Fiberduken över kålen åkte bort, alldeles för tidigt, men det var ingen mening med att ha den kvar, det började glipa och då hittar skadegörarna ändå in. De stackars kålplantorna var nästan knäckta därunder och det tog några dagar innan de orkade sträcka på sig i sin nyvunna frihet. I år odlar jag brysselkål för första gången, rödkål, grönkål och svartkål. Än så länge är jag mest imponerad över grönkålen, en sort som heter Curly Scarlet och är otroligt vacker och får massor med blad. Jag förstår faktiskt inte vad man ska ha svartkålen till, den ger ju så lite skörd jämfört med grönkål. Men visst, den är ju dekorativ…

Grönkålen Curly scarlet.

Svartkål med ynklig bladmassa.

Eftersom kålen nu står helt oskyddad och jag inte köpt Turex eller något annat biologiskt bekämpningsmedel får jag inspektera alla blad varje dag. Det är tydligen ett riktigt kålmalår i år och jag har också märkt av de små flygarna. Men än har jag gott hopp. Det är ju främst på kål som man ska äta själva bladen av som det är så trist att få angrepp och det är också den som kålmalen verkar gilla bäst. De vaxiga stora bladen på rödkål och brysselkål verkar inte lika smarriga, tyvärr, för de bjuder jag hellre på eftersom det är huvudena man vill åt.

Försöker i alla fall skörda, äta och frysa in så mycket som möjligt nu när det finns tillgång.