Den här veckan har gått åt till att bygga koja.
Alltså inte jag då utan barnen.
Jag har hjälpt till att gräva ner några hörnstolpar (tog de cementerade från den gamla hundgården på trädgården)
Sen har det snickrats och bankats, grannbarnen har släpat hit gamla brädbitar och spikar och alla har varit med och hjälpt till, den yngsta 4 år och den äldsta 12.
Det är så kul att se dem och det bästa av allt; jag får vara ifred och pyssla med mitt, inget tjat och gnäll om att det inte finns något att göra, och inte en krona har det kostat. Det har bara varit återanvänt material.
Visst kan någon ha åsikter om prydnadsfaktorn, men jag tycker mest att det är mysigt med ett skevt svartbygge i ett hörn av trädgården, då syns det att det bor barn här!

Idag hade vi kojbyggarfest med inbjudna föräldrar, hembakta muffins och en liten eld i duggregnet.
Ankorna var också med förstås, de har blivit så tillgivna att de gärna kommer upp på förstutrappen och bajsar (de skulle nog gärna komma in om vi inte hade dörren stängd)…
Jag är inte riktigt nöjd med det.
Får klura ut något sätt att stoppa dem.