Palsternackor med många ben

Mitt bästa tips för att hålla i och hålla ut just nu när vintermörkret sänker sig är att komma ut en sväng mitt på dagen. Jag arbetar hellre någon timme extra på eftermiddagen om jag får vara ute en timme i dagsljus. Fortfarande är det hemarbete som gäller. I våras var det lite kul att kunna gå ut och fixa i odlingarna på lunchrasten eller innan jobbet, men nu blir det mer promenader och löpturer, inte så mycket att fixa med längre i trädgården, eller så är det större projekt som jag hellre gör på helgen.

Hämtade ett gammalt garagetält på gratisannons som jag satte upp. I vår tänker jag köpa växthusplats till det och se om det funkar bra som en extra odlingstunnel.

Har också hämtat hem gammalt hö att täcka alla bäddar med. Nya bäddar har fått ett lager löv ovanpå halmen. Vitlöken har jag fortfarande inte fått ner i jorden, så en liten yta har jag sparat bar. I marken står fortfarande ett gäng morötter, palsternacka, jordärtskockor, purjo och några skyddade grönkålsplantor. Potatis, morötter och rotselleri förvarar jag under huset i källaren, i tunnor med lock. Det är ett experiment, kul att göra något för första gången på en ny plats.

De flesta palsternackorna har blivit jättestora och fina, men några fick ett par ben för mycket.

Trädgårdstur i augusti

Det är en härlig tid, nu när man kan gå ut och bara plocka ihop en middag.

Squashen har verkligen börjat leverera och några tomater har jag tagit in. Alla lök är uppdragen och sockerärtorna som har gett skörd hela sommaren sjunger på sista versen nu.

Jag har påbörjat nya odlingsytor på gräsmattan. Med hjälp av kartong och halm täcker jag marken, nästa år bestämmer jag mig för var jag vill göra land och var gångarna ska vara. Nu har jag mycket halm hemma, men har nästan slut på kartong, det får bli nästa uppdrag att leta upp någon som har ett överskott.

Här kommer en rundvandring i trädgården, med kattsällskap en tidig morgon.

Det invaderade kållandet

I år har kålen verkligen inte mått bra. Den har blivit så illa åtgången, av flera olika djur. Först var det (vad jag tror) rapsbaggar. Efter det kom alla små och stora sniglar, värst var nog de små åkersniglarna. Jag började att ha nät över kållandet när jag planterade ut. Men de små svarta baggarna kom in under eller fanns där redan från början, i jorden. Sen när sniglarna blev för intensiva ville jag ha bättre översikt och tog bort nätet. Nu har snigeltrycket minskat men då har baggarna återvänt. Den vanliga fienden kålfjärilen har också dykt upp nu på sensommaren, men det känns som en barnlek att hålla undan larverna från den jämfört med rapsbaggarna. Alla nysådder av kål, kålrabbi, asiatiska kålsorter etc har blivit totalt uppätna trots att jag delvis försökt börja om med nytt nät. Jag hoppas kålen lyckas bättre nästa år!
Jag låter trots allt angripen kål stå kvar i landet för att kanske kunna få lite lite skörd av några plantor som inte blivit så skadade. Bättre att de fortsätter att gnaga på det som redan är skadat tänker jag.

En rundvandring i trädgården

Ok, jag är inte van vid rörliga medier, men har börjat filma lite i trädgården för att komma ihåg hur det såg ut. Delar den här från i söndags.

I min kökskompost, som stått och vilat sen tidig vår, började det växa pumpa efter att jag lagt i resterna av den sista jag hade kvar från förra året. Då var det smidigt att bara plocka bort sidorna på komposten och låta pumpan fortsätta växa. Får inte glömma att botten på komposten fortfarande ligger kvar längst ner i högen när jag skördar i höst.

Före och efter, 2 år

Det är så kul med före- och efterbilder. Här kommer ett gäng från trädgården. På bara två år har det faktiskt blivit en grönskande oas. Även om det finns mycket kvar att göra så njuter jag varje dag jag tittar ut över odlingarna från köksfönstret eller vandrar omkring mellan raderna med kaffekoppen i handen tidiga morgnar. Först en bild från 2018 strax efter att jag köpt huset.

