Vissa hittar lugnet hos gud andra känner sig euforiska när de shoppar.
Själv känner jag mig närmast religiös när jag får lukta på grönmyntan som precis tittat upp i kryddlandet, känna daggen i gräset på morgonen eller tittar på all ved jag staplat till nästa år…
Plockade in en liten bukett libsticka, gräslök och mynta så jag kan njuta av lukten inne.
…eller inte.
Har fortsatt med veden så nu är det bara några kubbar kvar. Hann även byta till sommardäck idag när vi kom hem.
Fick också hjälp med klyvandet.
Nja, inte för nära förstås, lät mest som Alfons pappa ”Akta dig för sågen…”
Det spelar inte så stor roll vilken sorts hjälp man får, bara de är med.
Ett av flera dilemman med varannanveckabarn är att de inte alltid får se när det händer något hemma.
Man sparar gärna vedhantering, renoveringsprojekt, grävning, däckbyte och liknande arbete till den ensamma veckan.
Men från och med nu ska jag inte göra så med flit, det är ju så trevligt att ha sällskap!
Har lånat en vedklyv några dar och skulle bara testa lite… svårt att sluta, det är ju så kul.
Nu har jag ca 10 kubik granved hemma och har beställt ca 10 kubik löv till, det borde jag klara mig på nästa vinter.
Men först ska det bli sommar!
Ägnade förmiddagen åt att plantera om. Tomater, fänkål, purjo, persilja…
I år har jag även sått sparris.
En gång i tiden hade jag fina frösådda sparrisplantor men jag lämnade kvar dem i min förra trädgård.
Stortjejen blev glad när jag sådde nya, men lite besviken när jag sa att hon kan få smaka på dem när hon är ungefär… 15 år…
Vitlöken som vi satte i höstas har tittat upp och den kan vi iallafall få skörda i sommar.
Det blev vårfika i solen idag, men plötsligt kom årets första åskoväder och jag fick titta på de ”nya” utemöblerna (som jag bytt till mig mot en middag) genom fönstret.
Äntligen en helg med lite vårväder, de senaste har jag mest suttit inne, kurat och tittat på snöyran utanför.
Väckte grävarmusklerna i komposthögen igår. Vände på allt och gjorde iordning två drivbänkar, har även fått några gamla glasrutor så det blir nog uppdragning av småplantor där.
Vädret tillät även lite utomhusmålning.
Lördagmorgon, klockan är åtta och jag har redan hunnit tända vedspisen, dricka te och måla lite, en piedestal som jag köpt på loppis. Har ju inga ordentliga fönsterbrädor så nu försöker jag skramla ihop allt möjligt jag kan ställa krukor på.
Att måla är meditativt och ett bra sätt att reda ut tankar.
Efter ett långt och djupt samtal med en av mina bästa vänner igår känner jag mig stärkt i min tro att var och en måste leva sitt liv precis på det sätt som känns bäst för den.
Låter självklart eller?
Men alltför ofta sneglar även jag på hur andra har det och om mitt sätt att leva är normalt.
Magkänslan är bra, ofta känner jag vad som känns bäst för mig. För det mesta kan jag säga ja eller nej och mena det.
Men ibland är det en oro som tar över, hur borde det vara, hur har andra det egentligen, är det här normalt?
Om den känslan kommer tycker jag det är bra att stanna upp, fundera ut hur jag vill leva egentligen, rationellt tänkande och kanske fundera ihop med någon annan som jag kan lita på.
Sen är det bara att börja leva så.
När oroskänslan kommer krypande är det bara att gå tillbaka till sitt ”kontrakt” med sig själv och fortsätta leva som man har tänkt ut, även om andra verkar ha det annorlunda i sina liv.
En såhär mysig dag med snöblandat regn och snålblåst hade vi tänkt att ta en liten tur till braehälla slottsruin. Eftersom jag vet hur otillgänglig stigen genom skogen är för korta ben och det var fyra stycken små medresenärer så tog vi vägen över Näs säteri till fots.
Mycket bekvämare och en aning kortare att gå.
Visserligen stod det enskild väg och självklart parkerade vi bilen på parkeringen.
När vi bara hade en bit kvar till ruinen var vägen plötsligt avspärrad av ett hjorthägn cirka 2 meter högt och med rejäla hänglås…
Jag hittade två personer på gården och frågade om de inte kunde låsa upp för oss så vi kunde komma igenom, men nej…
Nu till min fråga, får man göra så?
Vi hade gröna kartan med oss, på den stod det inget om att vägen var avspärrad.
På skyltarna vid parkeringen stod inget om att vägen var avspärrad och på kartan vid parkeringen stod inget om att vägen var avspärrad.
Jag har för mig att det finns något som heter allemansrätt i Sverige. Visst kan det vara hagar och stängsel i naturen och man får ju passera på egen risk och inte skada något.
En taggtråd är ju lätt att ta sig igenom och på vissa ställen finns det trappsteg så man kommer över stängsel där det är vandringsleder.
Men ett hjorthägn med hänglås är ju något helt annat.
Det var ingen idé att säga till barnen att vi först skulle gå tillbaka till bilen för att sen gå vidare den 1,7 km långa stigen genom skogen…
Så tyvärr blev det ingen slottsruin, den här gången.
Det här kunde jag hitta på naturvårdsverket om skyltar och stängsel samt om enskild väg.
Inget som direkt styrker att man får göra såhär.
Har även funderat över en bonde här i byn som på liknande egenmäktigt sätt har spärrat av vägen genom sin gård med skyltar där det står privat område och tillträde förbjudet. Enligt det jag kan läsa på naturvårdsverkets hemsida är det inget att ta i beaktande om man vill passera till fots om det nu inte är så att han har fått tillstånd från kommunen.
Imorse fick jag skotta mig fram till ankhuset.
Vad hände liksom?
Handlade mat inför helgen för över 1000 spänn idag på coop.
När jag kollade igenom kvittot såg jag till min glädje att bara två varor inte var miljömärkta, ett paket knäckebröd (kan tyvärr inte slita mig från falurågrut…) och en flaska påskmust.
Hittade till och med kravmärkt jäst.
Glad påsk på er, nu tar jag fram kvasten.
Den här våren ska jag hitta nya vägar.
Fick kartor i födelsedagspresent från www.utekarta.se
Idag tog jag den första timmespromenaden på vägar jag aldrig gått tidigare.
Tänk om det fanns kartor för livet också…