Idag är det vår Miljöstrateg i Tranås, Magnus Andersson som får säga sin åsikt om framtidens klimathot och ekonomiska kriser.

Som jag ser det är vi inne i en process av ökad konkurrens om naturresurser. Det sker nu en omfördelning av resursutnyttjande från mer mogna ekonomier till snabbväxande utvecklingsländer. I Europa ser vi hur detta kan ske kaotiskt som i Grekland och i Spanien där människors materiella välfärd försämras drastiskt. För att klara av en anpassning finns egentligen bara en väg att gå och den heter effektivisering.  Vi måste kunna klara oss på mindre resurser än idag, eftersom vi inte kommer ha råd att importera resurser som andra människor nu själva kommer att ha råd att konsumera. När den här insikten sjunker in hos människor kommer också våra värderingar att förskjutas. Vi kommer inte att acceptera ett liv utan ekonomisk förutsägbarhet och därför kommer vi fokusera mer kraft på att minska sårbarheten i vår konsumtion. Vi kommer dels ställa krav på politiker att bygga samhällssystem som mer fokuserar på riskeliminering och vi kommer dels förändra våra konsumtionsmönster till att mer bygga på uthållighet. Den globala arbetsfördelningen kommer minska på sikt när löneskillnaderna minskar mellan länder. Genom att effektivisera och i högre grad använda oss av det som finns i närsamhället kommer vi att minska vårt beroende av omvärlden. Lösningen är inget hokus pokus utan redan Sternrapporten visade att det finns både tekniska och ekonomiska förutsättningar att lyckas minska CO2 utsläppen till en hållbar nivå. Hur fort det sker beror på oss själva.  När vi väl bestämmer oss kommer såväl teknikutveckling som beteendeförändring ta fart och förstärka varandra. Så jag är optimistisk även om omställningen kan bli både smärtsam och kräva hårt arbete. Den blir dock framtvingad för eller senare.