Samma vy idag 2020.

Nästa vy 2018.

Och en bild från idag 2020.

Vår i isolering

Sedan ungefär fem veckor tillbaka har det varit isolering som gäller. Hemmaarbete och inte träffa någon förutom den närmsta familjen. Det har både varit tråkigt, skrämmande, ganska mycket som vanligt och alldeles underbart. För det mesta vill jag ju bara vara hemma i trädgården och hänga. Men det märks också att arbetskamrater är en viktig del i det som är mitt sociala liv… På gott och ont. En positiv sak är i alla fall att jag sparar cirka två timmar varje dag på att slippa pendla in till stan varje vardag. När jag slutar jobbet kl 16:30 kan jag gå direkt ut till landet.

Morgonens blåa ljus över ett nysått morotsland.

Tunneln har fått några enkla pallkragar och det börjar spira ganska bra. Hade jag inte haft tiden den här våren hade jag nog inte sått här utan väntat till tomaterna skulle ut.

Jag har i helgen hämtat hem två kärror halm om hö från ett fårstall, vinterbädden som städades ur. Det mesta lägger jag på hög så länge och använder till nya odlingar, landet är ändå täckt sedan tidigare hämtningar, som jag borde flytta på nu för att solen ska kunna komma ner och värma jorden.

De gamla svartavinbärsbuskar som stod i trädgården verkar faktiskt som de vill blomma i år. Det har inte hänt tidigare. Jag väntar med spänning.

Hemester i november

Framför mig har jag en del renoveringar som måste göras eller som jag dragit igång för att trivas bättre i mitt hus. Bland annat att installera en vedspis i köket, som sen skapar oreda i nästa led och kräver vidare åtgärder för att funka med resten av köksinredningen.

Det är såklart kostsamt så därför har jag som vid tidigare tillfällen i livet infört ett ”köpstopp”. Det är inte ett militant köpstopp den här gången men jag funderar verkligen över varje utgift en extra gång. Min målsättning är bland annat att aldrig glömma matlåda till jobbet, att inte lägga pengar på dyra upplevelser och att nöja mig med de kläder jag har. Även om jag alltid handlar kläder på loppis i vanliga fall, så gör jag inte ens det just nu.

För ett par helger sen gjorde jag och en vän en riktigt billig och härlig utflykt.

Under vinterhalvåret reser man nämligen gratis med Waxholmsbolaget om man har periodkort på SL. Så vi tog en förmiddagsbåt ut till Sandhamn, med matsäck och kaffetermos. Gick runt hela ön, käkade lunch på en klippa och fikade på båten hem igen. Vi var nästan ensamma på ön i höstrusket, men med bra kläder gjorde vädret oss ingenting och det kändes väldigt exotiskt utan att vi lagt en enda extra krona (äta skulle vi ändå gjort hemma). Och jag fick med mig rönnbär hem efter att ha plockat på ett av Sveriges vackrast placerade rönnbärsträd!

Vi tog bilen till båten men på vägen hämtade jag ett skåp jag skulle få av brorsan så på sätt och vis kan man säga att den resan också var betald/skulle göras ändå.

När jag hör folk prata om att flyga till varma platser under vintern för att ”de behöver sol annars blir de deprimerade” blir jag så provocerad, allra mest provocerad blir jag över folk i min egen bransch som arbetar med klimat som gör så. När de vet! Jag blir stum varje gång och vågar inte uttala mig för att inte skapa dålig stämning. Jag förstår längtan efter sol, alla gör vi väl det, men den tittar ju fram ibland och det kan vara nog så härligt att komma ut även i gråväder… och få längta efter vår och sommar. Jag vill i alla fall slå ett slag för hemester, det kan vara billigt men det går ju såklart även att lyxa till det rejält på nära håll också. Själv försöker jag som sagt både hålla i pengarna och vara klimatsmart.

