Färdigflyttad

Nu är både jag och bloggen hemmastadda på nya plattformar. Bloggen ligger på ny server och äntligen kan jag uppdatera den igen. Själv är jag bosatt på endast en adress och känner mig tillfreds med det.

Hela det senaste året har varit galet. Jag har bott varannan vecka i Tranås och varannan vecka på Ingarö utanför Stockholm. Det har inneburit att jag jobbat hemifrån de veckor jag varit i Tranås vilket ibland har varit skönt, men ofta ganska långtråkigt.

Varje vecka när jag åkte till Ingarö (ca 30 mils resa) tog jag med mig ett fyllt släp och fixade på så sätt hela flytten själv med min lilla bil, som i somras gav upp och la av, som tur var när jag hade sålt mitt hus och lämnat nycklarna.

Jag är verkligen stolt över att jag lyckats genomföra den här livsomvälvande förändringen, att flytta ”hem” igen. Det är fantastiskt att ha ca 20-30 min resa till föräldrar och syskon, jämfört med 3 timmar tidigare. Hela flytten hade inte varit möjlig utan dem, då de i allra högsta grad varit inblandade i mitt husköp. Det är såklart lite sorgligt att två av tre döttrar just nu bor kvar i Tranås hos sin pappa, men vi ses ofta på helgerna.

Det jag saknar mest från Tranås (förutom barnen) är tillgången till mjölk direkt från ladugården. Här i Stockholmsområdet finns inga mjölkgårdar och jag har inte gjort halloumiost sen jag flyttade, det känns trist. Det andra är min vedspis i köket. Men det är förhoppningsvis åtgärdat innan året är slut. Att kunna elda i köket är så grundläggande, jag har bara bott tre år i ett hus som inte hade vedspis i köket, det var dessutom när Gudrun drog fram och vi hade strömavbrott i fem dagar… Nu har jag vedpanna i källaren som fixar uppvärmningen, så vedhanteringen behöver jag inte sakna, men det är den direkta värmekällan jag vill ha. Vedpanna fungerar dessutom inte under strömavbrott då det krävs fläkt och cirkulationspumpar för att systemet ska fungera.

Det absolut bästa i vardagen är att det går bussar. Vi cyklar till bussen varje dag för att ta oss till skola och jobb och det känns fantastiskt att knappt åka bil på vardagarna trots att vi bor på landet. Det andra är att ha en stor trädgård. Jag återkommer till den i fler inlägg.

föredrag för trädgårdsförening

 

I veckan fick jag komma och prata för trädgårdsföreningen i Täby och Vallentuna. Har aldrig tidigare gjort något sånt uppdrag, det var väldigt roligt!

Jag tänkte ta ett litet pausår med odlingen och inte vara så ambitiös i och med flytten i sommar. Tex kommer jag bara använda upp mitt frölager och inte köpa några nya frön förutom bönor, squash och majs. Direktsådda morötter och palsternackor kan jag bara glömma då jag inte har någon bar jord att så i. Bara nylagda bäddar med halm.

Men när jag gick igenom gamla bilder för att ha med på föreläsningen, från tidigare odlingsår, blev jag väldigt sugen på nya projekt. Det som blev uppenbart för mig när jag tittade på bilder från flera år bakåt är att det hänt mycket, jag gör lite varje år och jag märker det inte alltid själv, men i backspegeln så ser jag skillnaden. Nu ser jag fram emot att vara på en plats hela tiden, inte flänga fram och tillbaka och aldrig riktigt kunna följa upp.

I och med att jag är en vecka i Stockholm och en vecka i Tranås hinner jag precis påbörja något och sen ska jag åka till det andra stället. Som två parallella universum…

Bilder från tidigare år i landet där alla sommarblommor sått sig själva.

 

grönsaksbrist-inte här

På grund av dåligt väder i Sydeuropa är det grönsaksbrist i Sverige. Lyssnar på nyheterna och hör om restauranger som säger upp folk, isbergssallad som flygs in och säljs för skyhöga priser och undrar i mitt stilla sinne hur det skulle gå för oss svenskar om det blev kris på riktigt.

Det här är inte kris på riktigt. Isbergssallad, eller tomat eller färsk spenat är inte basmat! Vi överlever utan.

