Blir irriterad men inte förvånad över att 70% av alla kommunpolitiker och tjänstemän i Sverige tvivlar på klimatförändringarna.
Det är lättare att avfärda än att ta ansvar.
Om man väljer att tro på det forskningen ganska ensidigt kommit fram till de senaste åren måste vi ju göra något…
Men det verkar ju jobbigt och förresten gäller det ju säkert inte oss här i vårt hörn av världen…
Vi har det ju så bra…
Skrämmande va??
Var på en intressant föreläsning idag med delar av konstnärsgruppen Kultivator som håller till på Öland, det var bla Omställningsgruppen i tranås som hade ordnat.
Kultivator blandar konst, aktivism och jordbruk i sina verk och aktioner.
Bland annat har de, inspirerade av Vendana Shivas ”Grandmothers University” i Indien startat något liknande här i sverige.
Det handlar om hur man på ett kreativt sätt kan vidareförmedla gammal kunskap om ett hållbart sätt att leva, som håller på att gå förlorad med den äldre generationen.
Titta in på Kultivators hemsida.
På vägen hem till mig ligger kommunens enda lanthandel i kombination med en bensinmack.
Där svänger jag av och handlar ibland, de senaste åren har jag ofta blivit positivt överraskad.
Utbudet på ekologiska varor i den här lilla butiken bara ökar. Det finns tex massor av produkter från Renée Voltaire och Saltå kvarn som jag hade i min butik förut.
Häromdagen skulle jag köpa ost, men hamnade vid glassfrysen.
Hittade för första gången kravmärkt glass från pipersglass i en massa olika smaker.
Egentligen skulle jag ju inte ha glass men ibland köper jag bara för att uppmuntra. Två stycken blev det för jag kunde inte välja.
Först när jag hade betalat insåg jag att det var en riktig finglass, 50kr för ½ liter, så nu äter jag den med andakt i min ensamhet.
Någon ost blev det inte…
Det blir ett vedhuggning varje kväll nu. Ett träningspass på två timmar är lagom.
Tar mig igenom min andra 10 kubikhög med lövträ som vi kapade i helgen. Men denna gång med yxa.
Som morot har jag att jag inte får fortsätta gräva innan jag är klar med veden.
I helgen hann vi iallafall ordna med en odlingslåda till barnen.
Den gamla sandlådan fick byta plats och fylldes med jord. Den har sittvänliga kanter och nu är fröna satta.
Själv har jag fått ihop tre odlingslådor av pallkragar och jorden från min komposthög, där jag odlade pumpa förra året, räckte till allihop.
Fick en begagnad kompostkvarn av mamma och pappa så nu slipper jag elda upp alla gamla kvistar och de kan bli fint flis som jag kan blanda i årets kompost.
Fick ett par gamla fodertunnor av en ”kollega” på praktikplatsen.
Tänkte ha dem till att samla regnvatten i men barnen hade andra planer.
På väg bort över ängen för att rulla ner för backen. När jag var liten gjorde vi samma sak, synd att det är så svårt att få plats i en tunna nu för tiden.
… när man äntligen kan gå barfota!
Vissa hittar lugnet hos gud andra känner sig euforiska när de shoppar.
Själv känner jag mig närmast religiös när jag får lukta på grönmyntan som precis tittat upp i kryddlandet, känna daggen i gräset på morgonen eller tittar på all ved jag staplat till nästa år…
Plockade in en liten bukett libsticka, gräslök och mynta så jag kan njuta av lukten inne.
…eller inte.
Har fortsatt med veden så nu är det bara några kubbar kvar. Hann även byta till sommardäck idag när vi kom hem.
Fick också hjälp med klyvandet.
Nja, inte för nära förstås, lät mest som Alfons pappa ”Akta dig för sågen…”
Det spelar inte så stor roll vilken sorts hjälp man får, bara de är med.
Ett av flera dilemman med varannanveckabarn är att de inte alltid får se när det händer något hemma.
Man sparar gärna vedhantering, renoveringsprojekt, grävning, däckbyte och liknande arbete till den ensamma veckan.
Men från och med nu ska jag inte göra så med flit, det är ju så trevligt att ha sällskap!
Har lånat en vedklyv några dar och skulle bara testa lite… svårt att sluta, det är ju så kul.
Nu har jag ca 10 kubik granved hemma och har beställt ca 10 kubik löv till, det borde jag klara mig på nästa vinter.
Men först ska det bli sommar!
Ägnade förmiddagen åt att plantera om. Tomater, fänkål, purjo, persilja…
I år har jag även sått sparris.
En gång i tiden hade jag fina frösådda sparrisplantor men jag lämnade kvar dem i min förra trädgård.
Stortjejen blev glad när jag sådde nya, men lite besviken när jag sa att hon kan få smaka på dem när hon är ungefär… 15 år…
Vitlöken som vi satte i höstas har tittat upp och den kan vi iallafall få skörda i sommar.
Det blev vårfika i solen idag, men plötsligt kom årets första åskoväder och jag fick titta på de ”nya” utemöblerna (som jag bytt till mig mot en middag) genom fönstret.
