Ibland känns det som att jag bara kämpar mot tiden, humöret och datorerna.

Själv vill jag bara vara hemma och ta det lugnt på helgen. Men det blir sällan så när det är barnhelg, eller så blir det så, men med alldeles för mycket skärmtid.
Det är skönt att ligga på soffan och läsa en bok, men då får jag dåligt samvete för att barnen spelar för mycket dataspel.
Så tar vi tag i och hittar på något, men då vill inte alla vara med utan istället åka till någon kompis eller bara göra någon annan aktivitet…
Det är svårt att få ihop allas viljor, barnen är på gränsen till att vara för stora för att alltid hänga med mig, men samtidigt för små för att helt klara sig själva, vilket innebär att jag ändå måste engagera mig.

Känns ibland som man aldrig räcker till.

Men så tänker jag på helgen och vad vi FAKTISKT har gjort… Bakat lussebullar och pepparkakor, åkt pulka, spelat sällskapsspel, varit i stallet och ridit, julpyntat, dragit runt på stan och letat vinterbyxor och lånat böcker på biblioteket, tittat på film tillsammans OCH barnen har lekt med kompisar och varit på aktivitet.
Ibland måste man få känna sig nöjd efteråt även om det mitt i allt ståhej kan vara lite kämpigt.