hippihäxan

Den här veckan har gått åt till att bygga koja.
Alltså inte jag då utan barnen.
Jag har hjälpt till att gräva ner några hörnstolpar (tog de cementerade från den gamla hundgården på trädgården)
Sen har det snickrats och bankats, grannbarnen har släpat hit gamla brädbitar och spikar och alla har varit med och hjälpt till, den yngsta 4 år och den äldsta 12.
Det är så kul att se dem och det bästa av allt; jag får vara ifred och pyssla med mitt, inget tjat och gnäll om att det inte finns något att göra, och inte en krona har det kostat. Det har bara varit återanvänt material.
Visst kan någon ha åsikter om prydnadsfaktorn, men jag tycker mest att det är mysigt med ett skevt svartbygge i ett hörn av trädgården, då syns det att det bor barn här!

Idag hade vi kojbyggarfest med inbjudna föräldrar, hembakta muffins och en liten eld i duggregnet.
Ankorna var ocksÃ¥ med förstÃ¥s, de har blivit sÃ¥ tillgivna att de gärna kommer upp pÃ¥ förstutrappen och bajsar (de skulle nog gärna komma in om vi inte hade dörren stängd)…
Jag är inte riktigt nöjd med det.
Får klura ut något sätt att stoppa dem.

PÃ¥ mÃ¥ndag är det jobb igen, men jag lyckades pricka in de mest somriga veckorna den här semestern, nÃ¥n gÃ¥ng ska man ju ha tur…
Mest har det varit hemmapyssel, men en tur till havet, mycket bad, fisketur i båt, kajakpaddling, övernattning på vandrarhem, en konsert och två utekvällar.
Så jag är nöjd!!
Och sommaren är ju inte slut än…

Hagen har åkt bort och idag har de inte rymt en enda gång.
Igår var de tydligen och hälsade på hos grannen fast jag inte hade märkt det, tyckte jag kollade till dem var tionde minut ungefär.
Men de vet iallafall var de bor för de hade ju snällt gÃ¥tt hem sen, det är bara lite pinsamt om de gÃ¥r och skiter pÃ¥ grannens gräsmatta olovandes…

Idag har de helst varit där vi är, går man ut och ropar lite så kommer de snart och när vi satt och fikade ville de ligga nära och vila i gräset.

IgÃ¥r var vi och hämtade nytillskott till trädgÃ¥rden. Kalle och Kajsa (sÃ¥ orginellt va?) bestämde barnen att de skulle heta, efter att ha smakat pÃ¥ bla  HÃ¥kan BrÃ¥kan och Halloween…

Kalle och Kajsa är ett par myskankor som får bo på utedasset i min lilla bod.

Vi kom hem sent igår så då fick de bara vara inne i sitt nya hem tills imorse när jag släppte ut dem.
Vilket höll pÃ¥ att sluta i katastrof…
Jag har nämligen inte tänkt ha någon inhägnad åt dem. Min trädgård är rätt liten och omgiven av täta häckar och en bit staket som gränsar mot ängen bakom.
För öppningen ut mot grusvägen satte jag upp barngrinden igen så där kunde de inte komma ut.

De vankade runt lite i trädgården och utforskade buskarna och vi hade koll på dem när det plötsligt började regna och åska.
Barnen satte sig i bilen och jag tänkte att ankorna går väl tillbaka in om de inte trivs ute i regnet.
Ã…skan kom närmre och plötsligt ser jag Kalle och Kajsa vandra iväg över ängen… alltsÃ¥ utanför trädgÃ¥rden pÃ¥ väg mot skogen, kanske de inte trivdes…
Jag efter och åskan kom närmre, hade verkligen inte lust att dra ut mitt på ängen när det blixtrade, men de små ankorna var ju på väg och hade inte lust att vända.
Så det var inget annat att göra men de var lätta att valla tillbaka, så evinnerligt långsamma bara när det började mullra på, så sista biten tog jag en anka under varje arm och bar dem.
In på dass igen där de fick vänta tills åskvädret dragit förbi och vi var klara med vår picknick i bilen.

När vi tog oss ut igen var det bara att spika ihop ett provisoriskt staket, så ankorna kunde vara ute.
Sen var det frid och fröjd.
De verkar inte tagit skada heller, så lugna och nöjda.
Kajsa lyckades hitta en lucka i staketet, men ingen uppståndelse bara att lyfta över henne.
Katten tog de ingen notis om heller, HAN höjde visserligen lite på ögonbrynen när han mötte ankorna men de bara la sig ner i gräset och putsade sig.
Sen vankade de snällt tillbaka in på dass igen.

