ursäkta ursäkta

Nu skäms jag lite för att jag generaliserade så i förra inlägget.
Det finns visst långtidsarbetslösa som är kapabla till att starta och driva något.
Men jag tycker bara att det är så onödigt att man först måste bevisa att man inte får några jobb för att få ta del av förmåner som vissa får.
Jag börjar ju gärna i andra änden.
Först försöker jag och går inte det så lägger jag av.

Och det är klart att jag inte vill överleva pga bidrag egentligen, men en liten hjälp på vägen för att få igång något långvarigt känns som att det gynnar alla.

bidragsträsket

Finanskris i familjen….

Det är ju en verksamhet jag har startat, och den går runt…. men pengar… det blir det inte några över till mig än på ett tag (och det hade jag inte räknat med heller).
Hade man varit själv hade det kanske varit lättare, men nu är vi fem som ska äta…

Vilken avvägning ska man göra, fortsätta med något som man tror på.
Skaffa sig en verksamhet man kanske kan leva på i framtiden, skapa jobbtillfällen och inte vara ännu en siffra i arbetslöshetsstatistiken?
Eller lägga ner, skriva in sig på arbetsförmedlingen och ta ett jobb som fler vill ha.

Funderade på starta eget-bidrag.
Bara 200 kr om dagen för att kunna fortsätta att lägga ner min tid så kommunens invånare ska kunna fortsätta ha tillgång till en eko/reko butik med bra mat.

Men… jag är inte berättigad till det. Jag har aldrig varit långtidsarbetslös.
Jag sökte inte bidraget när jag skulle kunnat ha företaget på hobbynivå utan drog igång med moms och allt från start.
Men frågan är då vilka som har rätt till starta eget?
Jo, de som länge har gått arbetslösa, som har sökt jobb efter jobb och inte fått något.
Är man i så fall kapabel till att starta och driva ett eget företag?

Låter jag bitter? Ja, jag är nog lite lite bitter.
Men får fortsätta som jag brukar; klara mig själv och lita på mina egna resurser.
Det är ju stärkande det också!