Själv har jag inte märkt så stor skillnad, faktiskt, vi köper väldigt sällan sallad under vintern, någon gång en fredag när barnen tjatat till sig tacos. Men vi är förstås inte utan grönsaker för det. Vi har färsk pumpa, tomater både i fryst och torkad form, lök, frysta bönor, fryst spenat, potatis och än så länge några burkar syrade grönsaker kvar. Just syrade grönsaker serverar jag till varje måltid istället för en skål med färsk sallad. Vid den här tiden på året brukar vi även grodda mycket, det ersätter det färska gröna. Och har man inte tillgång till egen skörd så vill jag slå ett slag för vitkål och morot istället för sallad, det finns ekologiskt och närproducerat, sånt man åt förr under vintern, innan babyspenaten var uppfunnen…

 

vattenbrist

Vid flera tillfällen har jag skrivit om det viktiga vattnet. Har saknat rinnande vatten några gånger i det här huset, men då har det berott på igenkalkade eller frusna rör. Nu känns läget mer oroväckande, även om det inte är akut än. Har under året återkommande haft problem med missfärgat vatten och trott det berott på järn, men nu misstänker jag starkt att det är de låga grundvattennivåerna som är orsaken. Hörde nämligen häromdagen att grannen fått slut på vatten i sin brunn. Det är rimligt, hösten har varit torr och i somras var det vattenkris på många ställen i landet. Än så länge har det inte varit mycket vinternederbörd heller. Jag hurrar varje dag det snöar.

Jag har en grävd brunn så den är inte särskilt djup. Ska jag borra en djupare? Grannarna gör samma sak, vad händer sen om några år…? Hur djupt kan vi borra?

Har åtminstone infört ransonering här hemma, snabbdusch och minsta möjliga spolande. På sommaren kissar jag i hink för att kunna använda som gödsel i landet, det har jag infört nu också. Får sprida det på komposthögen istället.  Bra samtidigt eftersom jag bor i avrinningsområde till svartån och vi ska minska fosfortillförseln här. Dagens avloppssystem är ju verkligen märkliga, allt kiss och bajs transporteras ner under jorden, där vi också hämtar vårt dricksvatten, eller så rinner det iväg i närmsta vattendrag. Kanske läge att satsa på det gamla utedasset istället…

små barn, små problem…

Mina barn är halvstora nu. Märker det bland annat genom att de inte vill umgås med mig, kompisar blir viktigare och viktigare. Underhållningen uppgraderas också.

När de var små var jag föräldraledig i sex år. Den äldsta gick bara på dagis i 3 månader innan hon började skolan. Jag fick ofta höra av andra mammor att det var viktigt att barnen gick på dagis tidigt, för det var så svårt att underhålla dem hemma. Att en mamma, eller pappa, inte riktigt dög som sällskap. Att barnet behövde stimulans. Jag kände aldrig så. Visst var vi iväg och träffade andra barn, men jag var alltid med och det var inte många timmar åt gången. I övrigt var de med mig och hjälpte till i det som jag pysslade med, ganska intensivt periodvis.

Nu däremot känner jag verkligen att jag inte kan underhålla dem. Det enda som är intressant, när de är hemma, är att sitta framför en skärm och interagera digitalt med vänner. Jag kämpar emot, men har inte så mycket att erbjuda i gengäld. Jag kan faktiskt sakna den där tiden när det var otroligt spännande att bara gå ut i skogen och plocka kottar eller gräva upp mask i landet. En förälder är inte ett dåligt sällskap för ett litet barn och är det nog egentligen inte heller för ett stort, men doserna blir mindre och mindre och det kanske är som det ska vara.

 

snickerier

För några veckor sen hade jag hantverkare här som bytte mina stuprör och hängrännor. Det var verkligen på tiden, de hade rostat sönder och regnet hamnade överallt förutom där det borde.

Efter det fick jag en liten kick att fortsätta fixa, tvättade bland annat fasaden (vilket borde gjorts klart för flera år sedan) mot norr där det var grym mögelpåväxt, har bara lite kvar ovanför de översta fönstren.

 

 

Med stege, linoljesåpa, en borste på skaft och en vattenslang blev jag både dyngsur och öm i hela kroppen. Men fint blev det.

 

 

När man börjar fixa saker vill man gärna fortsätta så jag satte igång att skrapa färg från verandan, insåg då att taket har blivit fuktskadat längst in mot fasaden, det måste bytas. Jag vill gärna behålla min fina veranda med snickarglädje så jag vågar inte sätta kofoten i den själv.

 

Nästa steg blir att måla huset, det kommer inte ske i sommar, men byte av dålig läkt och annat kanske ska fixas nu. Fönstren behöver också en upprustning. Helt plötsligt blev det en lång lista på måsten. Jag är inte särskilt snickarkunnig men har faktiskt renoverat två små rum själv. Skillnaden då har varit att jag kunnat hålla till inomhus utan stress. Varje rum har tagit 1,5 år…

Att byta ett tak utomhus vågar jag inte göra utan hjälp ifall det blir stående och jag inte kommer vidare. Önskar att jag kände någon snickarkunnig på nära håll. Alternativet är att ta in en snickare och be att få vara med och göra jobbet, så jag kan lära mig något på vägen.

