Täcke till landet

Äntligen har jag fått hem en fin gammal möglig ensilagebal! Tyvärr hade jag precis hunnit så bönor och ärtor annars hade jag täckt landet innan, nu får jag vänta tills de kommer upp. Men några osådda plättar hade jag kvar som nu har fått ett täcke. Jag använde andningsmask när jag började riva i balen, tror inte det är nyttigt att andas in alla mögelsporer och det luktar ju apa, men det går snart över. Ett hopplöst hörn av trädgården invaderat av kirskål fick sig en omgång med jordfräsen för att platta till marken lite, sen offrade jag en presenning (som jag ju inte behöver till veden längre) och la ut tillsammans med några kartonger där den inte nådde. Täckte med gammalt flis och allt material jag tömt från marsvinsburen under året. På det la jag ett tjockt lager ensilage, 15 skottkärror… Har planterat squash och gurka direkt i jordfyllda gropar i täcket.

På den uppgrävda delen av landet där jag la på ett ensilagetäcke har jag bland annat planterat ut försådda fänkålsplantor och mangold. Nu håller jag tummarna för att det ska växa.

 

 

 

 

 

lagrad pumpa

Idag öppnade jag den näst sista pumpan från förra året, lagrad i vitrinskåpet i vardagsrummet.  Den såg bra ut, kanske torkat ihop lite i fruktköttet, men annars fräsch. Nu har jag bara den största kvar. Det krävs att man har en plan för omhändertagande när man öppnar den.

 

Tunneln är nästan full

Förra veckan chansade jag och planterade ut tomater, chili och paprika i tunneln. Det har inte varit minusgrader än, men några plantor ser lite ledsna ut. Jag avhärdade dem inte innan, det borde jag kanske ha gjort, plasten släpper ju igenom en del sol ändå. Det gick snabbt från beslut till handling den här gången…

 

Jag har flyttat ut en hel del annat i tunneln också som ska ut på friland så småningom, det blev lite tomt inne.
Mina sparrisplantor som är två och tre år gamla börjar växa till sig på sin permanenta plats där jag satte ut dem förra sommaren. Vi har skördat coh smakat på två var, barnen och jag. Behöver jag nämna att de var goda?

 

trädgård tar tid

Att klippa gräset tar den tid det tar, ingen idé att stressa. Även om jag känner en massa måsten ibland med trädgården (nu måste jag så, plantera ut, rensa, vattna, klippa gräs…) så är det aldrig stressande med själva sysslan. Att göra arbetet är bara rogivande för mig. Efter en dag på kontor är det bra återhämtning att jobba med kroppen, slippa tänka, bara känna. För odling är så mycket kännande. Jag känner in vad som ”måste” göras just för stunden, därför är det svårt att planera mer än någon dag i förväg. Och det är bra, att slippa planera är frihet.

 

 

Precis utanför mitt sovrumsfönster finns ett skatbo i äppelträdet. Ut och in flyger mamman och pappan med mat till ungarna. De har det bra mycket stressigare än jag!

varför odla spenat när det finns nässlor?

Försöker fylla frysen med nässlor. Bra att ha resten av året och varför hålla på att odla gröna blad (vilket jag i och för sig gör ändå, för färsk konsumtion om inte annat) när det finns gratis att plocka! Sax och diskhandskar är bra att ha. Jag förväller sedan i osaltat vatten, kramar ur, hackar och fryser in. I år har jag testat att frysa i iskuber, för att lättare kunna plocka ut rätt mängd. Lite pilligt, men kanske värt det. Kokvattnet använder jag sedan, avsvalnat, som gödning utspätt i vattenkannan.

 

 

Potatis i olika format

För någon vecka sedan följde jag med en kompis och hälsade på en potatissamlare i Nässjö med över 350 olika sorters potatis. Fantastiskt inspirerande! Fick med mig några hem, totalt 7 sorter, bland annat Kalmar röd som sägs vara extra motståndskraftig mot bladmögel, samt gammal röd som är den sort som Jonas Alströmer tog in i Sverige en gång i tiden.

Jag har bara ca 3-4 knölar av varje sort och har nu stoppat ner dem i jorden för att kunna få lite utsäde till nästa år. Gäller att ha koll på namnskyltarna när jag gräver upp dem. Mellan potatisen har jag sått rader av bondbönor för att hålla isär dem och samtidigt gödsla jorden.

