För två år sedan klickade jag hem min första lilla hönsflock på en bortskänkesannons på FB. Byggde hönshus och hönsgård. Och var exalterad. Några månader senare bröt sig något djur in i hönshuset på natten och slaktade alla förutom fyra. De överlevande fick flytta till min kompis Gustav över vintern.
Sedan dess har vi hjälpts åt att säkra hönshuset och på vårkanten fick de överlevande hönsen flytta hem igen. Gustav köpte en äggkläckare och under två vårar har vi kläckt kycklingar. I våras hade jag kläckaren i mitt arbetsrum och där fick de nykläckta bo i en marsvinsbur innan de fick flytta ut till hönsgården efter två veckor.
Utfallet av överlevande har varit bättre i år. 2024 hade jag 12 kycklingar, hälften var tuppar (som nackades) och fyra tog räven eller duvhöken. I år satsade jag på 20 kycklingar, hälften var tuppar (märkligt att det kan bli så jämt trots att man inte ser det när man väljer kycklingarna på våren). I övrigt har alla överlevt, hittills. Jag bara väntar på en rovdjursattack… Alltså har jag nu 15 hönor och en tupp (tuppen är en av de överlevande från den första flocken). Just nu lever de sitt bästa liv när de får gå runt i trädgården de dagar jag är hemma och rafsa runt bland skörderester och jordbada i tunnelväxthuset där det är torrt till skillnad från utomhus. Och de har börjat lägga ägg! Äntligen får jag mer än jag behöver efter två års kamp och matande… Men det spelar inte så stor roll, det är så rofyllt och härligt med höns i trädgården, trots alla motgångar.



































































