virkat för afrika

Igår var Julia och hälsade på mig.

 

julia snive

Det finns få människor som är lika ickeegoistiska som hon (fast jag känner flera stycken av det fåtalet).

Julia dumpstrar ibland, alltså hämtar kasserad mat från butikernas containrar. Det tycker jag är lika bra som att odla sin mat själv. Att ta tillvara på det som annars bara skulle eldas upp. Nu är det ju inte lagligt så själv skulle jag aldrig våga, men är ändå en civil olydnad som jag sympatiserar med.
Pengarna Julia sparar på att inte handla mat skickar hon till två barnhem i Afrika dit hon ofta åker. I våras var hon där och ordnade en städdag i ett av de smutsigaste områdena och drog på sig en amöba som gjorde henne sjuk när hon kom hem.
Nu är hon iallafall frisk igen och samlar pengar till barnhemmen här hemifrån.
Medan vi satt och pratade flera timmar virkade hon ett fint fodral till min telefon, det går att beställa och pengarna går oavkortat till barnhemmet.

 

Gå in på Julias blogg om du vill beställa eller bara ge en slant.

 

 

Hipsterbin

Hört att den nya trenden bland storstadshipsters är biodling. Efter surdegen, balkongodlingen och det hembryggda ölet är det nu inne att ”göra” honung.
Sen svärmar bina i innerstan och skrämmer slag på folk.
Jag tycker det är underbart, fram för mer natur i städerna!

20120721-132942.jpg

Den dyra maten

Om livsmedelsbranschen skulle betala för sina miljökostnader skulle det inte bli någon vinst kvar.
I en ny rapport uppskattas miljökostnaderna till 200 miljarder dollar för livsmedelsproduktionen i världen.

Ungefär hälften av branschens koldioxidutsläpp kommer från transporter, resten från produktionen där det främst är framställningen av konstgödsel och bekämpningsmedel som står för utsläppen. Det är lättare att göra något åt transporter än att ställa om jordbruket.

Så fortsätt köpa ekologiskt oavsett pris, det konventionellt producerade är egentligen mycket dyrare än vad som står på prislappen.
Men vem kommer få betala för det?

 

teknisk (miss)anpassning

Kanske har jag gjort ett smart val, kanske inte…
Jag har iallafall skaffat mig en smart telefon.
Efter mycket funderande och diskuterande om för och emot.
Det här som verkar som ett så lätt val för andra har varit moraliskt jobbigt för mig.
Att hänga med, att känna sig lite mer trådlös, avkopplad, uppkopplad det har varit ett svårt val…

Men efter att ha letat och frågat efter en schysst mobil har jag förstått att branschen inte tänker i samma banor.
Tänker att jag ändå kanske kan göra andra bra saker med bättre teknik än utan.
Tipsa mig gärna om bra miljösmarta appar eller funktioner som man kan använda i vardagen. Jag är ju alldeles ny på det här…

etiska mobiler, finns dom?

Jag går i mobilbytartankar… men det stannar vid just bara tankar, än så länge.
Min fina gamla Nokia är fyra år gammal och går som en klocka. Jag laddar den bara någon gång i veckan och slänger den i golvet ibland och den bara fortsätter att fungera.
Men… jag kan inte surfa med den, inte fota, inte filma, inte ens ta emot mms.  Jag kan ringa och skicka sms…

På sätt och vis är jag nöjd med det, det är skönt att inte kunna kolla mejl eller facebook stup i kvarten, men jag inser mer och mer vilket bra arbetsredskap en smart telefon är.
På jobbet används den hela tiden, till att ta bilder med eller använda appar för olika energiberäkningar.
Inser att jag en dag kommer stå där och känna att jag ”behöver” en.

Men, jag vill ha en schysst telefon!

Den ska vara etiskt och rättvist producerad, helst av återanvända material och minimalt av gifter. Allra helst ska den också hålla länge. Det är ju sjukt att jag tycker att min telefon som är fyra år, är gammal… vem skulle säga så om en bil?

Men finns det schyssta mobiler?

Min vän Julia funderar inte över mobiler utan över schyssta rosor och jag säger som hon, ge mig ingen ros! (Om det nu var någon som tänkte det…) Läs hela hennes intressanta inlägg här.

 

regn eller sol

Igår fick jag en paus i energideklarationerna på jobbet på Browik.
Utanför huset har det växt fem björkar som blivit så stora att de skuggat solcellerna på taket.
Ändamålen helgar medlen så björkarna fälldes…
Men i uppdrag har jag fått att plantera nya träd och även några buskar.

 


Bilden har min kollega Steve tagit.

