grönsaksbrist-inte här

På grund av dåligt väder i Sydeuropa är det grönsaksbrist i Sverige. Lyssnar på nyheterna och hör om restauranger som säger upp folk, isbergssallad som flygs in och säljs för skyhöga priser och undrar i mitt stilla sinne hur det skulle gå för oss svenskar om det blev kris på riktigt.

Det här är inte kris på riktigt. Isbergssallad, eller tomat eller färsk spenat är inte basmat! Vi överlever utan.

Själv har jag inte märkt så stor skillnad, faktiskt, vi köper väldigt sällan sallad under vintern, någon gång en fredag när barnen tjatat till sig tacos. Men vi är förstås inte utan grönsaker för det. Vi har färsk pumpa, tomater både i fryst och torkad form, lök, frysta bönor, fryst spenat, potatis och än så länge några burkar syrade grönsaker kvar. Just syrade grönsaker serverar jag till varje måltid istället för en skål med färsk sallad. Vid den här tiden på året brukar vi även grodda mycket, det ersätter det färska gröna. Och har man inte tillgång till egen skörd så vill jag slå ett slag för vitkål och morot istället för sallad, det finns ekologiskt och närproducerat, sånt man åt förr under vintern, innan babyspenaten var uppfunnen…

 

vattenbrist

Vid flera tillfällen har jag skrivit om det viktiga vattnet. Har saknat rinnande vatten några gånger i det här huset, men då har det berott på igenkalkade eller frusna rör. Nu känns läget mer oroväckande, även om det inte är akut än. Har under året återkommande haft problem med missfärgat vatten och trott det berott på järn, men nu misstänker jag starkt att det är de låga grundvattennivåerna som är orsaken. Hörde nämligen häromdagen att grannen fått slut på vatten i sin brunn. Det är rimligt, hösten har varit torr och i somras var det vattenkris på många ställen i landet. Än så länge har det inte varit mycket vinternederbörd heller. Jag hurrar varje dag det snöar.

Jag har en grävd brunn så den är inte särskilt djup. Ska jag borra en djupare? Grannarna gör samma sak, vad händer sen om några år…? Hur djupt kan vi borra?

Har åtminstone infört ransonering här hemma, snabbdusch och minsta möjliga spolande. På sommaren kissar jag i hink för att kunna använda som gödsel i landet, det har jag infört nu också. Får sprida det på komposthögen istället.  Bra samtidigt eftersom jag bor i avrinningsområde till svartån och vi ska minska fosfortillförseln här. Dagens avloppssystem är ju verkligen märkliga, allt kiss och bajs transporteras ner under jorden, där vi också hämtar vårt dricksvatten, eller så rinner det iväg i närmsta vattendrag. Kanske läge att satsa på det gamla utedasset istället…

små barn, små problem…

Mina barn är halvstora nu. Märker det bland annat genom att de inte vill umgås med mig, kompisar blir viktigare och viktigare. Underhållningen uppgraderas också.

När de var små var jag föräldraledig i sex år. Den äldsta gick bara på dagis i 3 månader innan hon började skolan. Jag fick ofta höra av andra mammor att det var viktigt att barnen gick på dagis tidigt, för det var så svårt att underhålla dem hemma. Att en mamma, eller pappa, inte riktigt dög som sällskap. Att barnet behövde stimulans. Jag kände aldrig så. Visst var vi iväg och träffade andra barn, men jag var alltid med och det var inte många timmar åt gången. I övrigt var de med mig och hjälpte till i det som jag pysslade med, ganska intensivt periodvis.

Nu däremot känner jag verkligen att jag inte kan underhålla dem. Det enda som är intressant, när de är hemma, är att sitta framför en skärm och interagera digitalt med vänner. Jag kämpar emot, men har inte så mycket att erbjuda i gengäld. Jag kan faktiskt sakna den där tiden när det var otroligt spännande att bara gå ut i skogen och plocka kottar eller gräva upp mask i landet. En förälder är inte ett dåligt sällskap för ett litet barn och är det nog egentligen inte heller för ett stort, men doserna blir mindre och mindre och det kanske är som det ska vara.