Varför ankor?
Jag vill ha djur, var sugen på höns för det har jag haft förut och de lägger ägg (man vill ju gärna ha någon nytta av dem också) men jag gillar inte deras rafsande och sprättande överallt, då måste man ha en hönsgård och det har jag inte kapacitet att bygga just nu.
Så då kom jag att prata om myskankor med en vän som själv har haft.
De är inte beroende av en damm som andra ankor även om de vill ha vatten.
Dessutom är de lugna och går mest omkring på marken så man kan ha låga staket runt land man inte vill att de ska trampa i, dessutom är de bra på att äta sniglar (vilket jag inte har ont av iofs)
Tyvärr så behöver ankorna mer passning, rent vatten morgon och kväll.
VÃ¥ra hönor hade vi vattenautomat till sÃ¥ man kunde Ã¥ka bort en helg, men jag hoppas pÃ¥ nÃ¥gon snäll granne sÃ¥ smÃ¥ningom…
Tar den här sommaren som prövoperiod, så får det bli utvärdering till hösten.

Idag gav jag mig pÃ¥ att laga min första punktering….

(Simone fotade oss i gröngräset)

Fick till det ganska bra, men sen var det ändå en stor spricka vid ventilen så jag fick åka och köpa en ny slang till slut iallafall.
Men vad nöjd man känner sig när man gör nÃ¥got, svÃ¥rt eller lätt som man inte gjort förr och känner att ; ”det fixade ju jag…”

På kvällen var det dags för ett sällsynt besök på kolonilotten.
DÃ¥ligt samvete… men när den började brukas var det ju inte meningen att jag skulle flytta till hus, fÃ¥r skylla pÃ¥ det.
Nu är iallafall potatisen rensad och kupad och en del av det andra också rensat.

Så lite skörd blir det, men man skäms lite när det växer igen för mycket just för att alla andra på koloniområdet går och putsar så på sina lotter.
Annars skulle jag inte bry mig, odling får ju inte bli ett dåligt samvete.
Det var nog iallafall inte dags för kolonikarriär för min del och det är jag glad för.
Älskar min trädgård! 

 

 

… men stabil OCH jag har gjort det själv. Pionstödet.
Det första jag snickrat på fri hand.
Skulle vilja kunna snickra så som jag bakar bröd, man tar lite vad man har och gör på känn.

Ett trädgårdsbord har jag snickrat en gång, det var roligt och det står stadigt än, men då hade jag en bra beskrivning och lite övervakning.
SÃ¥ det är väl bara att greppa hammaren lite oftare, projekt finns det ju när man bor i hus…

När jag kom hem igår var det underbart sommarväder.
Äppelträden och syrenerna blommade och kossorna gick och betade i hagen.
Själv hade jag varit inomhus och jobbat i ca 10 timmar.
Tänkte därför att jag kan ju åtminstone vara ute på natten.
SÃ¥ imorse vaknade jag upp här under äppelblommorna… underbart!
Myggnätet finns på Ikea och var en rätt bra investering med tanke på hur mycket det surrade i trädet igår kväll.

Det är knappt sÃ¥ jag vill vara pÃ¥ jobbet längre, knappt…

Idag har jag längtat hem till min vedhög.

Har hämtat ca 4 kubik torr klyven ved och tänkte nu ta hand om den fuktiga oklyvda hög som redan ligger på trädgården.

SÃ¥ var flytten klar.
Här råder ett oorganiserat kaos just nu, men det är underbart.
Tre nätter har jag sovit i mitt nya hem, men det känns som jag har bott här jämt…

Far och bror utanför entrén i lördags.

Utsikt från fönstret.
Kossorna och närmsta grannen.

Tack alla som hjälpt mig!

Det har blivit många sena kvällar på jobbet den här veckan.

Ikväll kommer det att ordnas en inspirationsträff för alla som är intresserade (eller bara vill komma och fika gratis på Rås).
Det är folkhälsorådet som bjuder in till en första träff angående överviktiga barn.

Att övervikt bland barn och ungdomar ökar är ett problem.
Ofta kan de här barnen hamna utanför, vilket medför både fysiskt och psykiskt lidande och i förlägningen blir det både ett problem och en kostnad för samhället.

Vi vill inspirera alla som har lite tid över att engagera sig i någon aktivitet eller uppbyggande arbete för självkänslan hos de här barnen och har bjudit in representanter från Kungsporten i Husqvarna som jobbar praktiskt med just de här frågorna.
Kom och lyssna det är inspirerande, jag lovar!

ps, kl 18, ingen föranmälan, det är bara att dyka upp.