men så är det ju inte, visserligen har vi inte köpt mycket grönsaker i augusti och september, men även om vi får ihop en del potatis i år så har jag inga bra lagringsmöjligheter, jag saknar en jordkällare eller ett kallt skafferi.
Har lagt dem under en presenning på grusgången så länge så de får torka till och bilda skal, nu har jag lite tid på mig att komma på något.
Nu är det höst på riktigt, imorse var det minusgrader och alla squash-och pumpaplantor säckade ihop.
Så idag plockade jag ihop skörden och la upp på verandan. Nära huset är de lite skyddade.
