Apropå Johans inlägg om att det är kokböckerna som är boven i dramat vad det gäller allt matsvinn (till miljöns nackdel) så redogör jag nu för hur jag läser ett recept.
Det här kommer från Systembolagets senaste tidning ”Bolaget” och har blivit en riktig favorit de senaste dagarna:
Karmgårdsgurka
2 färska gula lökar
ca 1 kg slanggurka (eller squash)
2 tsk curry
2-3 msk smör
1 vitlöksklyfta
1 msk soja
salt och svartpeppar
1 dl vispgrädde
1 kruka färsk dragon
1 kruka färsk persilja
”Hmmm, squash, lök, dragon och persilja har jag ju i landet. Det här kanske jag ska prova.
Ingen curry, jag tar bakokrydda istället. Ingen vitlök eller soja, skippar det. Ingen vispgrädde, men créme fraiche får gå. Och jag har ju paranötter som är gott till allt!”
Fräs kryddor och smör i en panna, lägg sedan i lök och squash i tärningar. Fräs en stund.
Lägg sedan i créme fraiche och låt puttra under lock i 10-15 minuter.
Strö över de hackade örterna och nötterna.
Servera med något klimatsmart risalternativ.
Det ligger i generna ”man tager vad man haver” men inspirationen kan komma från recepten och en liten hint om vilken mängd som är bra.
Hur gick det med köttfärslimpan?
Det är klart att man skall anpassa sina recept till vad man har.
Ändå mer spännande blir det när man får andelskorgar och inte vet vad man får från gång till gång:-)
Så försöker jag också se på recepten numera. Snygg bild. Igen.
Varför skylla på någon annan??? Vi måste ta fullt ansvar för miljön var och en av oss.
Håller med Gunilla. Men jag tror inte alla tänker så utan lagar mat slaviskt efter recept och mycket slängs i onödan. Så Johan har en poäng även om man inte kan skylla kokboksförfattarna för något.
Ska jag laga efter recept så tar det en evighet att laga mat, det är bara att slänga ihop vad man har så blir det alltid gott!
Tack för tipset Petra, receptet alltså 🙂 Även om det inte följdes slaviskt…