Nästa vecka händer något stort och nytt.
Det finns ett hus som har väntat på mig,  jag har sett det och tyckt om det. För några år sen var det till salu och jag var där på visning.  Det blev inget då men nu, nu är det snart mitt…
Anna har haft det så länge, men av någon anledning tyckte även hon att jag skulle ha det när hon inte längre har möjlighet.
Jag är så tacksam och nästa vecka flyttar jag in.
Det blir ingen lägenhet, barnen behöver inte byta skola och kompisgäng. Dessutom är det bara cykelavstånd till deras pappa.
Ibland känns det som att allt löser sig så bra och jag är så förundrad över alla människor som vill mig väl, det har hänt så många gånger de senaste åren.
När jag funderar över det så är min första tanke att jag inte är värd det. Allas välvilja alltså… Men visst är jag det, det viktiga för mig att komma ihåg bara är att jag måste sprida vidare den här välviljan, man kanske inte alltid kan ge tillbaka till den man har fått från, men ger man vidare till någon som behöver så kommer det till slut alla till godo. 
Jag hoppas  nu att Anna får det hon behöver när jag får hennes hus, som jag så väl ”behöver”.