Kategori: Mat/Hälsa

Svinnmat

I mataffären där jag handlar har de en svinnmatshörna, jag tar alltid en vända där. Senast hittade jag ekologiska champinjoner för 15 kr. Jag vet inte vad de kostar i vanlig fall, men det spelar inte så stor roll, det känns bra att rädda lite mat till nedsatt pris, någon mat som vi normalt inte köper. Variation förnöjer`!

Häromdagen började jag montera ner den rasade tunneln och hittade mina purjolökar som jag planterade in där i höstas.

I köket hade jag ett surdegsbröd som började bli torrt.

Alla de här ingredienserna passar perfekt till en brödpudding jag brukar röra ihop. Tog med lite trattkantareller också som jag normalt brukar ha i när jag inte har champinjoner hemma.

Bröddpudding

175℃ varmluft 25 min
Ingredienser;

4 skivor surdegsbröd
250gr svamp
1/2 purjo
2 vitlöksklyftor
1 msk vitvinsvinäger
2 ägg
1 ½ dl grädde
1 ½ dl buljong
2 dl riven ost
persilja
smör till stekning
salt och peppar

Skär brödet i bitar och stek i torr panna tills de hårdnat något. Hacka svampen och stek på hög värme i ca 5 min, salta, peppra. Lägg i skivad purjo och hackad vitlök, sänk värmen lägg i smör, vinäger och stek tills löken mjuknat. Vispa ihop ägg, grädde, buljong, hälften av osten och hackad persilja. Vänd ner bröd och svamp i äggblandningen, låt stå och dra ca 10 min. Häll allt i en ugnsform och lägg på resten av osten. Grädda i 25 min.


Utvärdering av självhushållningsåret

Det uppdateras inte ofta här och när det händer har det hänt mycket och samtidigt ingenting sen senast.

Rabarberrussinen från förra inlägget tog slut i december och då hade jag ätit dem till frukost varje dag. Varje år gör jag en mental notering över nya produkter och hur mycket av varje vara jag behöver lagra eller samla för att det ska räcka nästa år. Jag har fortfarande minst en tunna potatis kvar, lite mer än förra året vid den här tiden och det beror på att jag satte alla små överblivna potatisar som jag sparat under vintern i min nya bädd på baksidan av huset, den som är under uppbyggnad. Ingen jord var klar men en massa organiskt material låg i bädden. Det blev skörd på minimalt arbete! Så värt det och jag köpte inte ens utsäde utan sparade bara krafs som var för litet att skala i köket. Jag ska fortsätta bygga bäddar här vartefter. Träden ska ner under våren och ett staket ska förhoppningsvis på plats också.

Konstaterade häromdagen att förutom lök och vitlök och ett par avokado och paprikor i matsvinnshörnan på affären, har jag inte köpt några grönsaker i vinter. Vi äter ändå väldigt varierat. I källaren finns fortfarande en massa syrat. Ibland syrar jag i 5 litershinkar som på bilden och lägger över i mindre burkar att ha i kylen.

I källaren finns också rödbetor och morot som hållit sig fin och fräsch. Jag har konserverade tomater, spenat, squash, bönor, gurka och all möjlig sylt. Plockade ca 40 liter blåbär i somras. Satsade hårt på det eftersom jag inte får så mycket skörd från mina bärbuskar ännu. Blåbär är ju samtidigt överlägset godast!

I frysen finns olika gröna blad som mangold, spenat, grönkål samt gröna bönor och bondbönor.

Att vi äter så mycket egenodlat och eldar med ved för värmen gör att jag kan ro runt det här hushållet på en lön och med två halvvuxna barn hemma. Allt har ju blivit dyrare, el, räntor, mat, men vi har det bra, vi har det varmt och vi är mätta. Det tycker jag är viktigast. Sen känns det väldigt bra ur ett prepperperspektiv att ha resurser hemma så man klarar sig ett tag.

Tycker ändå det är fascinerande att den här ”lilla” villaträdgården kan ge så mycket mat.

I den första snösmockan som kom i november rasade min gamla tunnel ihop, ska ta tag i att få bort den när snön är borta igen. Och förhoppningsvis ersätta med en ny, jag har ju vant mig vid att ha två nu.

Grannens hus bakom bergknallen börjar ta form,,, ska bli skönt när det kommer grönt på träden.

Vädret är minst sagt omständligt, snö, inte snö, snö, inte snö. Det är i alla fall härligt när vårsolen når in i köket på kvällen. Då är det vår!

