Så kom då snön till slut och det nya året med den.

Grön timjan i snödrivan

2015 var händelserikt. Det var året jag testade att odla kål hemma. Året då mördarsniglarna kom, då vi var i Kina och hälsade på, då jag byggde mitt vedskjul och blev med odlingstunnel. Det var året då jag bytte jobb och började på Energikontoret i Jönköping, det var även året då jag hittade kärleken, 30 mil bort och året då jag avslutade mitt partipolitiska engagemang.

Det finns varken energi eller tid till allt man vill göra i livet, nya delar ska in, andra ska fasas ut. Bloggen kommer i andra hand, men jag är ändå glad att ha den. Efter 9 års skrivande så blir den en sorts dagbok och receptsamling för mig själv, jag kan följa hur jag har tänkt och resonerat vid olika tidpunkter. De senaste åren har det inte blivit mycket politiska inlägg eller ens engagerade texter, jag tror det beror på en lojalitet mot arbetsgivare. På något sätt är man inte helt fri att tycka och tänka, när man är offentligt anställd och speciellt inte när man jobbar mot näringslivet. Jag har censurerat mig själv, det har absolut inte varit någon påtvingad censur utan helt självvald. Men det har också gjort att bloggen har känts ganska ospännande för mig, det handlar mest om odling och jag försöker dokumentera för att spara mitt år med trädgård. Å andra sidan var det just därför jag startade bloggen en gång i tiden, för att det skulle vara en odlingsblogg. Som sedan ledde till ett miljöengagemang, en ekobutik, ett politiskt engagemang, en utbildning inom energi och vidare till jobb inom det som är en av de viktigaste frågorna för att minska koldioxidutsläppen i atmosfären, nämligen energieffektivisering och förnybar energi. Så, cirkeln är kanske sluten…