Potatis måste odlas varje år för att leva vidare som sort, det är knölarna man planterar för att föröka. Om du istället vill ha en ny potatissort så kan du testa att så fröna från de små tomatlika bären på plantan, men då har du ingen aning om vad det blir.

fasförskjutning

Vissa saker är jag inte riktigt i fas med just nu, annat har jag verkligen gjort i god tid. Har en massa försådder som jag var extremt tidig med i år och som nu växer ifrån mig i fönstren inomhus.

Veden började jag med i dag, alldeles för sent… Gräset borde klippas, men jag har inte fått ner några frön i jorden än, svårt att prioritera rätt. Men jag är snart färdig med vedskjulsbygget, det har tagit mycket tid i vår, eller i alla fall energi och tankearbete. Odlingstunneln har jag också lagt några timmar på… Som förhoppningsvis ger utdelning under säsongen.

Inte konstigt att jag inte är  i fas… Men jag känner mig ovanligt motiverad och hoppfull!

 

 

En kronärtskocksplanta lyckades överleva vintern!

 

 

revansch

I en dag var jag deppig över odlingstunnelns bortgång, sen började jag klura på hur jag skulle få upp den igen. En vecka tog det. Fick hjälp av barnen att flytta den till ett lugnare ställe av trädgården, innanför syrenhäcken. Sen har jag förankrat stommen ordentligt, det var visserligen inte den som var problemet i stormen, men nu står den stadigt i alla fall. Med symaskin förstärkte jag sedan alla sömmar och skarvade även på en bit byggplats vid öppningen där det hade lossnat en bit. Plasten har jag sedan klämt fast mellan två reglar längs hela långsidan och skruvat rakt igenom.

I natt kom blåsten igen. Vaknade, lyssnade och kunde inte somna om. Kl 01.00 gick jag ut i mörkret med pannlampa och slängde på två betongplattor till på reglarna. Imorse kunde jag nöjt konstatera att odlingstunneln stod kvar! Men jag vågade inte ha det öppet idag för det har fortsatt att blåsa hela dagen. Undrar hur man löser det under sommaren när det blir betydligt varmare än nu.

Nu kan jag åtminstone återuppta den påbörjade drömmen om tomater och basilika.

 

 

tunnelkatastrof

Tidigare i veckan blåste plasten på min odlingstunnel av en natt. Ut kl 6 på morgonen för att försöka förankra. Hittade ett rep och slog över i sicksack. Senare köpte jag ett nytt rep så totalt 40 meter lina såg till att hålla tunneln på plats. Igår förstärkte jag plasten i reglarna längs alla sidor vid marken, med häftpistol. Planterade om alla kronärtskockor och ställde ut. Kände mig nöjd, glad och hoppfull inför våren…

 

Vid 4-tiden i natt vaknade jag med ett ryck, sådär som man gör när man hör något illavarslande ljud. Det blåste! Upp och försöka se något i mörkret. Tunneln stod kvar men det fladdrade olycksbådande i plasten. Svårt att somna om efter det, att ligga och lyssna på ljud mitt natten är något jag ogillar starkt. När det började ljusna vid 5-6 gick jag ut och försökte göra något åt eländet, men det var redan försent. Det viktiga nu var att se till att inte alltihopa blåste iväg över ängen. Som tur var lyckades repen hålla kvar plasten på bågarna och själva stommen stod stadigt om än lite knäckt.

 

Det blir ingen mer odlingstunnel för mig i år, jag orkar inte oroa mig när det börjar blåsa på nätterna, även om jag lyckas laga den här, vilket jag betvivlar, eller köper ett nytt överdrag. Det var en intressant och kort säsong med växthus. Men jag känner mig också en aning upplyst. Mitt andra byggprojekt; vedskjul, måste bli stadigt, vädrets makter är inte att leka med!

 

surdegvåfflor

Hörde på radion imorse att det var ”surdegsdagen” idag. Vad nu det kan innebära… Men det är ju alltid trevligt att få fira lite, så jag gjorde surdegsvåfflor efter Fabror Gröns´s recept. Bästa betyget kom från dottern som ”inte ens märkte någon skillnad mot vanliga våfflor”. Till våfflorna åt vi gräddfil och mormors plommonsylt.

 

 

Farbror Grön fick jag för övrigt en pratstund med på trädgårdsmässan, Nordiska trädgårdar, för ett par veckor sedan. Johannes och Theres som driver bloggen, stadsodlar tillsammans med sitt bostadsbolag i Västerås och kommer snart släppa en odlingsbok ”Alla fingrar gröna”. Håll utkik!