hippihäxan

börjar jag bli.
Tjejerna har hjälpt till den här veckan, att skapa ett hem.

 

 

Blodlönnen vid fikabordet börjar slå ut sina blad och är nästan helt vinröd nu, så vacker.

Idag har vi tvättat den lilla gröna bilen… En kompis har en precis likadan som är ombyggd till biogasbil.
Kanske man ska fundera på nu när det börjar närma sig biogas i vår stad.
Åtminstone en mack har ansökt om att få sälja biogas.
Men eftersom hela bagaget gÃ¥r Ã¥t till tanken isÃ¥fall, sÃ¥ vet jag inte riktigt hur vi skulle fÃ¥ plats… tycker det är lagom trÃ¥ngt som det är.
ApropÃ¥ bilar sÃ¥ är en av mina önskesaker högt upp pÃ¥ listan en dragkrok…

Det är knappt sÃ¥ jag vill vara pÃ¥ jobbet längre, knappt…

Idag har jag längtat hem till min vedhög.

Har hämtat ca 4 kubik torr klyven ved och tänkte nu ta hand om den fuktiga oklyvda hög som redan ligger på trädgården.

SÃ¥ var flytten klar.
Här råder ett oorganiserat kaos just nu, men det är underbart.
Tre nätter har jag sovit i mitt nya hem, men det känns som jag har bott här jämt…

Far och bror utanför entrén i lördags.

Utsikt från fönstret.
Kossorna och närmsta grannen.

Tack alla som hjälpt mig!

Nästa vecka händer något stort och nytt.
Det finns ett hus som har väntat pÃ¥ mig,  jag har sett det och tyckt om det. För nÃ¥gra Ã¥r sen var det till salu och jag var där pÃ¥ visning.  Det blev inget dÃ¥ men nu, nu är det snart mitt…
Anna har haft det så länge, men av någon anledning tyckte även hon att jag skulle ha det när hon inte längre har möjlighet.
Jag är så tacksam och nästa vecka flyttar jag in.
Det blir ingen lägenhet, barnen behöver inte byta skola och kompisgäng. Dessutom är det bara cykelavstånd till deras pappa.
Ibland känns det som att allt löser sig så bra och jag är så förundrad över alla människor som vill mig väl, det har hänt så många gånger de senaste åren.
När jag funderar över det sÃ¥ är min första tanke att jag inte är värd det. Allas välvilja alltsÃ¥… Men visst är jag det, det viktiga för mig att komma ihÃ¥g bara är att jag mÃ¥ste sprida vidare den här välviljan, man kanske inte alltid kan ge tillbaka till den man har fÃ¥tt frÃ¥n, men ger man vidare till nÃ¥gon som behöver sÃ¥ kommer det till slut alla till godo. 
Jag hoppas  nu att Anna fÃ¥r det hon behöver när jag fÃ¥r hennes hus, som jag sÃ¥ väl ”behöver”.

… blir det nog här pÃ¥ fredag, med tjejerna.
Blev inspirerad igår på jobbet, när det tillverkades kransar och påskpynt.

Allt material är hämtat från naturen, förutom band och fjädrar.
Fjädrarna ja, är ju ett kapitel för sig.
Efter förra årets skandal, att fåglar plockas levande på sina dun, är butikerna pressade att ta reda på varifrån deras påskfjädrar kommer.
Tydligen kommer de ”godkända” fjädrarna frÃ¥n döda kalkoner i USA, som sen fraktas till Kina för att färgas… för att sen Ã¥ka halvvägs tillbaka till europa och hamna i vÃ¥ra pÃ¥skris…
Kanske dags att komma på något annat att hänga  i påskrisen.

Ha ha, strax efter jag skrivit förra inlägget halkade jag in här.
En sån liten bra lista som man behöver då och då.
Skönt att vissa av punkterna inte är någon större uppoffring för mig (pga av redan invanda rutiner).

Det är inte sÃ¥ svÃ¥rt att leva ”hippi”/miljövänligt liv när man är hemma hela dagarna och bor i hus pÃ¥ landet.
Men det är annorlunda nu. Barnen börjar bli större, jag jobbar heltid, jag ska snart flytta till lägenhet.

Häromdagen fann jag mig själv väldigt involverad i Let´s dance (sÃ¥nt är viktigt att följa när hela skolan pratar om det pÃ¥ mÃ¥ndagen…) och nästan pÃ¥ väg att ringa och rösta fick jag slÃ¥ mig själv pÃ¥ fingrarna.
Jag bryr mig inte!
Men det är så lätt att bli meddragen.
Hur går tankarna hos alla dem som tittar mycket på liknande program och sedan bara läser kvällstidningar där allt ältas igen?
Om det dessutom är det enda som diskuteras pÃ¥ fikarasten pÃ¥ jobbet…
Klart det är lätt att skita i allvarligare problem runt om i världen.

