kreativitet

Den här veckan har gått åt till att bygga koja.
Alltså inte jag då utan barnen.
Jag har hjälpt till att gräva ner några hörnstolpar (tog de cementerade från den gamla hundgården på trädgården)
Sen har det snickrats och bankats, grannbarnen har släpat hit gamla brädbitar och spikar och alla har varit med och hjälpt till, den yngsta 4 år och den äldsta 12.
Det är så kul att se dem och det bästa av allt; jag får vara ifred och pyssla med mitt, inget tjat och gnäll om att det inte finns något att göra, och inte en krona har det kostat. Det har bara varit återanvänt material.
Visst kan någon ha åsikter om prydnadsfaktorn, men jag tycker mest att det är mysigt med ett skevt svartbygge i ett hörn av trädgården, då syns det att det bor barn här!

Idag hade vi kojbyggarfest med inbjudna föräldrar, hembakta muffins och en liten eld i duggregnet.
Ankorna var också med förstås, de har blivit så tillgivna att de gärna kommer upp på förstutrappen och bajsar (de skulle nog gärna komma in om vi inte hade dörren stängd)…
Jag är inte riktigt nöjd med det.
Får klura ut något sätt att stoppa dem.

ankorna,,, följetong

Hagen har åkt bort och idag har de inte rymt en enda gång.
Igår var de tydligen och hälsade på hos grannen fast jag inte hade märkt det, tyckte jag kollade till dem var tionde minut ungefär.
Men de vet iallafall var de bor för de hade ju snällt gått hem sen, det är bara lite pinsamt om de går och skiter på grannens gräsmatta olovandes…

Idag har de helst varit där vi är, går man ut och ropar lite så kommer de snart och när vi satt och fikade ville de ligga nära och vila i gräset.

nya husdjur…

Igår var vi och hämtade nytillskott till trädgården. Kalle och Kajsa (så orginellt va?) bestämde barnen att de skulle heta, efter att ha smakat på bla  Håkan Bråkan och Halloween…

Kalle och Kajsa är ett par myskankor som får bo på utedasset i min lilla bod.


Vi kom hem sent igår så då fick de bara vara inne i sitt nya hem tills imorse när jag släppte ut dem.
Vilket höll på att sluta i katastrof…
Jag har nämligen inte tänkt ha någon inhägnad åt dem. Min trädgård är rätt liten och omgiven av täta häckar och en bit staket som gränsar mot ängen bakom.
För öppningen ut mot grusvägen satte jag upp barngrinden igen så där kunde de inte komma ut.

De vankade runt lite i trädgården och utforskade buskarna och vi hade koll på dem när det plötsligt började regna och åska.
Barnen satte sig i bilen och jag tänkte att ankorna går väl tillbaka in om de inte trivs ute i regnet.
Åskan kom närmre och plötsligt ser jag Kalle och Kajsa vandra iväg över ängen… alltså utanför trädgården på väg mot skogen, kanske de inte trivdes…
Jag efter och åskan kom närmre, hade verkligen inte lust att dra ut mitt på ängen när det blixtrade, men de små ankorna var ju på väg och hade inte lust att vända.
Så det var inget annat att göra men de var lätta att valla tillbaka, så evinnerligt långsamma bara när det började mullra på, så sista biten tog jag en anka under varje arm och bar dem.
In på dass igen där de fick vänta tills åskvädret dragit förbi och vi var klara med vår picknick i bilen.

När vi tog oss ut igen var det bara att spika ihop ett provisoriskt staket, så ankorna kunde vara ute.
Sen var det frid och fröjd.
De verkar inte tagit skada heller, så lugna och nöjda.
Kajsa lyckades hitta en lucka i staketet, men ingen uppståndelse bara att lyfta över henne.
Katten tog de ingen notis om heller, HAN höjde visserligen lite på ögonbrynen när han mötte ankorna men de bara la sig ner i gräset och putsade sig.
Sen vankade de snällt tillbaka in på dass igen.

