Efter några hostiga dagar och vila saknar jag det här. Att pusta ut efter springturen som faktiskt har varit överraskande lätt att lägga till vardagsrutinerna nu under våren. Men den måste ske på morgonen, annars orkar jag inte.
Potatisen som vi tog upp i höstas och som jag förvarat i min avstängda frysbox börjar sina. Tog in de sista, knappt en 5-litershink full, samt några rödbetor.
De kunde ha räckt längre, för jag har mer kvar, men när det var som kallast för några veckor sen så frös de och när de sen tinade igen blev de alldeles mjuka och blöta. Vet inte om det är farligt att äta men inget trevligt att skala.
Nästa år ska jag isolera lite bättre i frysboxen som annars har fungerat bra som förvaring, råttsäkert, mörkt och lagom fuktigt med några lager tidningspapper mellan potatisen.
Den sladdriga potatisen sparar jag till våren. Testar att stoppa ner den i jorden igen som sättpotatis, det brukar ju alltid komma upp några i komposten som legat ute hela vintern så det borde gå.
Nu har jag äntligen slängt mina stekpannor med tveksamma beläggningar.
Har haft en favorit några år nu, den har använts dagligen, men med tiden har repor börjat visa sig i botten.
Beläggningen har försvunnit och vart har den tagit vägen? Ner i våra magar förmodligen…
Före jul investerade jag i en ny gjutjärnspanna , en lättare modell (för oss som har lite svaga handleder) och har kört alla plastbelagda pannor till tippen, ville inte ens skänka dem till loppis.
När jag läste senaste numret av Kloka hem fanns där ett reportage om just gjutjärnspannor.
Ulrika Dahl (chef för miljögifter på Naturskyddsföreningen) rekommenderade försiktighet angående teflon och annan beläggning vid matlagning, just för att vi inte vet hur plasterna påverkar oss. Vid tillverkningen används perflourerande ämnen som inte bryts ner i naturen på lång lång tid och dessa ämnen hittar man överallt numera, till och med i små bebisar.
Min ny panna är jag mycket nöjd med, även om den var dyr i inköp, å andra sidan kanske den håller i trettio år och då blir den ju till slut väldigt billig.
Men jag följer inte rådet att låta bli diskmedel i den, tycker det är lite äckligt att inte diska ordentligt, så vi får väl se om det påverkar livslängden.
Lycka är att ha några lakritskolakakor i frysen.
En kompis som fick smaka utryckte sig; ”Det var det godaste och mest mättande jag har ätit!”
De är mäktiga, men man behöver inte äta så mycket…
Jag fyller en låg rund pajform och en form för 12 vaniljhjärtan med den här satsen.
Lakritskolakakor
Mördegsbotten
200 gr kallt smör
1 1/4 dl strösocker
5 dl vetemjöl
Lakritskolafyllning
150gr smör
1 dl socker
1 dl sirap
1 dl grädde
1 msk kakao
1 msk lakritspulver
1½ dl salta jordnötter
Choklaglasyr
100 gr mörk choklad
½ dl grädde
1 tsk sirap
1 tsk smör
Nyp ihop ingredienserna till degen, tryck ut i formar, låt stå i kylen ca ½ timme.
Grädda i 200 grader ca 10 min.
Koka ihop ingredienserna till kolafyllningen i en kastrull tills den är 120 grader.
Häll i pajformerna, låt svalna lite och strössla över jordnötterna.
Koka ihop grädde, sirap och smör. Blanda ner chokladen och låt den smälta. Häll över jordnötterna i formarna.
Kakorna går utmärkt att frysa och alla ingredienser finns som ekologiskt.
Det var julmys i helgen, tredje advent. Jag gjorde mig till och stekte pösiga saffransplättar till frukost, på vedspisen, med varm chokladhonung från Häradsätters gård.
Smaskigt? Jag tyckte det, men två av tre barn ville hellre ha macka…
Saffransplättar
2½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 msk socker
1 krm salt
2½ dl mjölk
2msk smält smör
1 ägg
1 pkt saffran
Rör ihop de torra ingredienserna, vispa i ägg, mjölk och smält smör. Stek i smör i varm plättlagg.
Äntligen har jag gjort en förändring i köket som jag gått och längtat efter ända sedan jag flyttade in i huset.
Här har jag skrivit om min gamla vedspis, det är ganska exakt två år sedan.
Nu har jag alltså haft murare här som byggt om hörnan, installerat en ny miljömärkt effektiv vedspis och samtidigt gjort plats för elspis och satt in spisfläkt med lyse (!) i den gamla murade kåpan. Det fanns en gammal bakugn bakom ytskiktet som tyvärr inte var ekonomiskt försvarbar att renovera.
