Igår var det Earth hour och man får ju säga att det har hänt en del sedan 2008 då jag skrev om ”jippot” första gången.
I år fanns kommunens klimatrådgivare och Tranås energi på plats på torget på dagen för att prata energi och klimat med lördagsflanerare, kan inte minnas att det uppmärksammades så för fem år sedan.
År 2009 släckte vi också såklart och den dagen funderade jag över att det egentligen inte spelar så stor roll vad man gör en timme om året om man inte skärper sig resten av tiden, det kanske till och med är så att det ställer till det för elnätet när många samtidigt tänder sina lampor igen efter den mörka timmen.

Det är lätt att såga Earth hour, Susanna Birgersson skrev en bra debattartikel häromdagen, om avlatsaktivism. Men som Jönköpings kommun som ligger i framkant när det gäller energiarbetet uttryckte det ”Genom att vara med i Earth hour visar du att du bryr dig årets övriga 8 759 timmar”.

Det jag insåg igår när vi släckte, barnen och jag var att det har blivit en högtid, något att fira och se fram emot.
De tar det på allvar och vi fick en chans att prata om orsaken till Earth hour.
De rannsakade allt hemma, ”får diskmaskinen vara igång?” ”får man spola i toaletten?”
Att ha en högtid på året som inte baseras på konsumtion eller är religiöst förknippad känns faktiskt riktigt bra!