Idag har jag fått en begagnad tvättmaskin!
Tack snälla Kew och Annika (som dessutom gav mig nya dubbdäck till bilen i höstas).
Nu hoppas jag att den fungerar ett tag så jag slipper köpa en ny, åtminstone under mitt köpstoppår.
Apropå köpstopp har jag gjort ett undantag.
Gjorde ett sällsynt besök på Ikea för någon vecka sen.
Passade på att köpa en madrass till en barnsäng när vi ändå var i krokarna.
Har lånat grannens alldeles för länge nu och madrasser är något jag inte vill köpa på loppis.
Det är inspirerande att gå in på Ikea, man vill ha så mycket, en soffa som passar i vardagsrummet, fint pynt och bra förvaringsmöbler… Vill ha, ja…
Efter ett tags frosseri i inredning får jag en obehaglig känsla av att mitt hem inte duger.
Det gillar jag inte.
Jag tycker ju om mitt hem och det duger minsann alldeles utmärkt.
När jag inser det vandrar jag vidare genom Ikea med en trotsig känsla och kommer ut med, ja just det bara en madrass, inte en enda onödig pryl extra.
Dock har jag en önskemöbel som skulle göra mig lite lyckligare…
http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/34631507
En arbetsbänk som skulle passa perfekt i mitt omöjliga kök, men det får bli en annan gång, eller så bygger jag en själv.
(En glad sak var att det var mycket ekologiskt i Ikearestaurangen.)
Oj vad jag känner igen mig i detta! Allt ser så praktiskt och välfungerande ut på IKEA…..tänk om man hade det så! För att i andra stunden inse att jag inte är ett dugg beroende av deras utbud (kanske någon enstaka grej).
Jag är nöjd med det jag har och saknas det något så ordnar det sig alltid på något annat sätt. Lämnar därmed IKEA med en emotionell seger!
En nöjd konsument är varje pryltillverkares och marknadsförares mardröm!
Känner detsamma som du när det gäller inredningen i ens egna hem, då försöker jag tänka att det är jättefint och duger precis som det är.
Marita
Nejvisst, nöjda får vi inte vara! Då missar vi ju tillväxten… 🙄