… har jag varit ledig nu och nästan inte tänkt på jobbet alls.
Det var välbehövligt.
Så mycket som egentligen borde blivit gjort. Men jag ignorerar kraven.
Att umgås med vänner, prata, lösa livsgåtor är också viktigt. Kanske inte viktigare än ved till vintern, men minst lika viktigt.
Dessutom blir man varm i själen både av vänskap och en lång kravlös helg.
Imorse var det -14 grader…
Jag har kommit till det där stadiet som man kan uppleva när en graviditet går över tiden, det blir nog inget barn…
Det blir nog ingen vår…
Apropå förra inlägget om att hitta nya sociala praxisar kommer här ett länktips med inspiration.
Erika Brokvist har börjat blogga om solceller, grön bilism, friår och hållbarhetstankar i största allmänhet på den här adressen;
http://rikaerikas.wordpress.com/
Läs och inspireras!
Första delen i DN kulturs serie ”Min stund på jorden” skrevs idag av den tyske socialpsykologen Harald Welzer.
Varför händer så lite när det gäller klimatarbetet? Varför havererar internationella klimatförhandlingar gång på gång?
Klimatförändringar är ett komplext problem.
Klimatförändringar tar tid.
Koldioxid kan man varken se eller ta på.
Det blir abstrakt.
Men jag gillar slutsatsen i artikeln, att det är på lokal nivå det finns hopp om förändring.
Extraktivismen, alltså vårt ständigt allt intensivare uttag av råvaror går bara att råda bot på genom minskad konsumtion.
Vi måste hitta andra intressen i livet!
Vissa dagar hinner man inte vara hemma så mycket som man skulle vilja.
Idag var en sådan dag. Hem, elda, äta, iväg på möte…
I måndags var jag smart och gjorde en stor kastrull linssoppa, lätt att värma till middag på vedspisen med ett par knäckemackor till, dessutom blev det några lunchlådor att stoppa i frysen.
Nä, jag tycker inte det är roligt att laga mat till mig själv, jag tycker egentligen inte att det är så roligt att laga mat till barnen heller (får man säga så…?) vilket beror på att de oftast inte uppskattar mat som jag gillar.
När jag så ska laga mat till någon annan vuxen känner jag mig så ringrostig att jag mest blir nervös och tappar lusten för det.
Lite sorgligt, jag som en gång gillade att laga mat och till och med jobbade med just det.
Däremot tycker jag fortfarande maten är så pass viktig att jag inte slarvar, det blir ekologiskt och det blir lagat från grunden, roligt eller ej, så ska det vara!
Oj vad jag har pratat, känner mig alldeles hes i halsen.
Eftersom bilen vägrade starta fick jag ta bussen och träffade trevliga människor både till och från jobbet.
Den sociala sidan har verkligen fått sig en dos idag kan man säga.
Måndag firar vi med en bild på gårdagens bak.
Ett megastort bröd jäst i min nya jäskorg som jag fick av en kompis i vintras och inte prövat förräns nu.
En långsam promenad i solen gjorde gott.
Förresten har jag bara behövt elda en gång idag, det betyder vår och att veden kanske räcker ända till maj.
Nu är det hög tid att börja tänka på nästa vinters vedförråd…
Vi har intagit en varsin hörna av den ”nya” soffan, dottern och jag. (Under filten ligger det ett febrigt barn.)
Igår fick jag två kassar mat och färdiglagad middag levererad av en underbar vän och jag känner hur krafterna sakta börjar återvända.
Hittills i veckan har jag bara sovit och knappt ens orkat läsa, än mindre ha några ambitioner förutom att överleva dagen. Nu har jag börjat dagdrömma och få en massa idéer på saker jag vill ta mig för, men har ingen ork att göra någonting och det är nästan mer frustrerande.
Har legat fullt påklädd under mitt duntäcke i två dygn. Förutom när jag lagat mat, diskat, skjutsat barn till och från skolan, eldat och burit ved.
Inte kul att ha influensa när det är barnvecka men livet pausar ju inte. Önskar att mamma och pappa skulle bo lite närmre…
Fick ett sms från en kompis som undrade ”Är det det här som är relationsanarki?”
Hämtat från boken Bli en bra kompis.
Kloka ord och lite så jag tänker om alla relationer.
Har svårt att definiera mig som singel eller ensamstående, men jag är inte heller gift, sambo, särbo eller ens ihop, har bara flera bästa kompisar.