 

snickerier

För några veckor sen hade jag hantverkare här som bytte mina stuprör och hängrännor. Det var verkligen på tiden, de hade rostat sönder och regnet hamnade överallt förutom där det borde.

Efter det fick jag en liten kick att fortsätta fixa, tvättade bland annat fasaden (vilket borde gjorts klart för flera år sedan) mot norr där det var grym mögelpåväxt, har bara lite kvar ovanför de översta fönstren.

 

 

Med stege, linoljesåpa, en borste på skaft och en vattenslang blev jag både dyngsur och öm i hela kroppen. Men fint blev det.

 

 

När man börjar fixa saker vill man gärna fortsätta så jag satte igång att skrapa färg från verandan, insåg då att taket har blivit fuktskadat längst in mot fasaden, det måste bytas. Jag vill gärna behålla min fina veranda med snickarglädje så jag vågar inte sätta kofoten i den själv.

 

Nästa steg blir att måla huset, det kommer inte ske i sommar, men byte av dålig läkt och annat kanske ska fixas nu. Fönstren behöver också en upprustning. Helt plötsligt blev det en lång lista på måsten. Jag är inte särskilt snickarkunnig men har faktiskt renoverat två små rum själv. Skillnaden då har varit att jag kunnat hålla till inomhus utan stress. Varje rum har tagit 1,5 år…

Att byta ett tak utomhus vågar jag inte göra utan hjälp ifall det blir stående och jag inte kommer vidare. Önskar att jag kände någon snickarkunnig på nära håll. Alternativet är att ta in en snickare och be att få vara med och göra jobbet, så jag kan lära mig något på vägen.

 

 

Cirkeln är sluten

Så kom då snön till slut och det nya året med den.

 

Grön timjan i snödrivan

 

2015 var händelserikt. Det var året jag testade att odla kål hemma. Året då mördarsniglarna kom, då vi var i Kina och hälsade på, då jag byggde mitt vedskjul och blev med odlingstunnel. Det var året då jag bytte jobb och började på Energikontoret i Jönköping, det var även året då jag hittade kärleken, 30 mil bort och året då jag avslutade mitt partipolitiska engagemang.

Det finns varken energi eller tid till allt man vill göra i livet, nya delar ska in, andra ska fasas ut. Bloggen kommer i andra hand, men jag är ändå glad att ha den. Efter 9 års skrivande så blir den en sorts dagbok och receptsamling för mig själv, jag kan följa hur jag har tänkt och resonerat vid olika tidpunkter. De senaste åren har det inte blivit mycket politiska inlägg eller ens engagerade texter, jag tror det beror på en lojalitet mot arbetsgivare. På något sätt är man inte helt fri att tycka och tänka, när man är offentligt anställd och speciellt inte när man jobbar mot näringslivet. Jag har censurerat mig själv, det har absolut inte varit någon påtvingad censur utan helt självvald. Men det har också gjort att bloggen har känts ganska ospännande för mig, det handlar mest om odling och jag försöker dokumentera för att spara mitt år med trädgård. Å andra sidan var det just därför jag startade bloggen en gång i tiden, för att det skulle vara en odlingsblogg. Som sedan ledde till ett miljöengagemang, en ekobutik, ett politiskt engagemang, en utbildning inom energi och vidare till jobb inom det som är en av de viktigaste frågorna för att minska koldioxidutsläppen i atmosfären, nämligen energieffektivisering och förnybar energi. Så, cirkeln är kanske sluten…

november i bilder

Det är något konstigt med vädret… Snart är det klimattoppmöte i Paris, går det att hoppas på att vi får årstiderna tillbaka?

Annat fokus på Paris just nu.

Världen är upp och ner. Viktiga frågor hamnar i skymundan. Hat och egoism upptar alltför många tankar.

Det ena är inte mindre viktigt än det andra. Men en kan fråga sig vad som är förutsättningen för liv…

Det är något konstigt med mänskligheten.