Årets morötter och tomater

Det här året har jag för första gången kunnat bjuda på hemodlade tomater och morötter ända till nu. Bara två burkar krossade tomater finns kvar, men jag har under vintern inte snålat på dem, krossade tomater är någon slags stapelvara i det här hushållet och används flera gånger i veckan. Fick frågan om jag sparar pengar på hemodlad mat och har faktiskt inte räknat på det, men jag gissar att jag inte gör det, initialt i alla fall. Krossade tomater i butik är ju väldigt billigt. Men det finns annat värde i att äta egenproducerad mat och det jag sparar på är väl att det blir en livsstil. De pengar en annan person skulle lägga på en dyr hobby eller gymkort lägger jag i trädgården och då får vi mat på köpet.

Förutom konserverade tomater har jag även torkade tomater kvar. De har nu ersatt tomatpuré som jag inte köper längre. Smaken i torkade tomater blir mer intensiv än de krossade. Jag slår kokande vatten på dem och låter dem stå en stund, sen finhackar jag eller mixar dem till en puré. Igår gjorde jag pizzasås av mixade torkade tomater, lite av blötläggningsvattnet, en skvätt olja och kryddor.

För en gångs skull har jag lyckats odla så mycket morötter att de har räckt hela vintern. Jag experimenterade i höstas, förvällde och frös in i slantar, de var bra att ha i olika wokar eller lasagne till exempel. En del tryckkonserverade jag i bara saltat vatten, går att använda på samma sätt. Även om de är väldigt färdigkokta så håller de ihop förvånansvärt bra när man blandar ner dem i olika rätter. Sen har jag också testat att förvara i källaren i plastbackar med torv det här året. Förra året packade jag dem med tidningspapper emellan, vilket inte fungerade alls, jag fick slänga en hel tunna som blivit möglig. Men torv funkade tydligen bra för morötter, däremot inte för rotselleri som istället möglade av torven men klarade sig bra i tidningspapper. Så slutsatsen i min källare är att morötter förvaras i torv, rotselleri förvaras i tidningspapper och potatis funkar lika bra i båda. Även palsternackor och rödbetor höll sig bra i backar med torv så det ska jag satsa mer på nästa år, då det har varit helt omöjligt att få upp några palsternackor ur landet sen i november då tjälen kom och släppte för bara någon vecka sen.

Skördemornar

Oftast är jag ute i trädgården tidigt på morgonen, då får jag med mig en korg med skörd in och sen hinner jag förhoppningsvis ta vara på den under dagen, beroende på vad som står på agendan. Det har blivit en del burkar med vinägerinläggningar, nytt för i år. Kokkonserverade förstås. Vi har bara testat squashen (i mitten) än så länge och den var god, så fler burkar är tillagade. Till vänster är det smörgåsgurka i dillinläggning och till höger blandad kål.

Syrad squash

Nu har squashen börjat rulla in. Jag tänkte räkna dem i år. Förra året gjorde jag en inventering av alla som jag hade skördat och som jag inte hunnit ta hand om vid ett och samma tillfälle, då var den siffran uppe i 50 st! Men jag räknade inte totalen för säsongen.

Främst odlar jag mycket squash för att kunna syra. Fortfarande har jag två burkar syrade grönsaker kvar i källaren från 2020, trots att jag äter varje dag.

Idag blev det tre premiärburkar för 2021. När jag syrar börjar jag alltid med att hälla upp vatten i kannor, jag väger kannorna och häller i salt, ca 3% alltså 30 gr på en liter. Rör runt då och då medan jag förbereder alla grönsaker. Saltet ska lösa sig ordentligt innan det hälls i burkarna. Det blir oftast bäst när man har en blandning av grönsaker, men det är ju inte alltid det finns så många olika sorter att tillgå samtidigt. Jag försöker dock alltid ha i lök eftersom de innehåller mycket socker och får syrningen att komma igång bra. Idag blev det squash, lök, vitlök, kålrabbi och för smaksättning dillkronor, citronverbena och rosmarin.

När grönsakerna är skurna i bitar och lagda i burkar häller jag på vattnet och tar en liten fryspåse med lite vatten i, knyter ihop och klipper av överbliven plast och lägger på som en tyngd, för att hålla grönsakerna under vattenytan. Stänger locket och skriver datum på. Sen låter jag burkarna stå cirka en vecka i rumstemperatur i ett köksskåp, för att sedan flytta ner i källaren. Klart att äta efter ca 1 månad, men blir bara bättre efter längre tid.

Konservering, en ny hobby

Hela självhushållningsgrejjen, odling, matförädling osv brukar jag inte se som en hobby, snarare en livsstil eller ett intresse. Men just det här med konservering, som jag snöat in på under året, ser jag faktiskt mer som en hobby. Kanske för att det hittills mest har kostat en massa pengar och jag känner mig väldigt osäker och ny på området. Har inte riktigt upptäckt nyttan ännu, utan det är mest som en nördig grej.

Men förhoppningsvis ska jag kunna använda konserveringstekniken till att spara skörd utan att proppa in den i frysen. När man konserverar mat genom kok-eller tryckkonservering kan burkarna sedan stå i vanlig rumstemperatur minst ett år och vara klara att äta (utan tillagning) när man vill.

