trött och ledsen…

…blev jag av att läsa debattartikeln om genteknik i lördagens Dn.
Lite gladare  att hitta Naturskyddsföreningens åsikter om detsamma.
Men igår blev jag så upprörd över ledarsidan i Dn att jag var nära att ringa och säga upp min prenumeration! Men jag lät bli, bättre att ha veta vad de skriver för dumheter….

Just nu orkar jag inte skriva mer om gentekniken än att jag anser den vara onaturlig och skrämmande och bara inriktad på att göra rika multinationella storföretag ännu rikare.
BLÄ!

svamp till middag

Har hört att det är ett bra svampår i år, men det märkte vi inte igår när vi var ute i skogen, brorsan och jag. Hittade några kantareller iallafall som blev goda till middagen.
Det är så rogivande att leta svamp. Trots att jag älskar att vara i skogen och trots att jag kommer från en riktigt svampplockarfamilj så har det inte blivit så mycket letande för mig de senaste åren.
Men jag vet ju också varför och tänker att det kommer i framtiden.
Det är inte så lätt att leta svamp aktivt när man har barn med korta ben, de vill inte gå, de vill titta på annat, de vill att man väntar, de ska kissa…
Då är det bättre med blåbärsplockning.
Man rör sig på en relativt liten yta och alla har koll på varandra.

 

Till middag; Saltå kvarns fettuccine med smörfräst squash och mangold (från trädgården) tomater, mozzarella, basilika och på toppen kantarellerna.

kött… och andra dieter

Jag har precis läst klart ”Jordens herrar” av Pelle Strindlund.

I den jämförs dåtidens slaveri och argument för eller emot människohandel med dagens köttindustri och exploatering av andra arter.
Så många bra argument att vara vegetarian har jag aldrig förr råkat på, själv har jag inte ens tänkt så mycket på det,,, är ju mest nöjesvegetarian (alltså jag gillar ju inte att äta likdelar.)

Men det är klart att sen jag blev vuxen (det är snart 20 år sen jag åt en köttbit senast) har jag ju ändå kunnat glädjas åt att en vegetariskt kost inte bidrar till stressade deprimerade slaktdjur och inte bidrar till klimatförändringarna på samma sätt som en blandkost, men det är ett stort plus, vegetarian skulle jag varit ändå utan den vetskapen.

Har ofta haft diskussionen om LCHF-dieten med folk som råkat på den, att man ska äta mycket kött och ingen potatis eller andra rotfrukter, kanske blir man smal, det verkar ju vara så,,, men klimatet då och hur bra mår kroppen egentligen?

När man nu får höra att det kan vara köttindustrin som ligger bakom hela hypen med LCHF blir iallafall inte jag förvånad.

Men jag efterlyser lite kritiskt tänkande, allt är inte svart eller vitt.
Just nu verkar det stå mellan LCHF (dåligt för miljön?) och livsmedelsverket (bra för miljön?).
Jag tycker båda är skit för det går till ytterligheter!

Fram för naturlig kost, schyssta råvaror odlade utan miljöpåverkan.
Ja till potatis och rotfrukter, frukt och bär.
Helfabrikat med äkta fetthalt som gammeldags mjölk, vanlig creme fraiche och riktigt smör (inte margarin som livsmedelsverket vill att vi ska äta, som dessutom är riktigt dåligt för miljön eftersom det är gjort av palmolja från palmer som odlats där det förr växte regnskog)  inget jäkla light eller hittepåmat.
Men samtidigt mindre kolhydrater, vitt socker klarar vi oss bättre utan.
Helst inget vetemjöl heller men spannmål är inget gift, bara vi får ta del av nyttigheterna i hela kornet.
Och har man en gammal tupp hemma på gården som fått äta matrester så ser jag inget fel i att äta den heller om man tycker det är roligt.
Men lagom av allt och känn efter vad kroppen mår bra av, både fysiskt och mentalt är nog mitt förslag till nästa dietfluga.

 

äppeltider

Nu är det snart dags att göra något med alla äpplen.
Det kanske blir lite äppelringar i år igen, gott som godis.

Men det blir nog inget äppelvin för damejeannen är full med körsbär.
Håller på med körsbärsvin efter receptet;

Körsbärsvin

3 liter mosade körsbär med kärnor
5 liter vatten
1 dl krossade körsbärskärnor

Blanda och mata med 10 sockerbitar (ca ½dl strösocker) varje dag i tre månder.

utökade odlingsytor

Idag har jag ökat på mitt lilla land inför nästa sommar.

 

Först fräser jag sönder grässvålen med jordfräsen, sen vänder jag med spade så gott jag kan och täcker med allt möjligt organiskt material, den här gången blev det resterna av min gamla halmbal. Så får det ligga till nästa år, då får jag bearbeta jorden lite till.

 

När jag ser mina idylliska bilder på barnen i trädgårdslandet går tankarna oundvikligt till alla barn i somalia och reportaget i morgonens tidning.
Flera hundra tusen människor på flykt i Kenya, mängder med undernärda barn utan hem, över 3 års torka och inbördes stridigheter om makten…
Inser att min egen ekonomiska situation verkligen är relativ.
Men vad ska man göra? Skicka sina sista slantar till någon hjälporganisation eller en symbolisk summa för att döva sitt samvete…?
Sluta tänka på det som är jobbigt och njuta av hur bra man har det själv?
Jag tror på en kombination, hur vi lever här i väst hänger ihop mer än vi tror med människors lidande i andra länder.
Koldioxidutsläpp påverkar klimatet, klimatet påverkar regn och torka.
Utan att ha någon djupare inblick i det politiska läget på afrikas horn misstänker jag att maktkampen handlar rätt mycket om pengar och naturtillgångar. Ofta är bolag och intressen i väst/nord inblandade i sådana affärer.