Utvärdering av självhushållningsåret

Det uppdateras inte ofta här och när det händer har det hänt mycket och samtidigt ingenting sen senast.

Rabarberrussinen från förra inlägget tog slut i december och då hade jag ätit dem till frukost varje dag. Varje år gör jag en mental notering över nya produkter och hur mycket av varje vara jag behöver lagra eller samla för att det ska räcka nästa år. Jag har fortfarande minst en tunna potatis kvar, lite mer än förra året vid den här tiden och det beror på att jag satte alla små överblivna potatisar som jag sparat under vintern i min nya bädd på baksidan av huset, den som är under uppbyggnad. Ingen jord var klar men en massa organiskt material låg i bädden. Det blev skörd på minimalt arbete! Så värt det och jag köpte inte ens utsäde utan sparade bara krafs som var för litet att skala i köket. Jag ska fortsätta bygga bäddar här vartefter. Träden ska ner under våren och ett staket ska förhoppningsvis på plats också.

Konstaterade häromdagen att förutom lök och vitlök och ett par avokado och paprikor i matsvinnshörnan på affären, har jag inte köpt några grönsaker i vinter. Vi äter ändå väldigt varierat. I källaren finns fortfarande en massa syrat. Ibland syrar jag i 5 litershinkar som på bilden och lägger över i mindre burkar att ha i kylen.

I källaren finns också rödbetor och morot som hållit sig fin och fräsch. Jag har konserverade tomater, spenat, squash, bönor, gurka och all möjlig sylt. Plockade ca 40 liter blåbär i somras. Satsade hårt på det eftersom jag inte får så mycket skörd från mina bärbuskar ännu. Blåbär är ju samtidigt överlägset godast!

I frysen finns olika gröna blad som mangold, spenat, grönkål samt gröna bönor och bondbönor.

Att vi äter så mycket egenodlat och eldar med ved för värmen gör att jag kan ro runt det här hushållet på en lön och med två halvvuxna barn hemma. Allt har ju blivit dyrare, el, räntor, mat, men vi har det bra, vi har det varmt och vi är mätta. Det tycker jag är viktigast. Sen känns det väldigt bra ur ett prepperperspektiv att ha resurser hemma så man klarar sig ett tag.

Tycker ändå det är fascinerande att den här ”lilla” villaträdgården kan ge så mycket mat.

I den första snösmockan som kom i november rasade min gamla tunnel ihop, ska ta tag i att få bort den när snön är borta igen. Och förhoppningsvis ersätta med en ny, jag har ju vant mig vid att ha två nu.

Grannens hus bakom bergknallen börjar ta form,,, ska bli skönt när det kommer grönt på träden.

Vädret är minst sagt omständligt, snö, inte snö, snö, inte snö. Det är i alla fall härligt när vårsolen når in i köket på kvällen. Då är det vår!

Rabarberrussin

Snubblade över ett nytt recept. Ett kanonsätt att ta vara på rabarber. Överraskande gott och med bra konsistens och tuggmotstånd.

Skär små bitar av rabarberstjälkar. Ta hälften av vikten på det du har skurit, i socker och häll över. Alltså 500gr socker till 1 kg rabarber. Låt stå i kylen ett dygn. Sila av vätskan som bildats, koka upp och häll över bitarna igen, låt stå svalt ett dygn till. Sila av och torka rabarberbitarna. Gärna i en elektrisk tork annars tror jag det tar väldigt lång tid. Kan användas som russin eller annan torkad frukt. Det avsilade blandas som saft.

Invasion av digitalis

Påbörjat den femte sommaren i det här huset, vad snabbt tiden går och vad mycket (och lite) som har hänt…!

Det börjar i alla fall märkas ett visst självgående i landen. Tog med fingerborgsblomma från Ängarp och sådde lite överallt. Den blommar först andra året så det tar ett tag innan man får njuta av blommorna, men när de väl börjat sprida sig så finns de överallt. Nu har det hänt! I år har det exploderat. Jag har förstås fått rensa bort en del plantor eller flyttat dem eftersom jag inte vill ha dem mitt i grönsakslanden. Men i kanterna passar de bra.

Det är tacksamt med blommor som inte är alltför invasiva men som åndå sprider sig generöst själva. Största utmaningen är egentligen att vara hård och rensa bort. De sista åren i Ängarp var landet fullt med ringblommor, gurkört och rosenskära. Väldigt vackert och det ger en massa grönmassa att lägga på komposten. Riktigt där är jag ännu inte i den här trädgården, men på väg åt rätt håll i alla fall.