 

 

Cirkeln är sluten

Så kom då snön till slut och det nya året med den.

 

Grön timjan i snödrivan

 

2015 var händelserikt. Det var året jag testade att odla kål hemma. Året då mördarsniglarna kom, då vi var i Kina och hälsade på, då jag byggde mitt vedskjul och blev med odlingstunnel. Det var året då jag bytte jobb och började på Energikontoret i Jönköping, det var även året då jag hittade kärleken, 30 mil bort och året då jag avslutade mitt partipolitiska engagemang.

Det finns varken energi eller tid till allt man vill göra i livet, nya delar ska in, andra ska fasas ut. Bloggen kommer i andra hand, men jag är ändå glad att ha den. Efter 9 års skrivande så blir den en sorts dagbok och receptsamling för mig själv, jag kan följa hur jag har tänkt och resonerat vid olika tidpunkter. De senaste åren har det inte blivit mycket politiska inlägg eller ens engagerade texter, jag tror det beror på en lojalitet mot arbetsgivare. På något sätt är man inte helt fri att tycka och tänka, när man är offentligt anställd och speciellt inte när man jobbar mot näringslivet. Jag har censurerat mig själv, det har absolut inte varit någon påtvingad censur utan helt självvald. Men det har också gjort att bloggen har känts ganska ospännande för mig, det handlar mest om odling och jag försöker dokumentera för att spara mitt år med trädgård. Å andra sidan var det just därför jag startade bloggen en gång i tiden, för att det skulle vara en odlingsblogg. Som sedan ledde till ett miljöengagemang, en ekobutik, ett politiskt engagemang, en utbildning inom energi och vidare till jobb inom det som är en av de viktigaste frågorna för att minska koldioxidutsläppen i atmosfären, nämligen energieffektivisering och förnybar energi. Så, cirkeln är kanske sluten…

november i bilder

Det är något konstigt med vädret… Snart är det klimattoppmöte i Paris, går det att hoppas på att vi får årstiderna tillbaka?

Annat fokus på Paris just nu.

Världen är upp och ner. Viktiga frågor hamnar i skymundan. Hat och egoism upptar alltför många tankar.

Det ena är inte mindre viktigt än det andra. Men en kan fråga sig vad som är förutsättningen för liv…

Det är något konstigt med mänskligheten.

 

rens, blast och en del skörd

Snart så vänder det. Inte många månader kvar tills man kan stoppa ner nya frön i jorden. Jag har inte hunnit vinterrusta trädgården så mycket som jag skulle velat vid den här tiden, men potatisen är upptagen, tunnelväxthuset utrensat och alla pumpor har jag plockat in. Det får väl duga så…

 

Det har varit grymt mycket jobb sedan vi kom hem ifrån vår resa. Vi har infört matavfallsinsamling i kommunen och jag har varit delaktig i informationsarbetet. Väldigt många man pratar med säger att det hos dem inte blir några matrester och jag kan inte förstå hur det går till… Hos mig ser det ut så här var och varannan dag just nu under skördesäsong. Skal, blast och rens fyller vasken och jag  går ut med en full hink till komposten nästan varje dag. Det är såklart bra att inte slänga ätlig mat, men vem äter potatis-och äggskal?

Men det säger kanske något om folks matvanor…

stadsodling i kina

För en vecka sen kom vi hem från Kina. Vi var där och hälsade på brorsan och hans fru som bor och jobbar i Beijing sen några år tillbaka. Jag har alltid bryderier när jag ska iväg och flyga, det är inte försvarbart, men ibland gör jag det ändå. Mamma som var initiativtagare till resan klimatkompenserade i våras genom att installera solceller på hela sitt garagetak. Jag har inte klurat ut än vad mitt bidrag ska bli.

Nu var det inte bara flygresan jag grämde mig över utan även att vi skulle vara borta i två veckor under skördetid… Såklart var resan värd en frånvaroperiod hemma, det var kul att äntligen träffas, två år sedan sist och vi fick många nya intryck, speciellt barnen som också var med.

Det var inspirerande att se alla små odlingar i hutonggränderna. Överallt växte en gurk/squash- eller pumpaplanta. Jag skulle dock inte vilja vara den som skördar när frukterna hänger i elledningarna…

 

 

Förutom alla klassiska sevärdheter i staden tog vi såklart en tur till muren.

 

Under tiden som vi var där var det var det ovanligt klart väder och låga nivåer av smogg. Anledningen till det var militärparaden som anordnades under veckan. Man hade helt enkelt manipulerat vädret genom att skjuta upp silverjoner i atmosfären för att få sol och klart när marschen skulle vara… Obehagligt… men tydligen inte särskilt ovanligt.