Det blev mycket grönsaksfräs idag.
Till lunch; morötter, brytärtor, lök, pumpa och koriander.
Till middag; potatis, jordärtsskocka, purjolök och chili.
Allt från egen trädgård!
Sen i somras har jag i grönsaksväg köpt två vitkålshuvuden (som marsvinen ätit upp) ett par avokados, en ask körsbärstomater samt en del tomatkross. Allt annat har varit egen skörd och nu är vi inne på nytt år.
Testade ett recept på ”lion bars” från en Leila-kokbok i julas. Funkar att skära i små munsbitar eller lite större om man vill ha med sig som mellanmål på någon utflykt.
Lion bars
3 dl jordnötssmör
2 dl ljus sirap
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
3 dl kokosflingor
5 dl dinkelpuffar
100-200 gr mörk choklad
Smält jordnötssmör, sirap, strösocker och vaniljsocker på svag värme.
Rosta kokos i en torr kastrull.
Rör ner kokos och puffar i jordnötssmeten.
Fördela smeten i två avlånga brödformar med bakplåtspapper i botten. Låt stelna i kylskåp ca en timme.
Skär i bitar och doppa i choklad som är smält i vattenbad, alternativt smält chokladen och häll över massan i formarna, låt stelna och skär sedan bitar.
Alla ingredienser går att hitta ekologiska.
Vädret är minst sagt ombytligt…
Från plusgrader åkte vi till Stockholms skärgård för att fira jul.
På julaftons morgon strålade solen.
Sen kom snön och kylan.
När vi kom hem var världen snötäckt och -17 grader, inne var det bara 13…
Med några lediga dagar hemma var det inga problem att få upp värmen och hålla den, som tur är har jag mycket ved kvar. Det enda jag var orolig för var mina potatisar i den avstängda frysboxen. Jag stoppade ner en extra trasmatta och en petflaska med varmt vatten för att försöka hålla frostfritt och det verkar fungerat.
Mangolden kämpade på bra vid det första snöfallet som kom innan jul men snabbt töade bort, nu är det inte mycket kvar av den även om det har blivit plusgrader och är grönt på ängarna runtomkring… Man hinner nätt och jämt vänja sig vid en väderväxling så kommer nästa, idag är det storm ute och jag sitter inne och kollar på Odlingstv. I början av veckan fick jag nämligen det så efterlängtade bredbandet hem, efter år av svajig uppkoppling på mobilt bredband. Äntligen kan man surfa och till och med titta på rörlig bild! Här ute på landet… det ni.
Idag har vi sett solen (!) och bäddat in kronärtskockorna i ett tjockt lager halm. Har aldrig lyckats med att övervintra kronärtskockor, men slutar inte att försöka.
Trodde jag skulle sluta framåt hösten, men det blir ett beroende, att springa på morgonen. Kl 05.30 några dagar i veckan. Jag har lagt om min runda så jag bara springer på asfalt. Det är för stor risk att trampa snett i groparna på grusvägen. Men några gatlyktor finns inte här ute på landet. Totalt mörker har det varit nästan hela hösten. Det är så rogivande och uppiggande på samma gång. Men i morse var det inga moln och jag var omgiven av en fantastisk stjärnhimmel. Nästan så jag fick svindel, det kändes som jag skulle ramla ut i universum. Så liten och obetydlig man är när hela rymden öppnar sig ovanför en.
Debatt igång. Några forskare från SLU som påstår att ekologisk odling leder till svält.
Men jag tänker så här; Har vi något val?
Om vi inte odlar och konsumerar mer ekomat så kommer vi inte ha någon mat alls eftersom olja och fosfor är ändliga resurser på en begränsad planet. Vårt konventionella jordbruk är dopat med billig energi som kommer ta slut. Och innan den gör det kommer vi ha nog med problem i och med klimatförändringarna
Man säger att jordbruksmarken inte räcker till att mätta alla munnar om man odlar ekologiskt, därför att man får mindre skördar med ekologiska metoder. Men först och främst handlar inte svälten i världen om att vi producerar för lite mat, det slängs och eldas upp mat varje dag. Det är resursfördelningen som är snedvriden. Kanske blir skördarna mindre i Sverige med ekologiskt jordbruk (jag har inte siffror på det) men i många delar av världen leder konventionellt jordbruk till jorderosion och utarmning och där är enda lösningen att börja odla ekologiskt för att bygga upp jorden igen och i framtiden få någon skörd överhuvudtaget.
