Lördagmorgon, klockan är åtta och jag har redan hunnit tända vedspisen, dricka te och måla lite, en piedestal som jag köpt på loppis. Har ju inga ordentliga fönsterbrädor så nu försöker jag skramla ihop allt möjligt jag kan ställa krukor på.
Att måla är meditativt och ett bra sätt att reda ut tankar.
Efter ett långt och djupt samtal med en av mina bästa vänner igår känner jag mig stärkt i min tro att var och en måste leva sitt liv precis på det sätt som känns bäst för den.
Låter självklart eller?
Men alltför ofta sneglar även jag på hur andra har det och om mitt sätt att leva är normalt.
Magkänslan är bra, ofta känner jag vad som känns bäst för mig. För det mesta kan jag säga ja eller nej och mena det.
Men ibland är det en oro som tar över, hur borde det vara, hur har andra det egentligen, är det här normalt?
Om den känslan kommer tycker jag det är bra att stanna upp, fundera ut hur jag vill leva egentligen, rationellt tänkande och kanske fundera ihop med någon annan som jag kan lita på.
Sen är det bara att börja leva så.
När oroskänslan kommer krypande är det bara att gå tillbaka till sitt ”kontrakt” med sig själv och fortsätta leva som man har tänkt ut, även om andra verkar ha det annorlunda i sina liv.
Äntligen en blogg precis i min smak 🙂 Nu tillhör jag väl inte dem som läser hundratals bloggar men idag, när jag av en slump ryckte åt mig ett exemplar av en studenttidning (jag är inte student men hade ett ärende på Campus här i Östersund) så såg jag att du skrivit en krönika. Och tänkte direkt: Men det är ju precis samma tankar som jag har! Man blir inte lycklig av konsumtion. Eller JAG blir inte det. Jag finner den största lyckan i naturen. Det finns två saker jag älskar, åka skidor på på fjället och bada i sjön eller havet (som jag gör året runt!) Men framför allt ägnar jag mycket tid åt att prata mat och klimat och jag försöker handla eko, reko och efter säsong. Jag är inte vegetarian men när jag lagar mat själv blir det mest vegetariskt, ibland fisk, nångång när jag vill lyxa till det – Jämtlands specialitet – älgkött. Men jag jagar inte själv…
Nu när jag hittat till din blogg ska jag absolut läsa den igen (en av de tre som jag läser) Är också väldigt morgonpigg. Önskar nästan att jag kunde sova längre 😉 faktiskt.
det värsta är väl kritiken man får från sin omgivning.
tänk om alla gjorde som du?
då skulle ju sverige (jorden) gå under…
alltså.
tillverkning och produktion skulle ju stoppas och alla arbetstillfällen skulle så småningom försvinna.
nähä…
men det är ju dit jag vill.
att vi ska leva i samklang med naturen, sluta tillverkningshysterin och ta tillvara det som redan finns. sluta använda pengar.
använda klart allting. sedan börja producera igen – när saker och ting behövs.
men folk fattar så dåligt.
vi måste ju fortsätta köpa, köpa, köpa…
hålla allt i rullning… öka. öka.
En väldigt stor del av befolkningen går ju på antidepressiva eller har andra psykiska problem pga sin livsstil så man ska nog inte ta de som ett rättesnöre för hur man bör leva. Mår du bra så gör du något rätt som många andra inte gör 🙂
Sådär känner jag med ibland men vet ju i hjärtat att jag gör rätt. Jag kan liksom inget annat göra 🙂