Dagen efter blev jag påmind av en vän på telefon att det faktiskt var Earth Hour (hur kunde jag glömma?)
Släckte tvärt alla lampor och satte mig i soffan, vad skulle jag nu hitta på?
Somnade! Kl 20,45.

Känner mig ibland rätt usel och att jag har tappat fokus.
Men samtidigt måste jag ge mig själv lite cred;
Det är skönt att man har en del rutiner och värderingar ganska så klara för sig, speciellt när vardagen snurrar fortare och fortare.
När jag fick min första riktiga mÃ¥nadslön var min tanke att jag skulle ta ett varv pÃ¥ stan och ”unna” mig nÃ¥got nytt till garderoben, det behövdes visserligen men varför skulle jag inte fortsätta handla pÃ¥ loppis bara för att jag plötsligt hade pengar?
Så  det gjorde jag.
Och varför inte fortsätta odla bara för att jag ska bo i lägenhet?
Skaffade kolonilott.
Att prioritera kravmat kommer jag fortsätta göra, både för barnens, smakens och miljöns skull.
Mitt nästa problem kommer att bli komposten. Får väl ta med alla rester till jobbet.
Men hoppas att jag å andra sidan kommer cykla mer när jag har lite närmre till allting.
Det är inte lätt att vara miljösmart.
Och det är verkligen inte lätt att alltid vara lika engagerad…

Ett enkelt sätt att spara pengar är att klippa barnens hår själv.
Än är det ingen som har protesterat, men jag antar att det kommer läggas mÃ¥nga hundralappar pÃ¥ hÃ¥rvÃ¥rd i framtiden…. när inte mamma duger längre.

Det blev mycket kök förra veckan… och mycket funderingar…

Jag är ju ”bara” en självlärd hemmafru… allt jag kan har jag klurat pÃ¥, testat och övat under mina 6 Ã¥r som föräldraledig pÃ¥ heltid.
Men jag tycker att jag hela tiden kommer fram till samma saker, att sunt jädra bondförnuft räcker långt.

Vad är det en människa behöver?
Näringsrik mat, tak över huvudet, mänsklig kontakt och något meningsfullt att ägna sig åt.
Men varför är den viktigaste biten för vårt välbefinnande alltid längst ner på prioriteringslistan i den offentliga sektorn?
Förra veckan kunde man läsa i lokaltidningen att ”skolkök hotar centralköket”.
(I vår kommun lagas all skolmat i centralköket enligt cook and chill systemet, maten kylls snabbt för att sedan köras till skolorna och värmas på nytt.)
Jag tycker tidningsrubriken var felformulerad, det är ingenting som hotas, utan barnen och vår framtid som räddas!
För att få mer kött på benen var jag på studiebesök på centralköket och pratade med kostchefen.

Varje skolmÃ¥ltid fÃ¥r i snitt kosta 8,50 kr….
Inte mycket ekologiska eller närproducerade råvaror används.
Däremot är maten säkrad rent hygieniskt och ”näringsmässigt” (vilket man kan diskutera, just med tanke pÃ¥ eko) med hjälp av egenkontrollprogrammet, trots att köket egentligen är undermÃ¥ligt för den matkvantitet det hanterar.
Centralköket skulle behövas byggas om för 10 miljoner kr om det ska bli effektivt.
Varför inte använda de pengarna till att bygga om alla små skolkök och laga mat på plats åt barnen?
Ännu mer vatten på min kvarn får jag när tom kostchefen själv utryckligen är av samma åsikt!
Dock behövs det ungefär dubbelt så mycket pengar per måltid alltså ca 16 kr för att få varje måltid mer eko.
Men vad finns det som är viktigare än våra barns hälsa och jordklotets fortsatta existens?

En dag tidigare i veckan sådde jag små frön av matglädje hos våra deltagare på Rås då de allihopa fick vara i köket där och laga sig en egen måltid.
Ju fler kockar desto godare soppa.
Inte mycket ekosnack blev det. Ibland gäller det bara att försöka fÃ¥ nÃ¥gon att börja laga mat över huvudtaget…

Började bra med att jag glömde släppa av äldsta tjejen på fritis imorse.
När vi kommit ut pÃ¥ stora vägen och kört ett par kilometer (stressade till dagis) hör jag frÃ¥n baksätet; ”Men mamma…!”
Bara att vända om.

Sen har det varit tre möten under dagen.
Ett där alla var där pga sina titlar och kanske inte i första hand sitt engagemang.
Och ett där alla var där pga sitt engagemang och inte sina titlar.
Måste jag nämna vilket som var mest givande och inspirerande?
En ledtrÃ¥d… jag gillar engagerade människor…