Om drygt en vecka är det folkhälsovecka.
Jag jobbar med en fotoutställning som ska visas på Rås i samband med familjedagen där den 27/9.
Odla mer ätbart, det kan också vara vackert, och behöver inte stå i ett trädgårdsland!
Ska också hålla föredrag på måndagkvällen, om det största hotet mot folkhälsan,,, ska bli spännande.
Det är härligt när man inte köper några grönsaker i affären längre utan bara kan gå ut och plocka allt till en hel middag.
Självhushåll, en liten stund på året iallfall.
Vissa saker ska man längta efter, äppelcheesecake är en sådan. Den gör jag bara på hösten, helst på egna äpplen.
Men i år blir den skörden inte så stor, fattar inte varför, rönnbären är ju många. År då det är lite rönnbär brukar ju gå hårt åt äpplena som då får dras med rönnbärsmalen, men det finns väl fler snyltare som också gillar äpplen…
Äppelcheesecake
Dagen innan äppelkakan ska ätas häller man upp 1½liter filmjölk i ett stort filter (jag la en kökshandduk i ett durkslag, och hängde på saftsilen över en skål.)
Morgonen efter har man ”filtret” fullt med färskost. Spara vasslen som bildas, den är bra att baka på.
Pajskal;
200 gr digestivekex (vill verkligen hitta något bra ”gör det själv”-recept, kanske mina goda grahamsskorpor funkar istället för digestive)
75 gr smält smör
½dl socker
Fyllning;
4-5 äpplen
färskost
3 dl socker
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
Smula digestivekexen i en matberedare, och blanda med smält smör och socker. Tryck ut kexsmeten väl i botten och en bit upp på kanterna i en form med löstagbar kant, förgrädda pajskalet i 175 grader ca 5 minuter.
Skär äpplen i tunna skivor, lägg dem i botten av pajskalet.
Blanda ihop nästan all färskost (spara lite för att garnera med) socker och ägg och häll det över äpplena i formen.
Grädda alltsammans ca 1 timme. (Lägg gärna en bit folie under formen som smöret kan droppa ner på).
Låt kakan svalna. Blanda resten av färskosten med vaniljsockret och bred över kakan.
Kakan blir bara ännu godare om man fryser den och bara tinar lite grann innan servering, men det är inte nödvändigt.
Receptet kommer från Mattnytta och ögonfägnad, året på stora benhamra (Atlantis)
Idag har vi plockat… ja just det dill….
Men även lök, rödbetor, morötter, squash och broccoli till grönsakskassarna.
Petra vid ”arbetsbänken”.
Man längtar ju inte in på något kontor precis…
Dagens bilder från mårdsmålen och jo, vi har jobbat också.
Lagt in saltgurka och ättiksgurka….
Även om rås inte är min huvudvärk längre så kan jag inte med hjärtat lämna den trädgården.
Jag går runt och tittar och kan stolt konstatera att jag varit med och gjort det här;
blomsterlandet med störbönor och kål
frilandstomater i sandlandet mellan jätteverbena, jätteeternell och purpurvinda
solroslandet framför växthuset
pumporna har fått störar att klättra på
störbönor
en liten kronärtskocka
Snart blommar solroslandet.
Om man är drygt 1 meter lång är det ett bra tillhåll att göra hemliga gångar bland stjälkarna.
Idag har jag varit med Mårdsmålen (handelsträdgården där jag tillbringar mina dagar) på bondens marknad i linköping och sålt grönsaker.
Linköpingsborna verkar gilla rödbetor för det gick åt mängder av dem… Och mycket blast blev det som vi skar bort.
Synd egentligen eftersom den går jättebra att äta.
”Använd som spenat” som det brukar stå.
Förväll hacka, eller blanda bara ner i pastasås, grytor och gratänger, även stjälkarna.
När bladen är lite mindre går de att använda direkt i salladen.
I mitt land står det en rad med rödbetor och en rad med mangold, galet egentligen… man kan ju skippa mangolden.
Det här är vad vi skördar mest av i landet just nu.
Treåringen älskar att gå och plocka ”putatis”.
Det gäller bara att komma ihåg och äta upp dem också.
Palsternackorna är några ynkliga gallringsexemplar.
Imorgon ska jag få rensa och skörda på arbetstid igen!
I väntan på jobb har jag skaffat mig praktikplats på en handelsträdgård.
Bättre att ha något att göra än att bara pilla sig i naveln…
Från och med årskiftet verkar arbetssituationen dock säker.
Jag längtar!
Just nu förs det en kamp på Rås mot skadedjuren. Det är nog inte kålfjärilarna som är värst, de är ju lätta att plocka, även om det är tidsödande.
Sniglarna är nog värre. Även om de är små blir det stora hål efter dem.
Som tur är finns det många plantor och en hel del kommer nog klara sig.
Funderade på om det är dags att skörda så mycket som möjligt snart innan allt hinner knyta sig ordentligt eller om man ska våga vänta…
Tog med ett savoykålshuvud hem iallafall för att pröva göra surkål på det.
Bladen är ju mer lika grönkål än vitkål, inte lika saftiga så jag vet inte hur det blir, någon som prövat?
Hackade tunt tunt. En vass och bra kniv är viktigt, bör finnas i alla kök.
Men det blev inte mycket till kål i två litersburken på ett ”huvud”, när jag var klar.
Om några veckor får vi se vad det smakar…. och då har väl sniglarna redan ätit upp resten….