Jag har gått en onlinekurs hos konservskolan för att lära mig mer och sett otaliga you tube-videor på ämnet. Det är viktigt att göra rätt eftersom det annars kan bildas botulin som kan leda till botulism i burkarna som är direkt livsfarligt och varken syns eller känns på smaken.

Om man ska konservera något med högre PH-värde än 4,5, typ alla grönsaker, behöver man göra det under tryck. Så jag har köpt en tryckkonserveringskastrull, en Presto 23 quart. Det är egentligen bara en stor kastrull med ett lock som går att fästa och som är extra utrustat för att kunna ha kontroll över trycket.

Kastrullen går inte att köpa i Sverige (ännu). Min köpte jag från E-bay efter att min första beställning på Amazon inte kunde levereras. Kastrullen tog en vända till min gamla adress i Tranås efter att jag klickat för snabbt och inte ändrat mina adressuppgifter korrekt. Men dottern kunde lyckligtvis hämta ut den och köra upp den till Stockholm.

Hittills har jag bara testat att konservera potatis och rabarber. Billiga råvaror att öva på innan den egna skörden i höst. Jag tror inte att just potatis kommer bli det viktigaste att konservera för mig eftersom den är så lättlagrad i källaren. Men kanske morötterna som inte trivdes där. Klämmorna på burkarna tar man bort när produkten har svalnat och vakum har bildats. Då sitter locket fast av sig själv.

En potatisburk åkte ner i en indisk gryta jag gjorde när vi hade strömavbrott häromdagen och jag lagade mat på vedspisen, då var det smidigt att potatisen var färdigkokad i burken, det minskade tillagningstiden.

Surdegsåret 2020

Jag har, liksom säkert halva Sveriges befolkning, ägnat hemma-hösten åt att baka surdegsbröd… En perfekt sysselsättning när man jobbar hemma, eftersom surdegsbak tar tid men inte är så arbetskrävande. Mellan två webbmöten kan man gå och vända på degen och sen får den fortsätta jobba.

Det är inte många ingredienser som krävs för ett surdegsbröd, bara vatten, mjöl och salt.

Surdeg har varit en del av mitt brödbak länge, men jag har bara i undantagsfall fått till de där härliga bröden med stora hål, saftigt inre och perfekt skorpa. Ofta har jag blandat surdeg (för smak och nyttighet) med vanlig jäst för att få till jäsningen. Men efter att ha fått ta del av min kompis Fridas visdom om surdeg så har jag under hösten övat och övat, tills det faktiskt blir bra och goda bröd varje gång, utan jäst. I julklapp fick jag ett bakstål (istället för en baksten) vilket tog bakningen till ännu en ny nivå.

Grundreceptet är tänkt för tre limpor men det var så mycket deg att misslyckas med i början och jag ville baka ofta, så jag halverade receptet och gjorde två limpor. Men vill man baka mycket på en gång går det utmärkt att dubbla igen.

Så här gör jag Fridas bröd;

Dag 1 väck surdegen genom att öka den med drygt 1 dl mjöl (rågmjöl i grundreceptet, jag använder vetemjöl) och lika mycket ljummet vatten. Vispa ihop, det ska bli en lös gröt. Låt stå i rumstemperatur.

Surdeg till vänster, bröddeg till höger.

Dag 2 Ta halva surdegen och lägg i en stor skål. Andra halvan kan gå in i kylen igen. I skålen hälls 500gr ljummet vatten 300gr vetemjöl och 21 gr salt, vispa ihop ordentligt. Tillsätt sen 450gr mjöl, mestadels vete, men byt gärna en del till grövre mjöl, havregryn eller fröer. Rör ihop till en deg. Lägg en tallrik över. Låt stå i rumstemperatur i 4-8 timmar. Vänd några gånger degen med blöt hand, från ena sidan till den andra sidan, alltså vik den på mitten och rotera skålen under tiden. Detta ska tydligen ge ett segare bröd och degen får mer liv och reser sig bättre. När tiden har gått ta två durkslag eller andra skålar och lägg en bakhanduk över, mjöla. Ta upp degen med blöta händer och dela på två, vik ihop degen på mitten ett par gånger och lägg sedan ner i durkslaget på den mjölade handduken. Vik över duken och ställ antingen i kylen över natten eller i rumstemperatur några timmar.