 

Fem bollpilar blir det nu istället, som inte blir så höga, tre bambu, några fläder och schersminbuskar.
Nu får det gärna regna så att de tar sig och kan binda koldioxid, fast det gör inget om solen skiner heller för då blir det ju grön el med hjälp av solcellerna… Win win!

och här står jag och gråter…

 

Nej så illa är det inte, men lite bekymrad är jag.
Över utvecklingen i världen såklart och över vårat ego här hemma i vår rika hörna. Allt hänger ihop litet som stort och det kan vara svårt att sätta fingret på ibland.

Jag skänker aldrig pengar till välgörenhetsgalor eller ringer in och röstar på diverse spektakel där en del av pengarna går till välgörenhet. Det är för mycket svinn dessutom känner jag mig pålurad ett dåligt samvete.
Däremot skänker jag pengar till några miljöföreningar och ideela organisationer.
Men i övrigt innebär min välgörenhet att jag väljer den värld jag vill ha i mina dagliga inköp.

Det gäller inte bara ekologisk och rättvisemärkt mat utan även kläder och annat.
Allt jag har på bilden är inhandlat på Röda korsets loppis. Förutom skorna som är ekologiska, rättvisemärkta och även FSC-märkta.

När jag handlar second hand så behöver inget nytt produceras, jag använder något som någon annan kanske skulle ha slängt.
Dessutom får jag pengar över till andra vettiga kanske lite dyrare saker, totalt kostade tunika, luvtröja och jeans 120kr… Men skorna gick på ca 700kr.
Dessutom går mina pengar till röda korsets välgörenhet. Det händer att jag köper saker som varken barnen eller jag använder, men då är det bara att skänka tillbaks så kan de sälja det en gång till…. så har man gjort en dubbelbra gärning.

Det som oroar mig är att inte alla gör såhär, många tycker att barnen liksom de själva ska ha det senaste nyaste för att passa in, men vilka är det som skapar mallen för hur det ska vara om alla är oroliga för att inte passa in?
De föräldrar som oroar sig mest kanske, som tror att värdet på någon sitter på ytan och inte i hur barnet själv känner och mår. Att hela tiden bli bedömd efter hur man ser ut och inte vågar ha det som man själv känner att man trivs i och kan stå för.
Jag tänker medvetet på att aldrig bedöma barnens kläder. Visst kan jag nämna om något är smutsigt eller trasigt, men jag säger aldrig  ”Åh, vilken fin klänning du har”  Istället säger jag ”Vad fin du är, det är du alltid!”
För det tycker jag verkligen och det ska de veta, då tror jag också att de blir starka och vågar ha på sig det de gillar, deras värde sitter ju inte i kläderna.

nybakad energitekniker!

Nu är examen tagen!
Är stolt över mina studieresultat och att jag klarade det!
Är även stolt över stipendiet jag fick (som bidrar till att vi klarar resten av månaden, nu när studiemedlens tid är över).
På måndag börjar jag sommarjobba på Browik där jag gjort min sista LIA. Jag ska göra energideklarationer tillsammans med min handledare.

Det tråkiga är att jag inte kommer få träffa Ellinor lika ofta nu, hon åker tillbaka till Göteborg.

ekoweekend i köpenhamn

Försommaren inleddes förra helgen med lite ekoshopping i Köpenhamn.
Vi var fyra tjejer som tog tåget, bodde på miljöcertifierat hotell och jagade runt efter alla ekologiska butiker och restauranger vi kunde hitta.

Huvudmålet för resan var butiken Ecoture med sagolika klänningar i ekologiska tyger.
Det var en mysig liten butik på en hemlig bakgård, där vi blev bjudna på Cava.
Lyxigt!

 

Bästa ekorestaurangen var BioMio.





 

Ett par Conversekopior blev det på ekobutiken Sungifu.

Dojjorna är gjorda av ekologisk bomull,  FSC-märkt naturgummi och är Fairtrade-certifierade. Märket heter Ethletic.

Vi hann även med en sväng till Kristiania och att njuta av alla cyklister som for förbi i en aldrig sinande ström, samt en och annan ekologisk  öl.


 

 

70% tvivlar på klimatförändringarna

Blir irriterad men inte förvånad över att 70% av alla kommunpolitiker och tjänstemän i Sverige tvivlar på klimatförändringarna.

Det är lättare att avfärda än att ta ansvar.
Om man väljer att tro på det forskningen ganska ensidigt kommit fram till de senaste åren måste vi ju göra något…
Men det verkar ju jobbigt och förresten gäller det ju säkert inte oss här i vårt hörn av världen…
Vi har det ju så bra…

Skrämmande va??