Mycket av jordbruket producerar dessutom foder till köttdjur, kunde vi odla mer ”foder” till människor istället är jag övertygad om att marken kommer räcka gott och väl.
Dessutom har jag en känsla av att ekologisk mat är mer näringsrik och mättande, vi behöver inte äta så mycket om maten är näringstät, då krävs inte samma volymer för att producera all skräpmat som tillverkas idag.
Småskaligt brukande av jorden är nog det viktigaste vi kan göra, ta ansvar för vår egen konsumtion och odla något. Tänk vad mycket gräsmattor det finns i det här landet och så säger man att marken inte räcker till…
Alla kanske inte kan bli självförsörjande, men varenda liten morot är en viktig del i en rättvis värld. Och tänk vad mycket jobb det skulle skapa, viktigt jobb som måste bli gjort.
Här är Naturskyddsföreningens svar på tal till ekohatarna på SLU.
Och här mina tidigare tankar om klimat, mat, folkhälsa och schysst handel, ett 5 år gammalt inlägg som jag återanvänt flera gånger.
Så här ser purjolöken ut som fortfarande står kvar i landet.
Försöker ha den där så länge som möjligt, för att frigöra plats i kylen.
Odlingsåret är långt om man tänker efter, de här plantorna sådde jag någon gång i mars. Bara fyra månader kvar tills fönstren är fulla med sådder igen.
Det är så många små detaljer som påverkar hur man mår. När något känns jobbigt färgar det av sig på annat och tvärtom. Nu känns det lättare att leva.
I helgen köpte jag ny bil, ja, den var ju begagnad förstås, men jag har inte förstått hur jobbigt det varit att åka med en bil som riskerat att rasa ihop vilken dag som helst. Psykisk stress. Den var inne på lagning i över en vecka och jag insåg att det inte är möjligt för mig att bo 1,7 mil ut på landet från närmsta tätort räknat, med tre barn som går på aktiviteter i stan och buss som inte går på helgerna. Det blir ett väldigt begränsat liv i alla fall, tyvärr. (Jag lånade bil av vänner för att pussla ihop det och åkte även med grannen och bussen när barnen inte var hemma.) Cyklade faktiskt några gånger till och från jobbet i höstas. Det var skönt, men inget jag skulle göra nu när det är mörkt. Det finns nämligen inga cykelvägar hemifrån. Hastigheten är 80 km/h och med smal vägren. När jag ändå har en bil i min ägo så åker jag den även när jag kan ta bussen, dels för att det är en frihet att kunna jobba igen lite flextid och stanna i stan på kvällen men också för att bussen är mer än dubbelt så dyr som bränslet till bilen, och det tycker jag är sjukt! Det miljöbästa borde ju vara mycket billigare, då hade jag såklart åkt buss mycket mer.
När man i övrigt är miljömedveten så är den här bilfrågan ett ständigt ok för mig, men jag prioriterar att bo på landet, odla, inte semesterflyga, köpa secondhand osv. Då får bilen vara min lyx för att kunna leva ett någotsånär komfortabelt liv. Dessutom har den nya bilen dragkrok så nu kan jag handla eget virke och annat till huset!
Andra detaljer som bidrar till mitt välmående just nu är nya spännande projekt och jobberbjudanden som får mig att inse vad jag helst av allt vill göra i livet, samt positiv uppskattning från flera oväntade håll. Det ena genererar det andra, jag hoppas det håller i sig.
Vaknade igårmorse i en snötäckt värld. Bara att gå ut och byta till vinterdäck.
Jag har ännu inte fattat att sommaren är över… Den var lång och kort på samma gång.
Kanske fokuserade jag på fel saker, jag var iallafall inte riktigt närvarande, tiden gick och plötsligt vaknar man upp i november.
Man lever och lever vidare. Men potatisarna ligger i boden, syltburkarna står på sin hylla och pumporna är under tak, det är en rikedom som man kan njuta av till eldens sprakande i kakelugnen, när en lång vinter ligger framför.
Tog mig ut i skogen och kom hem med en hel korg trattkantareller och vanliga kantareller.
Lite mer än jag hade tänkt mig, fick i panik låna en tork av Clara. En Evermat. Superbra! All svamp var torkad på mindre än ett dygn. Nu har jag ett lager som bör räcka även nästa år om det inte blir ett svampår igen. Eller så frossar jag (själv) hela vintern, barnen gillar inte svamp…