Dag 3 eller när brödet jäst klart. Sätt på ugnen på högsta temperatur. Använd gärna baksten eller bakjärn. Jag har använt min järngryta och en gjutjärnstekpanna tidigare, dessa ska in i ugnen när man sätter på den. Om man inte har något av alternativen så får man stoppa in en vanlig plåt och låta den bli varm. Ta fram bröden och vält upp dem på den varma plåten, eller vad du har, skär några snitt och in i ugnen, kasta också in 1/2 dl vatten i ugnen och stäng snabbt. Låt stå i 10 min. Sänk sen graderna till 225 och grädda tills innetemperaturen är 94-96 grader. När jag använder min gjutjärnsgryta lägger jag på locket och tar av det efter ca 20 min och sänker då ugnsvärmen samtidigt. Låt brödet svalna ordentligt innan du skär i det.

Kombuchaproduktion i gryningen

Det är snart 14 år sedan jag började göra egen kombucha. Det har jag fortsatt med, men druckit mindre i perioder, ibland bara när jag känt mig lite krasslig. Det senaste året har jag dock ökat konsumtionen till flera glas om dagen för att boosta immunförsvaret under coronapandemin.

Imorse blev det dags för ny bryggning, i den blåaste timmen. Det är inte särskilt svårt att göra kombucha och för mig går det på rutin. Koka upp vatten med te, dagen innan. Jag låter det dra tills vattnet svalnat. Sila av. Idag tog jag saftsilen med tyg och ställning, det blir annars lätt slabbigt med stora kastruller och en liten tesil. Jag gör 4 liter kombucha åt gången i två glasburkar som jag köpt på IKEA för evigheter sedan. Efter att tebladen är borta blandar jag i en deciliter socker per liter vatten. Rör ut det ordentligt. Sen silar jag ner den färdigbryggda kombuchan i flaskor, med hjälp av tratt och tesil i tyg. Eventuellt tar jag bort något lager SCOBY och rengör burken, men inte alltid. Häller på nytt sött te (tillsammans med SCOBY och färdig kombucha) och lägger på handduk igen. Burkarna står på kylskåpet, lagom varmt och luftigt.

Jag brukar inte smaksätta min kombucha med något efter den första bryggningen, men det verkar vara många som gör det, nu när kombucha har blivit en så trendig dryck. Kul att det som tidigare bara var hippies som höll på med nu är något som hipsters anammat, men så brukar det väl vara…

Hur som helst har jag nyss läst boken ”Kimchi och kombucha” av Soki Choi, där senaste forskningen kring tarmbakterier sammanfattats, hur viktiga de är och hur de hänger ihop med hjärnan och kroppens funktioner. Att få i sig bra bakterier genom fermenterad mat är en investering både för kroppen och psyket. En ny sak för mig var att tarmbakterierna gynnas av stärkelse från tex potatismjöl (liksom fibrer från grönsaker). Eftersom jag har potatis från egen odling har jag nu börjat skiva en potatis och låta det dra i en liter vatten över natten och dricker det, istället för att röra ut potatismjöl i vatten, vilket också ska funka. Det återstår att se om det gör någon skillnad.

Grönkål till jul

Några dagar innan jul skördade jag all grönkål som stod kvar i en pallkrage. Bara känslan att gå ut och plocka något är oslagbar, även om den såg ynkligt ut. Det blev i alla fall en hel korg full som räckte många dagar.

Julledigheten har i övrigt varit lugn med ljudböcker, pussel och många promenader.

Jag är fortfarande så fascinerad över närheten till naturen här på Ingarö, 3 mil från Stockholm och med relativt många människor som bor här. Jag behöver bara gå ut från min trädgård och sen kan jag gå på små grusvägar och skogsstigar i alla vädersträck. När jag bodde i Småland så fanns det tre olika promenader man kunde ta, på väg, naturen var liksom inte tillgänglig, den var till för brukande. Det var åkrar, hagar och virkesskog, inga promenadstigar. Här är naturen till för rekreation. Många människor (och djur) trampar upp stigar i skogen. Jag var inte beredd på det, men uppskattar det enormt. Häromdagen upptäckte jag en ny stig som ledde till ett ombonat vindskydd, precis vid en sjö, 1,3 km hemifrån! Och då har jag ändå bott här i mer än 2 år…

Morotskompost

I mitten av oktober skördade jag hälften av alla vintermorötter. Sköljde dem och stoppade i tunnor med lock varvat med tidningspapper. Hälften fick stå kvar i landet. Gjorde detsamma med alla rotselleri som inte tål att stå kvar ute över vintern. Tunnorna placerades i min källare under huset, som är ganska mycket varmare än en jordkällare bör vara.

Tyvärr gick det inte så bra för morötterna. De var alla täckta av vitt mögel för någon vecka sen och började bli mosiga och smaka illa. De fick bli ett bidrag till komposten. Väldigt trist!

Rotsellerin och potatisen som jag förvarar på samma sätt mår fortfarande bra.

Och de morötter som står kvar i landet är superfina och goda. Nackdelen där är att sniglarna äter på dem, så ganska mycket får jag skära bort. Nu vet jag i alla fall vad jag ska satsa på inför nästa år.