 

rens, blast och en del skörd

Snart så vänder det. Inte många månader kvar tills man kan stoppa ner nya frön i jorden. Jag har inte hunnit vinterrusta trädgården så mycket som jag skulle velat vid den här tiden, men potatisen är upptagen, tunnelväxthuset utrensat och alla pumpor har jag plockat in. Det får väl duga så…

 

Det har varit grymt mycket jobb sedan vi kom hem ifrån vår resa. Vi har infört matavfallsinsamling i kommunen och jag har varit delaktig i informationsarbetet. Väldigt många man pratar med säger att det hos dem inte blir några matrester och jag kan inte förstå hur det går till… Hos mig ser det ut så här var och varannan dag just nu under skördesäsong. Skal, blast och rens fyller vasken och jag  går ut med en full hink till komposten nästan varje dag. Det är såklart bra att inte slänga ätlig mat, men vem äter potatis-och äggskal?

Men det säger kanske något om folks matvanor…

stadsodling i kina

För en vecka sen kom vi hem från Kina. Vi var där och hälsade på brorsan och hans fru som bor och jobbar i Beijing sen några år tillbaka. Jag har alltid bryderier när jag ska iväg och flyga, det är inte försvarbart, men ibland gör jag det ändå. Mamma som var initiativtagare till resan klimatkompenserade i våras genom att installera solceller på hela sitt garagetak. Jag har inte klurat ut än vad mitt bidrag ska bli.

Nu var det inte bara flygresan jag grämde mig över utan även att vi skulle vara borta i två veckor under skördetid… Såklart var resan värd en frånvaroperiod hemma, det var kul att äntligen träffas, två år sedan sist och vi fick många nya intryck, speciellt barnen som också var med.

Det var inspirerande att se alla små odlingar i hutonggränderna. Överallt växte en gurk/squash- eller pumpaplanta. Jag skulle dock inte vilja vara den som skördar när frukterna hänger i elledningarna…

 

 

Förutom alla klassiska sevärdheter i staden tog vi såklart en tur till muren.

 

Under tiden som vi var där var det var det ovanligt klart väder och låga nivåer av smogg. Anledningen till det var militärparaden som anordnades under veckan. Man hade helt enkelt manipulerat vädret genom att skjuta upp silverjoner i atmosfären för att få sol och klart när marschen skulle vara… Obehagligt… men tydligen inte särskilt ovanligt.

tacksamma tankar

Det finns mycket att vara tacksam för just nu. En dag med sol, glada barn som bakar fikabröd till stranden, att jag känner mig pigg och frisk nog för en springtur efter en hostig vecka, möjlighet att plocka sallad direkt från landet till middagen. Idag blev det paj med quornfärs, egen mangold och hemmagjord halloumi.

 

Purjolök och fänkål trivs i landet, sparrisen fick jag binda upp idag med en något överdimensionerad stör efter att den vikt sig i regnet och blåsten i veckan.

gammal mat har väl ingen dött av…

Mina nya arbetsuppgifter handlar om matavfall och sopsortering, kolla gärna in kampanjen.

Inspirerad av det och med en något ansträngd ekonomi såhär i början av sommaren bestämde jag mig i början av veckan för att inte köpa någon ny mat innan det var dags för barnvecka igen. Jag har ett mycket välfyllt kylskåp och skafferi så det handlar bara om att vara kreativ. Lite för kreativ var jag nog för efter två timmar på jobbet igår mådde jag väldigt illa. Vilket snart resulterade i att allt jag ätit till frukost kom upp. Tog mig nätt och jämt hem, fick stanna två gånger och slänga mig ut i diket. Efter några timmars sömn mådde jag bra igen. Egentligen tror jag inte att jag åt något dåligt. Kokt ägg borde ju inte bli för gammal på fem dagar och juicen jag drack hade inte ens utgånget datum. Jag tror bara min mage är inställd på att få gröt på morgonen. Ännu ett dilemma i vår överkonsumerande värld. I alla fall min mage protesterar om man ändrar på vanorna.

I morse vaknade jag med huvudvärk och nackspärr efter att ha sovit hårt. Lite magsjuka tär på kroppen… På uppmaning av kollegan att häva mitt köpstopp har jag nu införskaffat mjölk. Men något mer blir det inte!

 

 

Matavfallsinsamlingen här i kommunen kommer ske med Gröna påsen.