Idag har jag ökat på mitt lilla land inför nästa sommar.

Först fräser jag sönder grässvålen med jordfräsen, sen vänder jag med spade så gott jag kan och täcker med allt möjligt organiskt material, den här gången blev det resterna av min gamla halmbal. Så får det ligga till nästa år, då får jag bearbeta jorden lite till.

När jag ser mina idylliska bilder på barnen i trädgårdslandet går tankarna oundvikligt till alla barn i somalia och reportaget i morgonens tidning.
Flera hundra tusen människor på flykt i Kenya, mängder med undernärda barn utan hem, över 3 års torka och inbördes stridigheter om makten…
Inser att min egen ekonomiska situation verkligen är relativ.
Men vad ska man göra? Skicka sina sista slantar till någon hjälporganisation eller en symbolisk summa för att döva sitt samvete…?
Sluta tänka på det som är jobbigt och njuta av hur bra man har det själv?
Jag tror på en kombination, hur vi lever här i väst hänger ihop mer än vi tror med människors lidande i andra länder.
Koldioxidutsläpp påverkar klimatet, klimatet påverkar regn och torka.
Utan att ha någon djupare inblick i det politiska läget på afrikas horn misstänker jag att maktkampen handlar rätt mycket om pengar och naturtillgångar. Ofta är bolag och intressen i väst/nord inblandade i sådana affärer.