Lång tidshorisont i skogsträdgården

I höstas gick köpet av lite mark bakom mitt hus igenom och nu kan jag breda ut mig och förbereda för framtida planteringar. Några träd behöver fällas, men det kommer inte göras i år. Jag har dock börjat bygga hügelbäddar. Ris, pinnar, gamla stubbar och bark och flis från vedbacken har hamnat här i naturliga gropar i backen. Sen har jag fyllt på med halm och kommer fortsätta göra det vartefter det sjunker ihop. Det är väldigt torrt i det här läget och det kommer ta många år innan det blir jord av det hela. Men vad gör det, jag har inte bråttom.

På andra sidan, bakom min friggebod, har grannen börjat bygga ett hus. Lite insyn blir det på min tomt, och speciellt om jag kommer börja utnyttja friggeboden mer, men jag kommer nog vänja mig. Är ju annars otroligt bortskämd med att ha fritt från grannar åt alla håll eftersom det är äng och skog i tre av fyra väderstreck. Jag förekommer dock och planterar gran innanför det nyuppsatta stängslet mot den nya grannen. Även detta projekt kommer ta många år innan det ger något resultat. Men vad glad jag kommer vara då, att jag gjorde det nu.

Våren är här!

Det går snabbt nu och mycket som ska hinnas med. Jag är ofta ute några timmar på morgonen och jobbar i trädgården, innan skrivbordsjobbet drar igång. Fåglarna väcker mig ändå vid 4, 5-tiden… Det är mer lättjobbat nu fjärde odlingssäsongen i den här trädgården, all papp och alla grästorvor har börjat förmultna och det är ”riktig” jord som det går att så i, i nästan alla bäddar.

Jag började anlägga landen 2018, det mesta genom att täcka gräsmattan med kartong och halm. Jag fortsätter att utöka lite varje år på det sättet och täcker även de flesta bäddar med halm över vintern, som sen plockas bort på våren.

Vitlöken hann aldrig komma i jorden i höstas, tjälen överraskade i november. Satte den för några veckor sedan och den har nu börjat titta upp. Några lökar sitter också i tunneln för att möjligen få lite tidigare vitlöksskörd i sommar.

Årets morötter och tomater

Det här året har jag för första gången kunnat bjuda på hemodlade tomater och morötter ända till nu. Bara två burkar krossade tomater finns kvar, men jag har under vintern inte snålat på dem, krossade tomater är någon slags stapelvara i det här hushållet och används flera gånger i veckan. Fick frågan om jag sparar pengar på hemodlad mat och har faktiskt inte räknat på det, men jag gissar att jag inte gör det, initialt i alla fall. Krossade tomater i butik är ju väldigt billigt. Men det finns annat värde i att äta egenproducerad mat och det jag sparar på är väl att det blir en livsstil. De pengar en annan person skulle lägga på en dyr hobby eller gymkort lägger jag i trädgården och då får vi mat på köpet.

Förutom konserverade tomater har jag även torkade tomater kvar. De har nu ersatt tomatpuré som jag inte köper längre. Smaken i torkade tomater blir mer intensiv än de krossade. Jag slår kokande vatten på dem och låter dem stå en stund, sen finhackar jag eller mixar dem till en puré. Igår gjorde jag pizzasås av mixade torkade tomater, lite av blötläggningsvattnet, en skvätt olja och kryddor.

För en gångs skull har jag lyckats odla så mycket morötter att de har räckt hela vintern. Jag experimenterade i höstas, förvällde och frös in i slantar, de var bra att ha i olika wokar eller lasagne till exempel. En del tryckkonserverade jag i bara saltat vatten, går att använda på samma sätt. Även om de är väldigt färdigkokta så håller de ihop förvånansvärt bra när man blandar ner dem i olika rätter. Sen har jag också testat att förvara i källaren i plastbackar med torv det här året. Förra året packade jag dem med tidningspapper emellan, vilket inte fungerade alls, jag fick slänga en hel tunna som blivit möglig. Men torv funkade tydligen bra för morötter, däremot inte för rotselleri som istället möglade av torven men klarade sig bra i tidningspapper. Så slutsatsen i min källare är att morötter förvaras i torv, rotselleri förvaras i tidningspapper och potatis funkar lika bra i båda. Även palsternackor och rödbetor höll sig bra i backar med torv så det ska jag satsa mer på nästa år, då det har varit helt omöjligt att få upp några palsternackor ur landet sen i november då tjälen kom och släppte för bara någon vecka sen.