Varför ankor?
Jag vill ha djur, var sugen på höns för det har jag haft förut och de lägger ägg (man vill ju gärna ha någon nytta av dem också) men jag gillar inte deras rafsande och sprättande överallt, då måste man ha en hönsgård och det har jag inte kapacitet att bygga just nu.
Så då kom jag att prata om myskankor med en vän som själv har haft.
De är inte beroende av en damm som andra ankor även om de vill ha vatten.
Dessutom är de lugna och går mest omkring på marken så man kan ha låga staket runt land man inte vill att de ska trampa i, dessutom är de bra på att äta sniglar (vilket jag inte har ont av iofs)
Tyvärr så behöver ankorna mer passning, rent vatten morgon och kväll.
Våra hönor hade vi vattenautomat till så man kunde åka bort en helg, men jag hoppas på någon snäll granne så småningom…
Tar den här sommaren som prövoperiod, så får det bli utvärdering till hösten.

sommarluncher

Inte roligt att gå in och laga mat sånna här dagar…
Det blir ofta något enkelt smörfräst, idag; lök, squash och körsbärstomater till sist blandat med mozarella och en skvätt grädde serverat ur min fina loppisfyndade emaljerade traktörpanna till kokt färskpotatis… under äppelträdet.

Till efterrätt ”vegetarisk” pannacotta.

Om man använder gelésocker och kokar med grädden slipper man gelatinet.
Receptet står på förpackningen, men ni får det här med.

Pannacotta

1 dl gelésocker
4-5 dl grädde
(en tsk vaniljsocker eller annan smaksättning)

Koka ihop allt i ½ minut och häll upp i portionsglas (jag använder gärna söta loppisfyndade kaffekoppar, de är lagom stora för pannacotta är mäktigt)
Ställ kallt ett tag.
Servera gärna med lite frukt eller bär på toppen.

(Gelésocker innehåller karragenan och fruktkärnmjöl vilka är tveksamma tillsatser enligt Tommy Svensson, men jag tycker ändå det är ok eftersom man sällan äter stora mängder.
Hellre alger än slakteriavfall i efterrätten…)

cykeldag och dåligt samvete…

Idag gav jag mig på att laga min första punktering….


(Simone fotade oss i gröngräset)

Fick till det ganska bra, men sen var det ändå en stor spricka vid ventilen så jag fick åka och köpa en ny slang till slut iallafall.
Men vad nöjd man känner sig när man gör något, svårt eller lätt som man inte gjort förr och känner att ; ”det fixade ju jag…”

På kvällen var det dags för ett sällsynt besök på kolonilotten.
Dåligt samvete… men när den började brukas var det ju inte meningen att jag skulle flytta till hus, får skylla på det.
Nu är iallafall potatisen rensad och kupad och en del av det andra också rensat.

Så lite skörd blir det, men man skäms lite när det växer igen för mycket just för att alla andra på koloniområdet går och putsar så på sina lotter.
Annars skulle jag inte bry mig, odling får ju inte bli ett dåligt samvete.
Det var nog iallafall inte dags för kolonikarriär för min del och det är jag glad för.
Älskar min trädgård! 

 

 

blomster

Det finns så mycket fina perenner runt mitt hus, men de flesta står fel och bland för mycket ogräs.

Mina favoriter är de vita löjtnantshjärtana och de vinröda stjärnflockorna.

Och aklejan förstås.
Dessutom finns här pioner, kaprifol, klematis, höstanemoner, prästkragar, allium, vallmo, jättedaggkåpa, kattmynta, olika liljor, rosor, pimpinell, mm.
Vet bara inte hur jag ska få rum med allt, är ju van vid att breda ut mig på dryga 3000kvm och ska nu försöka få in både grönsaksodling och blomsterrabatter på en tredjedel av den ytan….

sommar….!!

Med midsommar började min semester.
Härligt väder och många små projekt i och utanför huset.

Här blir det inte många uppdateringar gjorda och tv´n har knappt varit på sen jag flyttade in.
Jag älskar kvällsljuset, får så mycket gjort och somnar som en stock.

Tjejerna hjälper till med att klippa syrenhäcken.

Framför entrén växer två långa fina (om än igenväxta) perenrabatter. Åt fel håll…
Så jag har börjat gräva upp en ny rabatt åt andra hållet istället för att frigöra lite yta och plantera om pioner mm.

Den nya rabatten där alla plantor ska ner.
Grävde upp pionerna innan de hade börjat blomma. Kanske inte så lyckat men förhoppningsvis överlever de och blommar nästa år istället.

inte så snygg kanske…


… men stabil OCH jag har gjort det själv. Pionstödet.
Det första jag snickrat på fri hand.
Skulle vilja kunna snickra så som jag bakar bröd, man tar lite vad man har och gör på känn.

Ett trädgårdsbord har jag snickrat en gång, det var roligt och det står stadigt än, men då hade jag en bra beskrivning och lite övervakning.
Så det är väl bara att greppa hammaren lite oftare, projekt finns det ju när man bor i hus…