Elspisen stod tidigare precis bredvid diskbänken vilket gjorde att så fort man skulle laga mat fick man börja med att diska för att röja upp på spisen som användes som avlastningsyta, samtidigt som man inte kunde diska när man lagade mat med risk för att skvätta diskvatten i maten…
Nu har det blivit mycket roligare att laga mat och det tycker jag är det viktigaste i ett kök, att köksluckor och skåp är ”gamla” och lite slitna gör mig mindre.
En annan bra investering jag gjorde i somras var ett nytt kyl-och frysskåp, när jag märkte att min elräkning började dra iväg. Hittills har jag sparat 400kr i månaden bara i elkostnader på de nya!
Och den gamla frysboxen fungerar som potatisförråd (naturligtvis avstängd). Med lager av tidningar emellan potatisen har de klarat sig bra där sedan vi plockade upp dem i september.
Äntligen är mina syrade bönor som jag testade att göra i augusti, klara.
De blev supergoda!
Jag förvällde bönor, tog kokt avsvalnat vatten, med någon tesked salt, några matskedar vassle av yoghurt, några svarta vinbärsblad och några dillkronor. Varvade allt i en stor burk så vätskan täckte bönorna. Lät stå i rumstemperatur i 10 dagar och sen i kylskåp i två månader. Klart!
Det finns ingenting jag tycker är tråkigt med trädgårdsarbete, jo, när jag inte hinner med det.
Jag har grävt halva landet för hand och börjat täcka med allt organiskt material jag kan få ihop och det är ganska mycket trots en liten trädgård.
Det enda som står kvar i det stora grönsakslandet är majsen.
Vi testade att skala en kolv för tre veckor sedan, men då var de alldeles för små. Men nu! Till middag åt vi egenodlade majskolvar!
I helgen fick jag hjälp att plocka upp potatisen.
Minsta tjejen har en romantisk syn på odlandet, hon vill att vi ska starta en butik och sälja våra grönsaker, ”för vi har ju så mycket…” och tror att i vinter kommer vi inte att behöva köpa någon mat.
Men så är det ju inte, visserligen har vi inte köpt mycket grönsaker i augusti och september, men även om vi får ihop en del potatis i år så har jag inga bra lagringsmöjligheter, jag saknar en jordkällare eller ett kallt skafferi.
Har lagt dem under en presenning på grusgången så länge så de får torka till och bilda skal, nu har jag lite tid på mig att komma på något.
Apropå det artificiella köttet som man tagit fram…
För 2.2 miljoner kr får man en 150gr hamburgare, lite dyrt kan man tycka, men det här gör man nog bara för att man kan.
Så funkar utvecklingen, det är dyrt i början, men blir förhoppningsvis billigare sen.
Frågan är bara vad det ska vara bra för.
Eller som min dotter uttryckte det; är de helt dumma eller?
Ja, så varför ska vi ha artificiellt kött?
Köttindustrin är inte snäll mot miljön, vi skövlar regnskog, odlar soja, skeppar över halva jordklotet och matar våra djur med som vi sen äter.
Kan det vara en lösning att istället odla köttet i ett labb?
Skulle köttet kunna mätta fler av världens hungriga magar?
Skulle vi bli snällare mot djuren och naturen?
Jag tror inte det.
Därför, att vi redan idag har tillräckligt med mat för att mätta världens befolkning.
I västvärlden slänger vi helt ätduglig mat, i den fattiga delen svälter man.
Om sojabönorna blev människoföda istället för djurfoder skulle maten räcka ännu längre.
Hade man lagt de 2,2 miljoner kronorna det kostade att ta fram 150gr artificiellt kött hade man istället fått 400 000 sojaburgare, jag tror inte de hungrande medmänniskorna i fattiga länder skulle blivit ledsna för att de inte fick ”riktigt” kött utan en ”låtsasburgare” gjord på sojaprotein, de skulle förmodligen vara tacksamma för att bli mätta.
Men det är så det funkar med fördelningspolitiken idag, alla får inte del av kakan, utan kakan ges bara till de som har pengar.
Jag tror inte att det kommer bli någon skillnad för att vi kan ta fram kött i ett labb, det kommer ändå inte mätta dem som inte har några pengar.
Det är en annan utveckling som måste till.
Och det är sorgligt att den utvecklingen inte sponsras med de miljonerna som nu läggs på att ta fram en hamburgare som inte ingår i det naturliga kretsloppet.
Ps, det skadar inte om även vi som har pengar byter ut några köttmåltider i veckan…