Kategori: Okategoriserat

utmanad

Har blivit utmanad av ekoblogg. Så här ger jag mina svar:

1. Vad gjorde du för tio år sedan? Jobbade som fotoassistent i gamla stan (stockholm) och sprang på krogen tre dar i veckan…

2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag?  Just nu finns bara att dricka vin och gå och lägga mig kvar, men jag har klippt hela gräsmattan, och bäddat in mina plantor i gräsklipp, som var mitt mål imorse.

3. Godis jag gillar: Äter sällan godis, jag är alltför medveten om vad som finns i, men annars gillar jag salt och surt. Knäck är en hemgjord favorit.

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär? Något gott för jorden antar jag. Men först skulle jag köpa en gård lite mer avskilt och ägna mig åt sånt jag tycker är viktigt, odla, ha några djur, i stort sett det jag gör nu men utan att känna stress över att pengarna ska in, vilket i mitt fall innebär att Jonas kan dela vår vardag.

5. Städer/orter som jag bott i? Skogås, Hullaryd, Vaxholm, Nacka, Lidingö, Baggebo och Linderås.

Vill någon anta utmaningen, skriv en kommentar och lämna en länk till din blogg.

 

billigare mat?

Det är inte sällan man hör gnäll över att maten är så dyr, speciellt kravmärkt, rättvisemärkt och i allmänhet bra och nyttig mat.
Frågan är om det verkligen är önskvärt med billigare mat?
Om man tänker baklänges istället; Alla produkter har ett visst värde. Det ligger jobb bakom, någon ska göra det jobbet. Det tar en viss tid och en viss areal för att framställa en produkt.
Allt det kostar pengar och någon måste betala för det.
Om vi vill att priset ska bli lägre kommer det hända saker i produktionskedjan, ibland mystiska saker och sånt som inte alltid är så trevligt.

För att pressa priset vill man producera mer och snabbare på samma yta, lösning; konstgödsel, mer bekämpningsmedel, fler monokulturer.
Ska själva produktionen ske snabbare och billigare flyttas den kanske utomlands, där arbetarna inte får lika mycket betalt eller får jobba under hemska förhållanden.
Alternativt kan man börja fuska med maten, stoppa in annat som inte ska vara där, ingredienser som är billigare att framställa eller som annars bara skulle kastas…

I en bok som heter ”Billig mat-En dyr affär” av Gunnar Brulin kan man läsa om kycklingar som inte bara injiceras med saltvatten utan även rester av gris…
Man kan med hjälp av ett enzym utvinna protein från slakteriavfall och sedan tillsätta det till tex bacon och kassler för att minska det dyrbara köttinnehållet…
Är det så vi vill ha vår mat?
Speciellt de billigare EMV (egna märkesvaror) som handeln vill få oss att köpa mer av innehåller dessa ”biprodukter”.

Man kan även läsa om arbetare på kycklingfabriker (främst kvinnor) i Brasilien som får sina liv förstörda av det höga tempot vid styckningen.
En kvinna fick smärta i sin arm när hon arbetade men tvingade sig ändå att utföra de monotona rörelserna för att inte förlora jobbet. Efter ett halvår var hennes högra arm död. Det fanns ingen blodcirkulation kvar i den, den hade stelnat.
Kycklingarna  hamnade på svenska matbord och smakade SÅ gott.

Jag tycker vi ska tänka två gånger extra innan vi gnäller över höga matpriser. Varför kostar maten och vad är vi villiga att kompromissa med när vi köper och äter vår mat?

avläggaren lever

Har varit hos mina bin idag.
De var så snälla, så det blir nog inget drottningbyte nu i sommar iallafall. Jag får se hur jag gör till hösten.
Avläggaren som jag gjorde förra veckan lever och mår bra. De fick ju med sig drottningen (som jag hittade) och hon lägger ägg. Jag har även sett att de har varit ute och flugit.

Uppstaplingskupan som är utan drottning hade ca 10 drottningceller på G. Jag rev alla utom fyra. Som nu sitter i det övre yngelrummet.
Jag passade på att spraya mjölksyra på alla ramar (utom de i skattlådan) mot varroa.

ballonger på nationaldagen?

I Stockholm ska det släppas upp 50 000 blå och gula ballonger fyllda med helium på nationaldagen. För att: ”bjuda på något härligt och spektakulärt….”

Men vart tar ballongerna vägen sen då? Det tar mellan 6 månader och tre år för att de ska förmultna….
Och allt helium? Är inte det en rätt skadlig växthusgas?
Ballongerna är gjorda av latex som utvinns ur gummiträdet, har ingen uppfattning om det är en dålig process, men i allmänhet så tycker jag man ska vara rädd om träd.

Det har höjts en del kritiska röster om miljöpåverkan. På det svarar man; ”Det finns alltid några som blir upprörda!”
….? VA!?

Jag är mållös.

gourmetmiddag kanske?

Jonas kom hem från sin tripp till Indonesien och Bali häromdagen. Med sig hade han en present som jag blev väldigt glad över. En lite påse med vitt pulver… (dock ingenting man kan hamna i fängelse för).

”Gourmet powder”  99% ren MSG! Så nu kan vi göra riktigt goda middagar… Bara att strö lite över!
Billigt var det tydligen också, kostade bara någon krona och gick även att få i storpack, varför har vi inte sånt i Sverige?