Rönnbärsåret

Det var ju alldeles fantastiskt mycket rönnbär i år!

Jag har själv aldrig tidigare använt rönnbär, men länge tänkt att jag ska plocka och göra rönnbärssylt, något som vi ofta fick vid ”finare” helgmiddagar till potatisgratängen, köttet och svampsåsen i mitt föräldrahem. Men det har liksom inte blivit av. Nu kan jag inte vara utan.

Hittills har jag samlat på mig ca 5 kg rensade rönnbär och kokat sylt av ca hälften. Hoppas det räcker till nästa rönnbärsår.

Rönnbärssylt

Rensade och fina lägger jag rönnbären i kallt vatten under en natt, byter vattnet några gånger och häller sedan av det. Sen häller jag på lika mycket socker i kg som rönnbär, en skvätt vatten och låter stå i en gryta några timmar tills det vätskat sig. Sen kokar jag sakta och länge ihop bär och socker tillsammans med en matsked vaniljsocker per kg rönnbär. Klart att hälla upp på burkar och använda till allt!

Förutom att ha sylten som en annorlunda variant av chutney alltså till mustig mat har jag lagt den på pannkakor (i kombination med tahini, syrade grönsaker, groddar och creme fraiche) och använt som marmelad på rostade mackor, supergott, men det är kanske en vanesak… sylten är kärv och söt på samma gång.

Tvättkastanjer

Jag har ett hästkastanjträd på tomten. Det står lite dumt till i odlingsdelen av trädgården och jag har funderat på att ta ned det. Just nu är det inte så stort, men kastanjeträd kan ju växa sig väldigt stora och i så fall snor den både vatten näring och ljus. Dessutom vill jag mycket hellre ha ett fruktträd där.

Men så blev jag påmind om att man tydligen kan använda kastanjerna som tvättnötter. Så det testar jag. Tänk om det funkar och vi kan använda trädet till något vettigt, i så fall får det ju såklart stå kvar.

Så när vi var barnvakt till småkusinerna igår plockade vi ett gäng nötter som jag nu sköljt, delat och lagt i torken några timmar. Sen är de tydligen bara att använda som vanliga tvättnötter, ta ett gäng och lägg i en tvättpåse eller en strumpa, knyt ihop och låt köra med tvätten i maskinen.

Vilddjuren…

Min tidigare trädgård har alltid varit väldigt förskonad mot angrepp av vilda djur. Jag tror det har varit tack vare kossorna som alltid har gått på ängarna runt omkring och varit inhägnade med elstängsel. De vilda djuren har dessutom haft mycket större områden att röra sig på i norra Småland och har inte behövt beblanda sig med människor. Här på Ingarö är det annorlunda. Det kryllar av älgar och rådjur, jag har aldrig varit med om något liknande. I våras kunde det knata runt 10 älgar på ängen utanför, vi har till och med haft en älg uppe på verandan, precis utanför vardagsrumsfönstret. De är inte rädda heller. Åtgärder för att rädda odlingarna var nödvändiga att vidta.

Jag har idag ett två meter högt rådjursstängsel runt delar av trädgården. I andra änden är det öppet, mot parkeringen. Där har jag två ljudskrämmor monterade på väggen. De har en rörelsesensor och skickar ut ett väldigt högt och obehagligt ljud (för större djur) det är inte obehagligt för människor och katten verkar inte heller bry sig. Hittills har jag inte sett några älgar eller rådjur i trädgården.

Det återstår att se hur det funkar i vinter när det inte finns så mycket annat att äta utanför. Jag har dock haft påhälsning av grävling (tror jag). Någon är och bökar runt i täckmaterialet, kanske på jakt efter mask, men utan att äta upp grönsakerna. Och nu på hösten har harar varit inne och ätit upp persilja och annat. Men de kom först med frosten.

Sparrisplantorna flyttade jag med i höstas och det verkar som alla överlevde vintern. Vi skördade dock inget i år då de var mycket klenare än tidigare.

När jag gräver upp potatis passar jag på att rensa. Kirskål lägger jag i den blå tunnan, där de får ligga och dö.