Skördemornar

Oftast är jag ute i trädgården tidigt på morgonen, då får jag med mig en korg med skörd in och sen hinner jag förhoppningsvis ta vara på den under dagen, beroende på vad som står på agendan. Det har blivit en del burkar med vinägerinläggningar, nytt för i år. Kokkonserverade förstås. Vi har bara testat squashen (i mitten) än så länge och den var god, så fler burkar är tillagade. Till vänster är det smörgåsgurka i dillinläggning och till höger blandad kål.

Bygger vidare på fortet

I en vecka ungefär har trädgården varit fredad för rådjur. Jag tror att jag har lyckats täppa till alla hål, provisoriskt, men det ser inte klokt ut! Lastpallar på rad och metalltrådar spända ovanför för att de inte ska hoppa över. Bakom cypresshäcken har jag satt upp fårstängsel. Det är ju lätt att hoppa över för ett rådjur, men min teori är att de inte hoppar över och rakt in i en tät häck, och än så länge har jag haft rätt.

Portalen ska få en dörr och färg, liksom odlingslådan bredvid som jag byggde runt redan utplanterade kålplantor, så jag får vänta med att fylla den med jord och gödsel till efter skörd. Det ska även byggas två portaler till så nät kan fästas mellan dem. Som det är nu måste man gå upp via verandan för att komma in i trädgården.

Armeringsnät har jag skarvat med så länge, tills alla odlingslådor vid garageplan är färdigbyggda.

Fårstängsel på utsidan av cypresshäcken har hittills gjort jobbet.

Det är fantastiskt skönt att äntligen få behålla framförallt mangold (som tagit sig bra igen) och rödbetor. Men tyvärr kommer jag inte få några sockerärtor och störbönorna har blivit illa medfarna efter att återkommande ha blivit toppade så de har jag inte så stort hopp om.

Det är ju inte bara rådjur som finns i krokarna. Älgarna har jag hittills inte haft besök av fast de rör sig nära. Skulle de få för sig att komma in så kan de nog bara kliva rakt genom stängslet gissar jag.

Syrad squash

Nu har squashen börjat rulla in. Jag tänkte räkna dem i år. Förra året gjorde jag en inventering av alla som jag hade skördat och som jag inte hunnit ta hand om vid ett och samma tillfälle, då var den siffran uppe i 50 st! Men jag räknade inte totalen för säsongen.

Främst odlar jag mycket squash för att kunna syra. Fortfarande har jag två burkar syrade grönsaker kvar i källaren från 2020, trots att jag äter varje dag.

Idag blev det tre premiärburkar för 2021. När jag syrar börjar jag alltid med att hälla upp vatten i kannor, jag väger kannorna och häller i salt, ca 3% alltså 30 gr på en liter. Rör runt då och då medan jag förbereder alla grönsaker. Saltet ska lösa sig ordentligt innan det hälls i burkarna. Det blir oftast bäst när man har en blandning av grönsaker, men det är ju inte alltid det finns så många olika sorter att tillgå samtidigt. Jag försöker dock alltid ha i lök eftersom de innehåller mycket socker och får syrningen att komma igång bra. Idag blev det squash, lök, vitlök, kålrabbi och för smaksättning dillkronor, citronverbena och rosmarin.

När grönsakerna är skurna i bitar och lagda i burkar häller jag på vattnet och tar en liten fryspåse med lite vatten i, knyter ihop och klipper av överbliven plast och lägger på som en tyngd, för att hålla grönsakerna under vattenytan. Stänger locket och skriver datum på. Sen låter jag burkarna stå cirka en vecka i rumstemperatur i ett köksskåp, för att sedan flytta ner i källaren. Klart att äta efter ca 1 månad, men blir bara bättre efter längre tid.

Tidig morgon i juli

Igår kom regnet, så välbehövligt!

Det var länge sen jag var ute och klippte sniglar på morgonen, har knappt funnits några, men i morse behövdes det.

Potatisen har börjat blomma och squashen har satt frukt. Än så länge har jag skördat en squash. Har två burkar syrade grönsaker kvar i källaren. Förra året gjorde jag mängder med burkar, och jag har nog ätit nästan varje dag sedan dess. Nu gäller det att snart börja preppa för nästa vinter. Jag är beredd med många squashplantor.

I år har jag delat upp kålen på flera små tunnlar för att sprida risken med skadedjur. Förra året gjorde jag ett större kvarter till kålodling men det var ett hårt tryck från små svarta skalbaggar och senare både sniglar och kålfjärilar, så skörden blev verkligen inte vad jag hade hoppats på. Igår skördade jag den första sommarvarianten av vitkål. Det var lyxigt.