(Om jag nu har några nya läsare som inte känner till att jag tycker glutamater eller smakförstärkare, E620 är djävulens påfund så kan ni gå hit och läsa vad jag skrivit tidigare om detta vidriga ämne.)

vaccinering

Igår var det dags för Izabelles Mpr-spruta. Jag tog ställning redan med Miranda att hon skulle bli vaccinerad. Skrämdes av det där att barn kan få autism av den sprutan. Men tog beslutet att vara solidarisk istället. Om alla slutade vaccinera sina barn så skulle vi snart få tillbaka de sjukdomarna, varför ska mina barn åka snålskjuts på att alla andra vaccinerar. Men visst gör det ont i magen när man läser att det man sprutar in i barnet kanske kan göra det sjukt istället. Anna har skrivit ett inlägg om detta och jag respekterar alla som väljer att inte vaccinera sina barn.
Men igår funderade jag inte på det, beslutet var redan taget för flera år sen och det ska vara lika för alla systrarna… Nu var det inte det jag skulle skriva om utan om lite barnpsykologi.

Izabelle är i en väldigt mammig ålder och lite rädd för andra människor men så länge hon fick sitta i mitt knä på BVC var hon bara glad och lugn. Hon blev inte ens ledsen när hon fick sprutan satt där med sin lilla arm och bara tittade på den, pep till lite när det sprutade in, men sen var det helt lugnt. BVC-tanten var väldigt imponerad och jag sa att jag brukar förbereda dem lite.
”Jaha, hur då?” och så lite överseende leende.
Men det är faktiskt precis det jag gör och det har funkat med alla tre barnen. Redan på morgonen berättar jag för Izabelle att hon ska till doktorn och få ett stick i armen, så nyper jag henne lite lätt i armen och säger ”stick”. Det upprepar jag flera gånger tills det blir en kul grej. Och även om hon bara är 1,5 år och även om hon inte vet vad det egentligen innebär att åka till doktorn och få ”stick” i armen så har vi avdramatiserat det hela och hon är förberedd.
Jag tycker barn ska få veta vad som ska hända med dem och jag tycker inte om det här ömkandet som många föräldrar (och även BVC-tanter) ägnar sig åt;
”Åh lilla gumman nu gör det lite ont, nu ska jag sticka dig, men det är inget farligt.” Vad tror barnet då? Att det är farligt förstås.
Sen ska man ju såklart trösta om barnet verkligen är ledset. Men man behöver ju inte göra det värre än det är redan innan.

Min bigård!

Nu kan jag faktiskt säga bigård på riktigt. Två kupor borde väl duga för det? Visserligen är det inte bin i trågkupan, än, men ändå. Visst blev den fin!
Igårkväll var Jonas och jag ute och lyfte över uppstaplingskupan på bänken som han har byggt åt mig. Bin är ju lite dumma, om inte flustret hamnar på exakt samma ställe hittar de inte tillbaka när de ska hem och landa. Så vi satte upp ett snöre som markerade öppningen på kupan. Täppte till fusteröppningen med svinto, lyfte bort kupan, satte dit bänken och sen tillbaks med kupan igen. Bina var inte allt för arga. Det var ju sent på kvällen så de var inte ute och flög. Till min glädje mådde de bra imorse och hittade hem…

Jonas drog igång ett nytt projekt igår. När han ändå var på g att gjuta fast stolpar till hönsgården satte han några stolpar längs vägen utmed landet så det kan bli ett staket/plank där… Det behövs.

Hönsgårdsbygge.

skynda långsamt

Under de tre år vi har bott här har vi (läs Jonas) renoverat ungefär halva huset i lite lagom takt. Nu senast vårat sovrum, som vi har bott i ungefär en månad. Vi har ända till nu bott allihopa i samma rum och det har funkat bra.
Men det är härligt att gå och lägga sig i ett rum som man har valt färger i alldeles själv. Jag vill ju verkligen ha ett vackert hem som jag trivs i men det behöver ju inte gå så fasligt snabbt jämt och allt behöver ju inte vara nytt.
Det är så många som renoverar ihjäl sig, helst innan de flyttar in och ruinerar sig både ekonomiskt och känslomässigt. Skynda långsamt är mitt motto. Sen kan man också göra riktiga fynd om man bara väntar in tiden. Som de här gardinerna jag hittade igår på loppisen som de hade på hela storgatan i stan. (Vi har haft ett överkast hängande över gardinstången i en månad nu…) De kostade 20 spänn och var redan sydda och klara!

Här är Izabelles krypin, hon fick så klart följa med till det nya sovrummet. Där var en garderob förut som ”vi” rev ut.

Eftersom vi inte har några sänggavlar satte Jonas upp råspont horisontellt på väggen som vi målade i vår favvofärg, jordbrun (eller kaffe, eller choklad… ) som en inramning åt sängen.

gympadaler

Izabelle har hittat på ett nytt ord. Går att använda både för gympadojjor och sandaler.
Dessutom har hon skaffat sig ett smeknamn. Bella. Ingen har kallat henne det tidigare, men igår deklarerade hon tydligt att hon hette Bella! Så det så!

effektiv vecka

Ofta känner jag att man skulle behöva två majmånader. Det är så mycket som ska göras… Men den här veckan har varit helt underbar. Bra väder och Jonas är hemma. Verkligen rätt tid att ta ledigt. Vi har hunnit med massor.
Lekstugan är klar. Det är bara de vita knutarna som är kvar att måla.

Jag har målat bikupan och den står på plats. Dags att göra avläggaren….

Idag har jag sått i landet och även satt en del av potatisen och täckt med halm.

Vi upptäckte att barnens pool var trasig så gummibåten fick tjänstgöra som badbalja…