Jag börjar ana varför världen är på väg dit den är.
Feghet och lathet är två nyckelord.

Var på möte idag och tog upp något som är en hjärtefråga för mig.
Jag kom hem ARG.
Det som upprör mig är inte att folk inte tycker som jag utan att de verkar så bekväma och fega.
Argument jag fick höra var:
”Men om man förändrar det här så måste man kanske titta på det här och det här också, det blir ett så stort projekt att börja nysta i.”
Ja??
”Och visst, det här är viktigt för dig, men jag kanske tycker att något annat är viktigt”
Men så engagera dig i det då!

Jag kräver inte att alla ska engagera sig i just det som intresserar mig, men bara jag får göra det, så kan någon annan ta hand om det som inte är så brännande för  mig.
Varför vågar inte folk engagera sig??
Vad är man rädd för?
Nej, allt ska vara som det alltid har varit och som någon som man tror vet bättre har bestämt.

Och det är nog det här som också sätter lite käppar i hjulen för klimatet och folks allmäna miljömedvetenhet.
Det är så jobbigt att göra små förändringar och ändra något litet för man tror att man måste göra allt, nu, på en gång.  Och oj, vad jobbigt det blir!

Men jag kräver inte mycket, jag vill bara att mina barn ska få äta smör istället för margarin!